• Anonym (Bobo)

    Snäll hjälp mig, vet inte vad jag ska göra!

    I förra veckan så blev jag och min sambo osams. Det slutade med att vi knuffade och skrek på varandra och en granne ringde polisen angående oljud från lägenhet. Våra två barn var hemma vid detta tillfälle (8 år och bebis) och den äldre av dom bevittnade en del. Jag förstår att detta inte är lämplig upplevelse alls för vårt barn och både jag och pappan är så otroligt ångerfulla och har lagt ner mycket tid på att prata med sonen om händelsen. Detta är något som aldrig inträffat tidigare utan jag upptäckte ett sms, trodde att han varit otrogen (han har varit det en gång i början av vårt förhållande) och ett stort bråk uppstod mellan oss. Polisen gjorde iallafall en orosanmälan till socialen och vi var på möte där idag. Mötet gick jättebra och sonen berättade allt han sett, vi berättade vår version och pratade lite om livet hemma i övrigt. Hon verkade inte oroad alls och sa att de troligtvis kommer att avskriva ärendet.

    Direkt efteråt hade vi utvecklingssamtal i skolan. Där berättar läraren att de tänker göra en orosanmälan för sonen berättat om bråket i skolan. Han har också sagt att jag alltid sover (vilket inte stämmer, jag sover två timmar när han är i skolan för att lillan är vaken på natten), att hans pappa alltid spelar datorspel (stämmer inte heller, han spelar två dagar i veckan), att han vill ha en annan familj (aldrig hört honom uttrycka sig så, kan inte ens se det framför mig) och att vi svär mycket (jag svär nästan aldrig, pappan svär ibland). Sonen är också stökig i skolan vilket också bidrar till deras anmälan (vi misstänker att han har adhd eller någon annan diagnos med liknande kriterier).

    Nu känns allt bäcksvart för min del. Jag är så utom mig av oro och är så orolig att de ska ta mitt barn ifrån mig. Vi lever ett helt vanligt svenssonliv. Pappan jobbar och jag är föräldraledig. Vi hittar på saker tillsammans och har ett fullt fungerande familjeliv ihop. Att få anmälan från två stycken myndigheter känns jätteilla. Jag känner mig så fruktansvärt misslyckad som förälder och vill bara gå och dö.

    Jag antar ju att en utredning kommer startas nu. Kommer dom ta mitt barn nu? Hur går en utredning till? Vad kommer hända? Vi lever ju ett helt normalt liv. Snälla hjälp!

  • Svar på tråden Snäll hjälp mig, vet inte vad jag ska göra!
  • MaryM

    Hoppas du får svar från mer insatta personer, men jag tror inte det är nån fara. Bråket (som visserligen var illa men det vet du redan) har ni ju redan rett ut med socialen. Det övriga låter inte som något soc kommer reagera på. Förstår att det är skitjobbigt dock! Du kanske kan ringa till den socialsekreterare du redan pratat med och säga vad skolan sa och fråga vad som händer nu?


    She knows she's more than just a little misunderstood. She has trouble acting normal when she's nervous.
  • Martinbjork80

    Asså...
    Jag har verkligen varit med om samma sak.
    Min fru mådde inte bra psykiskt o hamnade på psyk i nån vecka.
    Psyk berättade att det är lag på att skicka orossnmälan till soc.
    Sagt o gjort, soc började en utrdening.
    Och mitt i allt detta bråkade min dotter massor i skolan. Då bestämde sig skolan för att göra en orossnmälan.
    Massor saker hände denna period, jag krockade bilen (lindrigt) och min dotter va med i bilen. Vi båda var oskadda, men...
    När hon berättade detta i skolan så gjordes en orossnmälan

  • Anonym (Bobo)
    Martinbjork80 skrev 2016-04-05 20:51:11 följande:

    Asså...

    Jag har verkligen varit med om samma sak.

    Min fru mådde inte bra psykiskt o hamnade på psyk i nån vecka.

    Psyk berättade att det är lag på att skicka orossnmälan till soc.

    Sagt o gjort, soc började en utrdening.

    Och mitt i allt detta bråkade min dotter massor i skolan. Då bestämde sig skolan för att göra en orossnmälan.

    Massor saker hände denna period, jag krockade bilen (lindrigt) och min dotter va med i bilen. Vi båda var oskadda, men...

    När hon berättade detta i skolan så gjordes en orossnmälan


    Hur gick de vidare med det?
  • Martinbjork80

    Men hur som helst, efter att en utredning satts igång följde många möten med soc.
    Dottern själv, hennes mamma, mig o min fru..
    Det gjordes hembesök. Koll på vår ekonomi, och vad vi hade för familjerelationer vänner mm...
    Jag va livrädd för va detta skulle leda till. Men soc va bättre än jag trodde.
    Vi är oxå en fullt fungerande svenssonfamilj, o det va så vi bestämde.
    Saker hade blivit tokigt, men soc la ner alltihop.

    Så oroa dig inte för mycket. Va dig själv, slappna av o visa att ni har en bra o trygg familj.
    ALLA par bråkar, och ibland kan det förekomma mindre våldsamheter. Men ni är inte hemska för det. Ingen är perfekt!!!

  • Anonym (Bobo)
    MaryM skrev 2016-04-05 20:49:00 följande:

    Hoppas du får svar från mer insatta personer, men jag tror inte det är nån fara. Bråket (som visserligen var illa men det vet du redan) har ni ju redan rett ut med socialen. Det övriga låter inte som något soc kommer reagera på. Förstår att det är skitjobbigt dock! Du kanske kan ringa till den socialsekreterare du redan pratat med och säga vad skolan sa och fråga vad som händer nu?


    Tänkte ringa henne imorgon. Men vet knappt vad jag ska säga. Jag bara skäms så mycket över att detta bråket har blivit till en så otroligt stor grej och att dom nu tror att jag brister i min föräldraförmåga :(
  • Anonym (soc sekr)
    Anonym (Bobo) skrev 2016-04-05 20:57:48 följande:
    Tänkte ringa henne imorgon. Men vet knappt vad jag ska säga. Jag bara skäms så mycket över att detta bråket har blivit till en så otroligt stor grej och att dom nu tror att jag brister i min föräldraförmåga :(

    Nja, det är inte så att man tror att du brister i din föräldraförmåga utan man är ju tvungen att utreda att det inte är så. Är du med på skillnaden?

    Ja, det är väl inte helt osannolikt att det nu blir en utredning pga att även skolan anmäler och att det handlar om mer än bara den händelsen.

    En utredning betyder INTE att man tror att något är fel.
    En utredning betyder INTE att man tar dina barn.

    Det finns så många och långa steg däremellan som alla bara hoppar över. Det handlar såklart om rädslan som helt förblindar en från rationellt tänkande


    Är ni som du säger en helt vanlig Svenssonfamilj så är det ingen fara. En sådan miss ni gjorde kan vem som helst göra. Om du sansar dig och tänker logiskt så inser du nog att även om ni gjorde fel och att du behöver behärska dig även om du är arg, sårad och ledsen på din man så är det inte det bästa för dina barn att tas ifrån er och flytta in hos okända människor?

Svar på tråden Snäll hjälp mig, vet inte vad jag ska göra!