Båda föräldrarna - till vilket pris?

Har ni testat rådgivning? Din man behöver komma till insikt om sitt beteende och vilka konsekvenser det kan få. Personligen har jag kommit fram till att det är oerhört värdefullt att vara båda föräldrarna och kämpar för det. Ser också på min systers familj hur bökigt det kan bli med bonusbarn och allt vad det innebär. Skulle heller inte klara av att ha min som bara på halvtid.

Nu kanske jag var otydlig men vi är redan separerade sedan flera år. Men som sagt, konflikterna tar inte slut och jag vill skona mitt barn. Fundera på vilket som är minst dåligt, att ha båda föräldrarna men leva i ständig konflikt eller att helt enkelt bara vara med en av oss i lugn och ro.

Kan ni inte hitta en tydlig struktur där ni i princip inte behöver kommunicera. Är pappan bra mot barnen? Skulle du kunna tänka dig att barnen bara var med pappan, eller menar du att det är självklart att de i så fall skulle bo hos dig på heltid?

Du har ju ingen laglig rätt att hålla barnet undan från pappan. Fundera inte mer över det. Familjerätten kan möjligtvis hjälpa er att slippa kommunicera med varandra men barnet har rätt till bägge sina föräldrar, såvida du inte tänker smita undan och aldrig mer träffa ditt barn.

Menar du att barnen bara skulle bo med ena föräldern? Det kan ju inte vara bra för barnen att bli av med en förälder för att ni väljer att separera. Ni kanske får gå via familjerätten om ni inte kan kommunicera med varandra.

Vad menar du att alternativet är?

Alternativet till att träffa båda sina föräldrar vorde ju vara att barnet bara träffar ena föräldern?

Undrar du om det är bättre för barnet om du överger det framför att du och exet har konflikter?

Ja. Men barnet har då en förälder som mår bra och slipper leva i konflikter.

Funderar på vad det kan innebära att fortsätta som nu. Där barnet visserligen har oss båda föräldrar men där jag inte orkar vara en så bra förälder som jag normalt är, blir fysiskt sjuk med återkommande infektioner vid varje konflikt, kan snart inte jobba osv. Är det verkligen att ha en förälder som är sönderstressad till en trasa?

Jag tror att det är bättre att ha en förälder som är stressad än att bli övergiven av denna förälder och inte ha den alls. Rätt ävertygad om det faktiskt så länge du inte utsätter barnet för psykisk eller fysisk misshandel.

Det måste ju finnas nån form av mellanväg som underlättar ditt mående men som samtidigt inte innebär att du överger ditt barn.

Skulle det underlätta om du har barnet vsrannan helg tex? Det är ju tusen ggr bättre för barnet än om du försvinner helt.

Har du sökt hjälp? Jag tycker att du ska söka all hjälp du kan få för att lösa nuvarande situationen innan du överväger att lämna ditt barn.

Jag förstår att du måste befinna dig i en mycket tuff situation så jag hoppas att du kan finna något stöd och någon lösning.

Jag förstår att du har en väldigt svår situation!

Jag har inget svar på din fråga egentligen. Men mitt råd skulle vara att försöka strukturera upp så mycket av boende och överlämningar och kommunikation som bara går, avtala skriftligt via familjerätten.

Minska ner på samarbetet till ett absolut minimum eftersom det bara skapar konflikter.

Utbyta information som den andra föräldern bör ha via mail istället för telefon. Inte träffas.

Då blir det svårare för ditt ex att skapa konflikter och du får mer lugn och ro.

Men det är inte lätt, jag vet.

(Svar till Annan)

Har försökt det men nu har exet gått till advokat för att stämma mig på boendet och den konflikten måste jag antingen ta eller backa så barnet får bo hos sin pappa. Jag vet att jag vill ha barnet boende hos mig men vet inte om jag orkar en process som kanske ändå är lönlös och som dessutom är en pågående konflikt i kanske ett års tid...

Jag som svarade annan är TS och Sandralinda med nytt namn. Min vanliga inloggning funkar inte av någon anledning. Så blev Stinalotta i stället.

För barnets skull är det viktigt att du visar att du vill ha barnet, genom att ta striden. Pappan har sannolikt inte mycket att komma med för att få till ensamt boende.
Jag förstår att det är svårt, men lägg undan dina egna känslor ett tag till och försök kämpa för barnets skull.

Se det positiva i saken - på det här sättet kan ni få till en dom på boendet, helger och semestrar, så slipper ni ha konflikter kring detta. Jag lovar, det underlättar enormt att ha en dom att luta sig tillbaka på när man blir oense om vad som gäller. Svart på vitt - man kan försöka komma överens om avvikelser, men gör man inte det så följer man bara det som är bestämt.

Ha en mail som han får använda. Läs den nån gång i veckan, så slipper du känna att du har honom "över" dig hela tiden. Ge dig själv andrum. 

Kontakta ett bra ombud, och låt hon/han sköta processen. Det är klart att det blir påfrestande, men så fort ni har varsitt ombud så ska all kommunikation gå via dem så du slipper den direkta konfrontationen.

Ta ett djupt andetag, se till att ni får ett bra schema för barnet, och minimera kontakten med honom.

Håller med BioBonus. En vända i tingsrätten kan vara bra för er. 

Inför det kan det vara bra att fundera på vilka saker det är som konflikt brukar uppstå kring. Så kan du se till att få dem sakerna reglerade i domen.

Om du tänker efter så kan bara du välja om det är värt att låta domstolen fatta beslut om barnets boende över era huvuden.

Kan du inte acceptera att barnet ska bo växelvis hos er så måste du vara redo att barnet kan komma att bo mest hos pappan och bara ha helgumgänge med dig. Det bör vara ett stort beslut hos dig. Men personligen skulle jag ge växelvis boende men kräva ett juridiskt bindande avtal, utan att låta domstolen avgöra.