Hur kan jag stötta min försiktige snart 2-åring som inte vågar säga ifrån när han inte vill?
Jag behöver tips och råd angående hur jag ska stötta min snart 2-åriga son. Han är väldigt lugn och försiktig, vilket är något som han har fått från båda oss föräldrar. Han tycker mycket om att umgås med andra barn, men han säger inte ifrån eller ens i närheten av att protestera om de gör något som han inte vill. Tar någon en sak som han leker med, så ser han fruktansvärt olycklig ut, om någon puttas/brottas eller är hårdhänt så härdar han ut väldigt länge tills det inte funkar mer och han blir jätteledsen, men han säger inte ifrån eller visar på något vis att han inte vill innan det blir katastrof eller vi hinner bryta in. Han kan säga "stopp", "sluta" och "vill inte" (till oss föräldrar kan han verkligen säga ifrån!) men inte till andra barn. När ett äldre barn ville lekbrottas, så hängde han bara med som en trasa, teg och såg alldeles skräckslagen ut innan jag och barnets mamma hann med att stoppa det. Vi säger att han måste säga ifrån om han inte vill, men "sluta" säger han först efter att han har blivit ledsen eller vi har kommit till undsättning.
Själv var jag väldigt rädd för alla nya situationer när jag var liten och hade svårt att få kompisar. Min man hade liknande bekymmer och tyckte att alla andra barn var bråkiga och trodde att de ville honom illa, så han fick hjälp via BUP under sin skoltid eftersom han tyckte att det var så jobbigt under rasterna att han avvek från skolan efter varje lektion. Nu är ju vår son fortfarande liten men jag börjar oroa mig över att han är så tydligt är så lik hur vi var när vi var barn. Han vågade inte ens säga något när ett annat barn tog hans favoritgosedjur från vagnen när vi var på lekplatsen utan satte sig istället på marken och grät tysta tårar medan han viskade gosedjurets namn, men han protesterade inte mer än så eller ens gjorde en ansats till att försöka få tillbaka gosedjuret.
I övrigt är han väldigt social och tar gärna kontakt med barn och leker med dem och vågar då prata hur mycket som helst, men så fort en konflikt uppstår så blir han alldeles tyst och håglös. Hur ska man egentligen hantera det här? Och hur kan man på bäst sätt lära honom att säga ifrån/visa när han inte vill?
