7 månaders bebis som har svårt att sova!

Jag vet inte om du tycker att det är någon hjälp, men jag tycker att det låter som ett fullkomligt normalt barn. Jag har tre barn och de har sovit precis på det viset och följt sömnutveckling som den inte sällan ser ut.

De första månaderna så vaknar de just runt varannan timme för att amma. Helt normalt. Därefter så börjar de komma in i separationsfasen som är en kraftig utvecklingsfas. För våra har den på olika sätt märks, men har legat traditionella mellan 5-10 månadersåldern cirka. med en topp runt 8-9 månader. Då har de sovit ruskigt illa. Äldsta sov rätt ok med 1,5 timmes mellanrum. Mellan var "hopplös", vaknade konserven var 30-60 minut. Yngsta var något mellan ting, oftast runt en gång i timmen, men en del längre pass periodvis. Han kunde dock ha någon period under natten då han inte kunde somna om. Kunde få vara uppe och vagga och greja i en timme eller två. 

Tre väldigt vanliga barn, som ungefär samtidigt åldersmässigt började sova hela nätter utan att vi förändrat något - vid 11, 13 och 14 månader. Handlar om utveckling skulle jag säga....om det är någon tröst i sömnträsket .

Har samsovit länge med alla våra barn - flera år - alltså både före och efter de hade uppvak.

Jo jag tänker nog också att det går över snart (eller någon gång iaf:) om inte annat i tonåren:)
Känns skönt att veta att jag inte är ensam. Känns som att alla andra har barn som sover hela nätterna vid det här laget!

Min son är 8 mån och han slutade med nattmål vid 3 mån redan. Jag njöt av att få sova längre och längre. MEN, med det kom andra problem istället. Han verkar extremt känslig för luft (rapar och gaser). Medan han fortf bara drack ersättning och åt gröt var det rapar som han inte fått upp som störde vår nattsömn. När vi vid 6 mån därför påskyndade att börja med fast föda för att slippa flaskorna som gjorde att han svalde luft så har han istället fått väldigt mycket gaser. När det varit som värst har han väckt mig minst en gång i halvtimmen och jag buffar honom med ena armen till sömns igen. En bra natt kanske är tre uppvak. Ibland vill han dricka lite vatten. På hela tiden har han sovit lugnt en hel natt endast vid två tillfällen. Då vaknade jag ändå för att jag inte hade hört honom och var rädd att han inte andades. På något sätt vänjer man sig vid tröttheten. Eget rum för honom är inte att tänka på tills detta är bättre.

Vår son sov väldigt dåligt fram tills för ca en månad sen (han är ca 10 mån nu). Somnade sent på kvällen ca 23 och vaknade ofta en gång i timmen hela nätterna, han fick nog bara ca 6-7h effektiv sömntid per natt. Ville alltid snutta eller äta ur flaska. Och ja, vi hade testat det mesta av alla tips, utom såna där sömnkurer när man inte ska ta upp trots skrik, för det ville vi vänta med. Vändningen kom för en månad sen när sömnen gradvis blev bättre och nu somnar han oftast vid 20 och sover hela natten fram till ca 6 utan uppvak. Jag vet inte exakt vad det beror på men kan vara t ex att jag helt slutade amma (dock ammade jag väldigt lite sista månaden och inget på nätterna), att vi bytte från mamma- till pappaledig, eller att sonen lärde sig krypa och på annat sätt blev betydligt mer rörlig = gör av med mer energi på dagarna. Men jag tror att han mest av allt helt enkelt blev mogen för att sova bättre och djupare.

Omkring 7-8 mån kändes det hopplöst och jag trodde det skulle ta år att få ordning på sömnen. Var så frustrerad att "alla andra" barn i samma ålder sov mycket bättre. Men sen vände det snabbt som sagt. Visst blir det fortfarande vissa bakslag-nätter men inte så ofta längre. Hoppas det ger dig lite hopp! :)

Låter helt normalt för ett spädbarn. Det är bara att bita ihop tyvärr. Våra barn har börjat sova bättre när de blivit ca 1 år