Vår dotter vill inte gå till skolan och skolan hjälper inte.

Kan ni byta skola till en skola där alla resurser finns?

Det låter inte som jättestora problem om det är att uppgifterna är för lätta och en tjej vill leka med henne men hon inte vill. Ibland undrar jag lite om inte problemen förstoras lite av att man låter dem förstoras? Dvs om man gör för stor sak av småsaker kanske man förstärker det upplevda problemet istället för att prova vara lite tuff och låta tiden gå så glöms det som gnager bort? Om inställningen till skolan i hela familjen är positiv kanske det kan hjälpa dottern? Om alternativet att inte gå dit och att byta skola inte introduceras så lär sig ofta barnen själv hantera missnöje med småsaker och fokuserar inte på det och blir ledsna. Be läraren om lite extrauppgifter man ta inte upp det som ett problem med barnet, är min spontana tanke.

Eller så finns det ytterligare lite jobbigare problem som inte kommit fram nu i tråden och då behöver ju dem lösas. Mobbing och dåligt mående ska man ju ta på allvar.

Menar du att hon går i förskoleklass nu i den skolan?

Låt henne byta skola om hon vill, eller blir det för långt dit?

Jag som utbildar mig till lärare i just lågstadiet... Lägger jag några kommentarer. 

1. Det är lärarens uppgift att stimulera alla barn i dennes klassrum. Att de ska få uppgifter utifrån deras nivå. 

2. Som förälder är det viktigt att inte göra ett stort problem till det. Utan istället uppmuntra och se till de positiva sakerna i skolan. Att ni inte pratar om det negativa utan finner saker som kan ha varit roligt.  

3. Ett annat tips är att antingen följa med till skolan och se vad er dotter gör i skolan. 

4. Många barn kan ibland skrika efter föräldrarnas uppmärksamhet och kan faktiskt hitta på att det är hemskt fast det egentligen inte är det. För att föräldrarna ger inte barnet den uppmärksamhet den behöver. Att pilla på telefoner och sitta framför tvn istället för att göra aktiviteter med sitt barn. (Inget pekande mot er direkt, utan bara en tanke att väcka)  

I mina öron låter det här som alldeles vanligt sexårstrots. 

Att skolan dock påstår att de inte har någon kurator eller skolpsykolog kan du gå vidare med. Om det inte finns någon kurator anställd för tillfället så ska tjänsten köpas in (t.ex. från annan skola eller från sjukvården) om behov finns. Det duger inte att hänvisa till någon som börjar i höst. En skolpsykolog brukar oftast finnas centralt i kommunen. Om sådan inte finns så är det inte rektorns ansvar, så det kan ju kanske löna sig att tala med rektorns chef. Börja där och se vad som händer.

Vad gör ni som föräldrar själva åt problemet?