Det är ju ditt ansvar att stötta dina barn, vilket du ju kan göra i en sådan här situation. Det kan ju komma fram saker som barnen tänker på men som de inte vågar säga när du är med, vilket kan göra det lättare för soc att bedöma deras behov. Kanske behöver de tex prata med någon om att de har bevittnat våld. Det är viktigt att barnen får komma till tals i utredningen, så att utredningen kan ha barnperspektivet. Inte lika lätt när mamman sitter bredvid och halvstyr vad barnen "får" säga.
Varför skulle barnen vara rädda för att prata med soc, för barnen bara en annan vuxen människa, om ingen har talat om för dem att vara rädda för det? Varför skulle de vara rädda för just soc men inte tex en lärare? Du behöver stötta barnen och hjälpa dem inse att det inte är någon fara och att det bara är en vuxen som "vill höra hur de har det".