Hann inte berätta om graviditeten, nu fått missfall!

Någon....? ????

Berätta för maken. Om han är en vettig person kommer han att trösta dig även om han egentligen inte vill ha fler barn.

Vad du ska göra? Byt man!

Eh varför är detta ett problem? Trodde man skulle kunna prata med den man lever med om allt? Om du inte ens kan berätta om ett mf på ett gemensamt "barn" kanske inte han är rätt man för dig eller??

Klart jag ska berätta.

Men vet ärligt talat inte om han kan förstå varför en kan bli ledsen för något man inte ville först egentligen.

Han kommer försöka dock.

Men han är inte hemma förrän i natt typ.

Han åker sen 4.30, jag lämnar barnen i skolan sen åka till jobbet någon timme efter, för att komma hem sent sent på måndagen.

Är väl inget man tar i telefon...

Hänt sååå mycket nu och sen även det här.. ????

...

Nu är han hemkommen.

Men barnen är runt omkring oss, och jag kan nog inte ta upp det utan att bli påverkad, vet inte alls hur ledsen jag blir av att säga de orden.. ????

Så det hjälper ju inte heller att smita undan för att bara säga det.

Måste förm

Förmodligen vänta tills ikväll då barnen sover.

Ja, vänta tills barnen sover och sätt er sen i soffan och prata. Tala om hur du känner och be honom hålla om dig och gråt ut. Även om man inte riktigt velat ha barn, men får missfall så blir man så klart ledsen och påverkad. Ännu mer om man inte pratat om det kan jag tänka mig (inte varit med om det själv). Förklara hur du vill ha stöd från honom och även att du kan förstå om han inte kan förstå dina känslor och reaktionen på dom. Han var ju inte där när du hade ont eller blödde som mest.

Beklagar!

Jag beklagar ditt missfall. Klart du ska prata med din man. Ett missfall ar ett missfall oavsett om graviditeten var planerad eller inte och med alla hormoner i din kropp kommer du att reagera kanslomassigt pa allt detta.

Kanske ar det allra basta att bara saga det vid forsta basta tillfalle. Det kommer ju aldrig att bli ett bra lage att ta upp ett sa tungt amne. Och tillat dig sjalv att vara ledsen. Aven om du inte mentalt stallt in dig pa ett barn till sa har ju din kropp gjort det och den behover ocksa tid att sorja.

Kramar!