Ansvar 6-7åring

Flickan och kråkan: Liten detalj men jag tycker också kvällssagan är jätteviktig. Dels tror jag sagor är bra för barns kognitiva utveckling men framförallt är det en mysig och kärleksfull avrundning på dagen. Flickan vill verkligen få höra saga så jag tänker att man kan använda det som ett sätt för henne att inte krångla med tusen andra saker och ignorera vad de vuxna säger. Om jag trodde konsekvensen blev att hon aldrig fick höra saga skulle jag använda ett annat sätt. 

Jag har sista året pratat nästan varje vecka med min sambo om vad jag tycker. Gällande ex den specifika situationen med mjölken måste vi pratat om åtminstone 20 gånger och han säger varje gång att han ska börja säga att hon kan ta själv. Detta håller i sig kanske en vecka och sen slutar han. Jag brukar aldrig hälla upp mjölk men har svårt att säga att hon själv kan ta när pappan inte gör det.  När jag frågar honom om varför han gör så säger han att det är av ren vana. När det gäller nattningen och en del övriga situationer (ex ta av ytterkläder själv) säger han att han inte förstår att hon inte längre är "bebis". Han tror att han måste tjata på henne för att få henne att göra saker för hon kan inte ta beslut själv. Och när han låter henne få sin vilja igenom om hon gråter är det för att det är för jobbigt för honom att hon blir ledsen (han har otroligt dåligt samvete för att hon blev skilsmässobarn). Så i grunden tror jag att han ser på henne som om hon fortfarande är 4 år och så står han inte ut med att hon blir ledsen för stunden. 

Ett av mina problem är att jag känner en osäkerhet inför hur mycket plats jag kan ta i vårt hem och hur mycket av mina regler som ska gälla. Dessutom känner jag en osäkerhet i min relation till flickan, även om hon ibland börjat kalla mig mamma. Det känns svårt att jag ska vara den som är strängare än bioföräldrarna, jag är rädd att det skulle skada min och flickans relation. Därför har jag tänkt att förändringar måste komma från pappan primärt och att vi båda sen följer samma regler. Problemet är väl att sambon inte förstått hur mycket det skaver i mig att inte kunna bete mig naturligt i vår familj och att jag faktiskt inte kommer orka fortsätta såhär i längden. Så jag får väl säga som det är, antingen måste vi hitta ett gemensamt sätt och han måste ta vad jag säger på allvar eller kommer jag inte kunna leva med dem :/

Och ja, jag är väldigt medveten om att problemet är min sambo och inte flickan (de gånger sambon konsekvent infört en ny regel har flickan fort tagit till sig det). Det gör mig väldigt arg att han inte vill/kan ändra på sig då jag inte tror det blir bra för nån av oss. Och såklart att jag också är en del i problemet som har svårt att stå på mig i det jag egentligen tycker känns självklart. 

Jag tänker att du tar det "en annan väg" än att vara sträng. Att vänligt be någon ta mjölk som står på bordet när han/hon ber om det är ju inte att klanka in på andra föräldrars territorier. Det säger jag vänligt till kompisar till mina barn som är här också. Du tror inte du får din sambons stöttning i situationen om du skulle göra på det viset? 

Om kvällarna är ett problem så tycker jag att ni kan sätta er ner allesammans och alla får säga hur de önskar att kvällarna var. Flickan är så pass stor att hon förstår att hon behöver borsta tänder, ta på pyjamas och gå och sova. Pappan antar jag förstår att hon inte kan vara uppe hur länge som helst etc. Flickan kommer troligtvis att säga att hon vill se ett visst program och mysa med pappa i soffan och sedan höra godnattsaga. Och det är ju helt ok, då gör man bara upp en rutin där det fungerar. Kanske passar det bäst att man då gör sig i ordning innan tv-tittandet exempel. Du behöver inte klampa in med DINA regler utan man lägger upp en vardag som fungerar för alla som bor tillsammans.

Sedan får du ju backa på andra områden även om det kanske stör dig. Du kanske tycker att tv-tittande på kvällen är fel, du kanske inte tycker att pappan ska hjälpa flickan med vissa saker etc. och då får du ta det med honom men även vara medveten om att det kanske egentligen inte finns ett rätt eller fel. Jag packar mina barns gympa- och träningskläder. Visst är det att curla, men de tar ansvar för andra saker som jag anser viktigare. Mina föräldrar fixade det väldigt länge åt mig också och jag blev det till trots en högst välfungerande samhällsmedborgare .

Gör saker tillsammans med henne kravlöst. Bjud inne henne att hjälpa till med matlagning exempelvis. Visa henne hur man gör och låt henne testa själv. Säg till henne innan eller efter måltiden att du skulle bli jätteglad om hon hjälpte dig med att duka eller ställa av sin tallrik från bordet. 

Flickan och kråkan: tack för svaret! Jag är nog överkänsligt rädd för att flickan ska uppfatta mig som sträng ner det gäller saker ex med mjölken. Jag har försökt tänka att det egentligen bara är vardagligt småprat som inte är en stor sak.... När jag bett henne hälla upp själv har sambon ibland stöttat mig och ibland sen hällt upp mjölk när hon säger att hon inte kan, väldigt frustrerande när vi redan bestämt vad som ska gälla. 
Det är en fantastisk idé att prata med henne om hur hon vill att nattningen ska se ut. Jag har föreslagit det men sambon har då sagt att hon är för liten för att kunna ha en sånt samtal. Och då har jag tyvärr släppt det. Men skönt att du också tycker det låter rimligt.
Det är mycket jag kan leva med som fungerar annorlunda än hur jag tänker, alla föräldrar får väl kompromissa och kanske lite mer som bonusförälder. Listan jag skrev upp är sånt som är "över in gräns", jag tycker ex att hon ska plocka upp matrester som trillar på golvet. Tv tittandet på kvällen är inga problem för mig så länge flickan hinner varva ner tillräckligt innan läggdags så det inte blir dey eviga tjatet och stressen (bra idé att hon gör sig iordning innan tvn). 
Får prata med sambon igen. Det jobbiga är att jag får så lite respons. Om han bara sa "nej jag tycker annorlunda än du i frågan" skulle jag kunna förhålla mig till det. Men nu håller han ofta med mig, vi håller i den nya rutinen i några dagar och sen släpper han det. En idé är väl som någon skrev att fråga honom när han själv tänker att hon ska börja med de olika sakerna. Och hur han tänker kring hur hon kan allt detta på skolan. 

Låter som elaka styvmamman.
Hade inte gillat dig om jag var barn.
Det är pappan som bestämmer inte du.
Visst är det lite curling men eftersom du inte har barn själv så ...
Tror dessutom att skilsmässobarn blir lite mer "daltade" med pga att föräldern känner något slags dåligt samvete.
Små struntsaker som du räknar upp.

Låter snarare som en fullkomligt konflikträdd och överbeskyddande pappa. Det är inte farligt eller elakt att be en 7-åring att klara en enkel uppgift själv. Jag är ett skilsmässobarn. Vanligtvis hjälper man som förälder sina barn för mycket av egen lättja. Det är enklare att göra det själv - man slipper eventuell konflikt, man slipper att det blir fel och det går ofta fortare.

Och TS är väl ändå inte gäst i sitt eget hem? Hon bor ju där också. Hennes matbord lika mycket som pappans och flickans. Jag hade inte tyckt att det varit trevligt med en tråkig ton vid matbordet för att någon inte automatiskt servas. Hur tycker du att TS ska bete sig i en matsituation eller en kvällssituation eller någon annan situation där pappan inte är med? 

Vad är det barnet å 7 år inte bör gilla? Att någon vänligt ber henne hälla upp mjölk i sitt eget glas? Att någon ber henne ta av sig och hänga upp ytterkläderna själv? Att någon tycker att hon faktiskt är tillräckligt stor för att bestämma lite om sin egen situation?

 

Men då är ju allt som det ska om tjejen KAN de här sakerna, men inte vill/behöver. Du får vänta in sambon med detta. Utan honom kommer inga förändringar ske.

Din sambo tänker konstigt. Han vill kompensera att hon är skilsmässobarn genom att skämma bort henne. Resultatet bli att hon får en ännu mer avvikande uppväxt.

Newsflash: alla barn har motgångar i livet. Det innebär inte att man behöver torka dem i rumpan tills de är tonåringar. De mår ändå bäst av lagom utmaningar och att behandlas utifrån sin rätta ålder.

Sen kan det vara jobbigt att vara hård mot skilsmässobarn eftersom man oroar sig för att bli bortvald till förmån för den andre föräldern. Man kan kompensera det genom att försöka vara mer närvarande på andra plan. Till exempel leka mer eller göra roliga utflykter. Flickan vill säkert hellre ha en pappa som är bra på att leka med henne än som är bra på att hälla upp mjölk snabbt?

Tack för kommentarerna. Jag brukar mestadels umgås kravlöst med flickan då vår relation fortfarande inte är självklar. Jag vill inte bli den stränga styvmamman utan jag vill att hon ska känna trygghet med mig. Jag tar konflikter då jag tycker hon inte beter sig ok mot mig. Annars har jag svårt att avgöra vilka tillsägelser som är normala för barn (ex pedagoger på förskoleklassen) och när jag lägger mig i för mycket. Bra idé att fråga om hon vill hjälpa. Och att ha samtalet med sambon om hur han vill kompensera- båda lär föredra att de umgås istället för att sambon ordnar så mkt för flickan.

Min 2-åring plockar undan tallriken, häller upp mjölk själv med lite övervakning, använder gaffel och intresserar sig för kniv (men kan inte), tar på pyjamas själv.

Så visst ska en 6-åring klara det också! (och mer därtill). Dvs som du tänker, det handlar om vilka förväntningar som ställs på barnet.

Hur vore om barnet får hjälpa till med att laga mat så det blir en rutin för denne att då också vilja servera er och sig själv? Sen är det ju så klart din sambo som måste ändra på sitt sätt att se sitt barn, att hen inte är en bebis längre utan en stor tjej som är kapabel och mår bra av att ta ansvar.

Visst, det är fullständigt rimligt att en sexåring gör det du räknar upp, men det är fortfarande inte ditt barn. Ja, det är ditt hem och ditt matbord också, men det är inte ditt barn. För allt i världen, säg ifrån om ungen beter sig illa och pappan är handfallen, men vad har du med deras nattningsrutiner att göra?

Och varför är det så in i bängen viktigt för dig att hon häller upp mjölk själv? Att hon uttrycker sig trevligt och ber om det hon vill ha i stället för att kräva, det är klart. Men varför måste hon absolut göra det själv?

Min sexåring gör allt det du skriver, förutom hälla upp mjölk när paketet är mer än halvfullt. Hos oss häller en vuxen oftast upp åt alla runt bordet, barn som vuxna.

Jag tycker att du ska fundera på vad som är viktigt för dig och varför, och ta ett snack med din sambo, och med flickan. Vill han ha din hjälp med att uppfostra barnet? Vill han bolla med dig eller vill han att du tar över? Vad säger flickan när du pratar med henne om situationen när det inte är skarpt läge?