är det vanligt att kompisar äter middag hos varandra?

Det är viktigt! Alltså att ringa och kolla innan så att det är okej. Dels för planeringens skull, men även pga olika allergier eller matvanor av olika slag.

Det där beror ju på hur stora barnen är. De kan ju ringa själva och fråga om det är ok att äta borta och allergier vet de ju också om när de är lite större, eller så känner man faktiskt barnens kompisar och vet om sådant.

Lillaloppi, precis och om barnens föräldrar står hemma och förbereder deras middag kan det ju kännas snopet om barnet redan har ätit.
K med lilla E, ja nära vänner har man ju koll på men även lite större barn kan ha svårt att veta vad de är allergiska mot, mina barn är allergiska bägge två och om man tex inte tål mjölkprotein så är det svårt för barnet att hålla koll på om kompisarnas föräldrar stekt paprikan i smör. Få vuxna har riktig koll och skulle säkert kunna servera halvfabrikat utan att ha koll på om det innehåller ägg eller inte. Innehållsförteckningar är inte lätta att tyda för den som inte är insatt. Mina barn vet att de inte får ta emot glass eller choklad tex men de skulle säkert tro att de kan äta köttfärssås eftersom vi äter det hemma.

Både när jag växte upp och nu åt vi ofta hemma hos varandra. Lite olika vilka som vill att barnet ringer och kollar, just om de själva planerat ngt speciellt, det får barnen ha koll på om de ska ringa eller inte. Jag tror vi har extrabarn runt matbordet 4-5 går i veckan, våra äter nog borta 2-3 gånger i veckan.

Lite olika här. Min son leker mest med tre olika barn. En av barnen där brukar föräldrarna hämta honom kl 16.30 så han äter hemma med familjen. Övriga brukar äta här och föräldrarna hämtar vid kl 18. 

Att låta kompisen sitta på rummet tycker jag känns tokigt. Barnen är ju ofta väldigt hungriga då vi ska äta middag och stackars barn i så fall om denne inte ska få mat då. Så är kompisar här så naturligtvis får de mat. Sen kan man väl fundera lite över vissa föräldrar. T.ex. en av sonens kompisar har varit här väldigt ofta men de erbjuder aldrig att barnen kan leka och äta där någon dag, inte ens på helger. Men det är upp till dem.

Med sonens kompisar så vet jag att de inte är allergiska och att det är OK att de äter här. Men om han leker med någon ny som inte varit här förut skulle jag fråga först. Sen beror det väl på ålder. Om barnen är 9-10 år så antar jag att de själva har koll på om det går bra att äta borta och att de säger till om de är allergiska.

Mina vänner fick alltid äta hos oss om de var kvar när det var mat. Aldrig att de skulle behöva sitta på rummet och vänta eller behöva gå hem!

Själv fick jag alltid vänta på rummet hos vännerna...

När vi lekte som barn åt vi alla ungefär samtidigt så vid middagsdags gick man hem och åt. Vi bodde i höghus med gemensam gård så det var aldrig långt hem. Inga konstigheter.

När vi har med kompis hem äter de alltid hos oss. Vi är hemma först vid 17 och barnen leker till 19-20 och då finns inte "gå hem och ät" möjligheten så det är en självklarhet.

Måste folk på FB alltid påpeka det självklara?

Okej, hoppas du blir nöjd nu:

Det är viktigt att ringa det andra barnets förälder - OAVSETT VEM SOM RINGER!

Allergier och andra matvanor är viktigt att känna till - MEN KÄNNER MAN BARNET SÅ VERKAR DET JU ONÖDGT ATT FRÅGA VARJE GÅNG! - Men, vem vet, något kanske har ändrats sedan sist?

Vid planerat kompisbesök får de självklart äta här. Men vi köper bara mat till familjen så 3 extrabarn som äter här hade varit ohållbart. Dock bor kompisarna nära att det är lugnt att skicka hem dem vid middagstid.

Född 80 och när jag var barn var det regel att mina föräldrar bjöd in till middagen och för det mesta blev jag bjuden när jag var borta hos kompisar också. Dock var detta från mellanstadiet och uppåt som jag minns. Man fick/bjöd både på mellanmål och middag. Eventuellt kvällsfika också. Föräldrar var inte så upptagna där vi bodde så att leka med kompisar efter skolan var inget konstigt, fanns tid för familjeliv ändå.

Man ringde givetvis till föräldrarna från kompisen och talade om var man var och bestämde tid för hämtning.

?

Så länge det jämnar ut sig skulle det vara ok för mig. Alltså om mitt barn skulle få äta hos kompisen ungefär lika ofta. Att ha kompisen på rummet medan man äter känns hårresande, då skickar man hem hen. Skulle det vara så att kompisen äter här oftare än vad som är ok skulle jag nog bjuda hem dennes föräldrar på fika och snacka om hur vi ska ha det.

Jag vill inte att någon bjuder mina barn på middag utan att ha stämt av med mig först, jag gillar att ha familjen samlad vid måltiderna och ibland kanske man planerat nåt särskilt eller ska äta ute. Av respekt kollar jag därför alltid med barnens kompisars föräldrar först innan jag erbjuder större måltider.

Majoriteten av gångerna fick jag vänta på rummet om vännerna åt. Tyckte mest det var skönt. Hatade att behöva äta borta. Är väldigt matkräsen och har jättesvårt för de flesta maträtter. Mardrömmen var när någon hurtig mamma "tvingade" än att äta med dom vilket ledde till att man själv satt och kräktes i sin mun under hela måltiden hemskt. 

Jag är uppvuxen på landet, vilket innebar att jag inte kunde ta mig hem för att äta för egen maskin. Därför blev jag alltid bjuden på mat hos mina kompisar, och samma sak gällde när de var hemma hos mig och lekte. 

Men ja. Ibland hade inte kompisarnas föräldrar planerat för en till person till middagen, trots att det oftast var bestämt sedan flera dagar att jag skulle komma. Oftast gick det ju att lösa ändå, men jag minns hur jag skämdes när min kompis pappa förklarade för henne att "vi har bara fyra fläskkotletter, så du får dela din med Stina." Ja, Stina, det var ju jag förstås. 
Ännu värre blev det ju när kompisen blev sur över att mista halva sin köttbit och inte gjorde någonting för att dölja det. Haha, artigheten var väl inte så välutvecklad i nio-tioårsåldern. 

Jag blev som sagt alltid bjuden på mat (även om det handlade om halva fläskkotletter)  men min lillasyster hade en kompis vars föräldrar aldrig bjöd henne på någon mat överhuvudtaget. Istället fick hon sitta och vänta på kompisens rum. Det rörde sig knappast heller om fattigdom, eftersom det hände att familjen köpte hem en stor familjepizza som de satt och smaskade på samtidigt som min lillasyster satt med kurrande mage och kände doften.. 

Kompisen fick alltid mat hos oss, och det tog ett tag innan mina föräldrar förstod att de ändå lät min lillasyster vara utan när hon var hos dem. (De var hos varandra ungefär lika ofta, så det berodde inte på något sådant.)