• Anonym (Sorg)

    Att inte kunna få ett barn till

    Vi har ett barn på 20 månader. Det är vi underbart tacksamma för! :)

    Men vi vet att vi inte kan få fler barn.

    Nu börjar vänner och släktingar få sitt andra eller tredje barn, och det känns.. Det jag sörjer är att aldrig igen få känna den där förväntan, att få upptäcka den här nya lilla människan, att få snosa bebis, åka hem från bb, vara mammaledig, köpa söta bebiskläder ja allt! Det känns orättvist och jag känner mig samtidigt hemsk eftersom vi ju har ett fantastiskt litet barn! Men, det där men... Får man sörja att inte få vara med om en liten baby igen? Är det okej? Hur ska man kunna dölja det jobbiga när vänner meddelar att de väntar barn igen? :( Jag vill inte framstå som bitter eller avundsjuk, och de flesta accepterar nog inte att man fortfarande känner sorg när vi har ett barn nu. :/ Jag vill bara kunna njuta av barnet vi har och slippa delta i andras nya bebisvärldar.... Men ja.. Fler mammor till ett älskat efterlängtat barn som inte kan få fler? Hur gör ni för att må så bra som möjligt? :)

  • Svar på tråden Att inte kunna få ett barn till
  • Anonym (Moa)

    Jag och min man kunde också bara få ett barn. För mej har det varit en stor sorg att aldrig få en barn till. Vi hade svårt att få barn och chansen att vi skulle få ett biologiskt var nära nog noll. Till slut efter nästan 10 år fick vi vårt älskade barn.  Jag trodde jag skulle bli nöjd, men för mej var det nästan tvärt om. Sorgen blev ännu större när jag insåg hur fantastiskt det är att få barn och att jag aldrig skulle få vara med om det igen.

    Jag tror att det är svårt för den som inte är i vår sits att förstå sorgen med att inte få mer än ett barn. Det förväntas ju att man ska vara tacksam för att man faktiskt fick ett barn, och så klart är man det. Tacksam och världens lyckligaste över det fantastiska, men ändå gör det så förbannat ont att inte få vara med om det igen.

  • Anonym (Sorg)

    Ja det är sån skit. Jag känner att det faktiskt på ett sätt är värre nu, just känslan av att man vet vad man inte får igen. Det känns så orättvist!

  • Anonym (Annie)

    För min del kan jag få barn, men det blev inte så. Vi delade på oss när dottern var två. Idag är dottern tolv år och jag har iofs fortfarande mens, men är fortfarande ensamstående. Jag börjar bli för gammal nu helt enkelt. Det var en stor sorg för mig att det bara blev ett barn. Speciellt när dottern var runt 5-6 år och tjatade om att hon ville ha syskon. Mitt hjärta slets itu varje gång hon tog upp det. Då trodde jag ändå att det fortfarande kanske kunde bli, men idag inser jag ju att loppet är kört. Det har blivit många tårar genom åren. Idag har jag såklart förlikat mig med tanken efter all denna tid, men det är en sorg man lär sig att bära med sig genom livet.

  • Anonym (Kännerigen)

    Känner igen det där...har en underbar dotter på 10 år sen mitt förra äktenskap som jag fick via IVF Min man har två barn sedan tidigare (som jag inte bidragit med...).

    Jag har ju i alla år hoppats på att det av någon lyckosam slump skulle bli ett till någon gång men det har inte hänt. Nu är jag snart 44 och börjar inse att loppet är kört. Känns väldigt sorgligt faktiskt (ångrar att jag inte gjorde fler IVF:er när det fanns en chans att lyckas).

  • Anonym (Blenda)

    Jag känner samma sak. Efter flera missfall fick vi äntligen vår härliga unge när jag närmade mig 40. Eftersom det blev snitt uppmanades vi vänta ett år innan vi försökte igen och efter det blev jag inte gravid igen. Åldern antar jag. Sörjer att vårt barn inte kommer få ett syskon då jag haft syskon själv som jag haft mycket skoj med. Jobbigt nu när vårt barn frågar om syskon och kompisarna får småsyskon på löpande band.

Svar på tråden Att inte kunna få ett barn till