Svår lämning

Ditt barn känner din oro och spänning i kroppen när du lämnar och han blir givetvis likadan.

Prova lämna när du är glad och avslappnad...... se om du märker nån skillnad.

Jag försöker verkligen vara positiv och ler alltid och är glad när jag lämnar just för att han inte ska känna min oro, men kanske märks det ändå  Det är nu sista veckorna som detta verkligen börjat bekymra mig.

Tillägg förresten; Han gör inte så här om jag lämnar till mormor/farmor, med pappa eller så, utan endast på fsk.

Min svägerska och hennes man hade det så med deras yngsta. Han grät och var ledsen vid lämningar, och det gick inte över under dagen som det "brukar" göra. De fick aldrig riktigt rätsida på det förrän pojken bytte dagis vid tre års ålder, då funkade allt jättebra. 

Pojken är inte alls något "problembarn" för övrigt, utan glad och social och väldigt mogen för sin ålder. Det var på något vis bara han och förskolan som inte passade. 

Har ni några alternativ? (vänta med inskolning, byta dagis, etc...)

Jag tycker inte det låter normalt. På vårt dagis ringer de efter föräldrarna om det inte gått över på max en halvtimme. Då får de köra långsammare inskolning.

Om han är så fruktansvärt ledsen efter 6 veckors inskolning så tycker jag att det låter som om han inte är mogen för förskola, eller kanske att annan typ av barnomsorg passar honom bättre?

Går det att ha honom hemma något halvår till och försöka igen senare, eller finns det dagbarnvårdare ni kan prova istället?

Har personalen sagt att han gråter konstant? Det är inge ovanligt att man får ändra inskolningen. Jag har varit med om många (och då bara gått som vikarie) föräldrar som varit uppgivna för att deras barn gråter "konstant" eftersom barnet är ledsen när de går och när de kommer men ofta blir barnet lugn bara kort efter (många av dessa föräldrar har märkt det när de kan gå ut i hallen och barnet redan är lugnt, men det kan ta längre tid i början).

Pratar ni något om förskolan hemma? Hur reagerar han då?

Byta förskola är väl ett alternativ, blir väl kötid gissar jag som från början liksom men visst går det ju. Känner ändå att jag valt en förskola som "ska" vara bra, hört mycket gott om den och så vidare.

Att vara hemma ett tag till - ja alltså allt går väl att lösa, mer eller mindre enkelt så att säga. Så det är ju också ett alternativ så klart.

Personalen säger inte att han gråter konstant, de använder inte det uttrycket. De säger, "idag var ingen bra dag, han har vart ledsen" eller "han har vart väldigt arg idag, men när han blir trött lugnar han ner sig lite och sen börjar han igen"

Igår var första gången vi bara körde en timme, utomhus för det har fungerat bäst. Då hade han suttit i vagnen hela tiden, men vart glad och gett napp och snutte till ett annat barn.

Idag gjorde vi likadant då satt han i vagnen hela tiden och hade vart väldigt ledsen. Vill ta med sin lilla väska när de ska gå ut för han vill gå hem. Väskan tänkte jag, den kan man ju helt enkelt strunta i att ta med bara, ett moment mindre tänker jag lite.
Men det skär i mitt hjärta att veta att han inte trivs i situationen, och jag vet inte vad som är fel.

Vi pratar om fsk hemma, vi säger typ "imorgon ska vi till fsk" eller " hur har du haft det på fsk idag? Var det roligt" 

En tanke som slog mig idag, kanske ska man gå dit i helgen, bara familjen och leka lite där han är i veckorna? 

Jag tror absolut på att han kan känna att jag tycker detta är jobbigt. Jag hade en fruktansvärd förskoleupplevelse själv som barn så detta med förskolestart var något som oroade mig långt innan vi började. Hade enorm ångest över att han skulle börja, var rädd att han skulle få samma upplevelse som jag fått. Även om jag förstår att mycket ändrats under åren jag vuxit upp. Jag pratade med personalen om detta innan han började - jag ville att de skulle vara medvetna om hur jag kände. Möttes av välvilja från deras sida, förståelse och att de lovade att jag är högst involverad i hans förskolevistelse. Inget kommer göras som jag inte vill.

Har en bra känsla ändå egentligen, har vart med honom och sett hur de jobbar och tycker allt verkar bra. Men sen när han bara gråter och gråter så kommer känslan alltmer att jag är rädd att jag gör fel, att detta inte är snällt mot honom. Hoppas ni förstår hur jag menar, så svårt att förklara med. Detta är så otroligt jobbigt, önskar så mycket att han vill vara där och leka med de andra barnen.

Låter givetvis inte bra att han är arg/ledsen såpass mycket, speciellt inte efter 6 veckor. Vissa barn har lättare/svårare för det. Är det samma sak om någon annan lämnar? Ibland räcker det att man byter vem som sköter det ett tag. Finns det en personal som tagit sig an honom extra? Vid de fall det varit barn som haft det väldigt jobbigt vet jag att man försökt vänja dom vid en personal till en början, så den första tiden har de bara gått tider som innebär att den personen är där för att få upp en trygghet. Finns det någon i personalen han tyr sig extra till?
Att prata positivt om förskolan och personalen är också något som kan hjälpa. Inte enbart då "hur var det idag" eller "i morgon ska vi" utan sådana saker som när ni gungar exempelvis "Tror du att XX gillar att gunga?" "Men titta vad fint du målade! Ska vi visa den för ZZ i morgon?"
Att vara där och leka på helgen kan göra så han har möjlighet att lära känna området bättre också, men också att höra om det finns möjlighet att du (eller någon annan) är med några dagar så man börjar om inskolningen, det kan ibland behövas speciellt om ett barn varit sjuk mycket.

Hur går det om pappa el någon annan lämnar? kan vara värt att prova.

Hittills har bara jag lämnat, då pappan har ett krävande yrke och börjar tidigare än vår son. Men tanken har slagit mig med, att någon annan kanske ska testa att lämna och se om det blir en förändring. Tack för tipset!

Han har en personal han tyr sig mer till, hon har hållit i inskolningen och jag känner mig också trygg med henne. Hon var sjuk förra veckan och då var jag med honom på grund av att han inte alls känns trygg ännu med någon av de andra. Det är absolut inget fel på de andra, inte så på något sätt, men det känns bättre så här i början att han får fortsätta med den han börjat med så att säga.

Han är väl inte direkt trygg med henne heller, men han tyr sig mer till henne. Inte så att han vill sitta i knäet och vara nära, men tittar efter vart hon går och så, så det känns ändå som hon och han fått någon sorts kontakt trots allt. Det håller personalen med om också.

Tack för tipset att prata mer om personalen och så vidare hemma, det ska vi absolut prova!

Vi pratade om att eventuellt börja om inskolningen, men när kvinnan som han tyr sig till hade pratat med sin kollega så kom vi fram till att det kan vara nästa lösning så att säga. Vi tänker att man "lurar" honom att jag kommer börja vara med igen och sen blir han "sviken" en andra gång när jag återigen kommer börja lämna. Vi har ju bestämt att köra några dagar här nu med bara en timme och att han då får vara ute för att det ska bli som en positiv upplevelse för honom så får vi se sen vad det ger.

Men ville se om någon känner igen sig, har tips och råd eller så. Tack till alla!!

Det kanske inte är en bra förskola helt enkelt.

Tyvärr så finns det riktigt dåliga personal ute på våra dagis. Även om förskolechefer gör vad de kan, så finns det inte mycket de kan göra åt problemet.

Jag har skolan in tre barn och har haft tre väldigt olika inskolningen så det där med hur inskolningen "ska" vara och vad man "ska" och "aldrig ska" göra har jag hivat på soptippen. Jag har haft barn som varit stora nog att bry sig och protestera också (3 år, 2,5 år och 2,5 år). Det som får mig att reagera av det du skriver är just att han är arg och ledsen så mycket under tiden på förskolan. Att det är normalt köper jag inte.

Nej jag vet inte, känner mig väldigt vilsen om jag ska vara ärlig. Det är mitt första barn och jag har inget att jämföra med. Svårt att veta vad som är rätt och fel. Min känsla är ju lite att bara mitt barn gör så här. Är det fel på mitt barn och framförallt, skadar jag honom när vi håller på så som vi gör. Vad händer med honom i framtiden, kommer detta sätta spår hos honom. Jag vill honom bara det bästa så klart.

Idag var vi och lekte på fsk i lekparken som jag vet att just hans avdelning är på. Vet med mig själv att min känsla idag var "han kommer säkert bli ledsen direkt vid grinden idag med som han blir i veckorna" Men det blev han faktiskt inte! Han var jätteglad, sprang runt och lekte och vi var där i över en timme och utforskade. Idag var dock pappan med också.

Och vi sa extra många gånger under morgonen att vi skulle gå till dagis för att se vad reaktionen skulle bli.

Ursäkta för alla mina långa inlägg 

Ville bara berätta om någon undrar, att det nu, ca 1 vecka senare, går väldigt bra att lämna på fsk.

Min son har gjort en helomvändning, han gråter inte alls längre vid lämning, går in själv och leker hela tiden han är där.

Vill tacka för alla tips!

Åh vad skönt!

Så bra!! ????????

Så bra att det är bra nu.

Vill dock bara nämna att det inte är antalet timmar som du är från skolan, som barnet reagerar på. Det är själva lämningen.

Det torde alltså vara värre för barnet om du lämnar honom klockan 9, hämtar 9:15, lämnar igen 9:30, hämtar 9:45 för att lämna 10:00 igen. - Så gör man ju inte, så klart, men jag drog den för att påvisa att det är lämningen - att ta farväl - som är hjärtskärande, inte att du är borta 5 minuter eller 5 timmar.