åldersångest 26 år

Du har jättegott om tid på dig. Det är inte bråttom att träffa någon när man är 26 år.

Men jag undrar lite vad det här rastlösa kommer från. Är det ångestdrivet? I så fall kan du ju jobba med det. Annars är en del är mer rastlösa än andra.

Hur vill du att ditt liv ska se ut? Vad har du för målbild?

Är du inskriven på Af eller har du sjukbidrag på heltid?
Har du testat att prata med en kurator på vårdcentralen?
Eller har du någon annan vuxen du har förtroende för som du kan prata med?
Kanske få en utredning av dina problem?
Har du problem med tex depression eller panikångest eller liknande kan vårdcentralen hjälpa dig med medicin och kuratorskontakt.

Du behöver kolla upp vilka möjligheter du har och var du kan få hjälp.
Börja med att skriva ned vad du vill och behöver få hjälp med.
Studier? Jobb? Ny bostad? Hitta en kille?

Jag var också i liknande situation som dig när jag var 26år, levde ensam i en etta med kokvrå och levde på soc efter misslyckade studier. Men jag lyckades tjata åt mig en arbetsmarknadsutbildning av Af och sen fick jag jobb och träffade en kille.
Så det kan gå att ordna upp sitt liv.
Fast man behöver hjälp av omvärlden, det är inget man fixar själv.

tack för svar :(

Ja har sökt hjälp hos läkare, får terapi men hoppat av nu igen. får medicin men vägrar äta den då ja e emot medicinering. Är redan så skör o vill inte bli beroende .

Rastlösheten sitter i blandning me adhd och rotlöshet att inte ha föräldrar , en trygghet. aldrig missbrukat eller så. hållt mig i skinnet för att inte falla ner nått. dock lider ja av deppp och ångest. Men fick ja rätt vekrtyg och en människa som brydde sig som en familj hade jag nog klarat vardan enklare. ja e glad utpt och väldigt färgstark och ser trevlig ut men avslöjar ju aldrig var ja kommer ifrån o alla känslor för gjort de förr men ingen bryr sig eller orkar.

Nu blir de värre me åldern. fyller snart 27 !!!! ja har sjukbidrag på heltid. ja vill resa nu men så tänker ja att om ett år men kommer ja tillbaka har ja inget hem. ja e inte 20 längre då ja kunde flytta runt o leva livet. vill också bli klar me studier men har ingen som pushar mig eller ens finns där. livet e tufft. ibland tror ja om ja hade haft kontakt me familjen o aldrig lämnat dom som barn hade ja nog vart jurist eller entreprenör vid detta laget. Har den typ av personlighet så folk förväntar sig att man e stark o ska klara allt själc och att man inte ska gnälla. men igen inte många vet min bakgrund som gör så ont. iblnd vill man bli räddad av en prins på en vit häst men de finns ju inte :/

Nu blir ja utmattad bara av att ha tanken att överleva därför jobbar ja inte nu. men inte de som e problemet. ju äldre ja blir är detta liv inte accepterat :/

Jag blev medlem i Guds familj 2 år sen och ändra mitt liv och är hur nöjd som helst. Jesus förändra mitt liv till det bättre. Spelar roll om alla andra tycker jag är värdelös och lever ett skit liv- jag har någon som är betydligt större som älskar mig villkorslöst. Jag har lättare att handskas med livskriser vilket sker ofta i mitt liv, men Jesus tar hand om tyngden och Han har tagit bort mina depressioner aka demoner. Once you're born again you won't go back! :)

Vad är det för medicin du fått? Det låter som att du behöver både medicin och terapi. Varför tar du inte emot den hjälp som finns?

Av någon anledning är det ofta svårt att träffa personer som har den stabiliteten du efterfrågar när manskläder inte mår bra. Dessutom kan det vara farligt att hänga upp hela sitt liv och välmående på en annan person. De kan lämna, dö osv. Det är nog viktigare att du bygger upp dig själv först. Det är tufft och svårt att göra det men att fortsätta fly och förklara bort saker är ingen lösning.

Detlåter som att du har många styrkor men de kommer sällan fram när man inte mår bra.