Dåligt eller bra för barnen?
Jag är nyseparerad sen någon månad och vi har barnen varannan vecka.
Jag är hemma hos dom (mitt gamla hem) ganska mycket för att kunna umgås med barnen så mycket som möjligt. Är hemma på dagarna, blev av med jobbet så mitt enda sätt att få en inkomst är att ta ut föräldradagar tills jag hittar ett jobb.
Detta är bara tillfälligt och barnen får vara hemma en i taget men oftast får båda vara med mamma och det älskar dom. Jag bor tvärs över stan så det lönar sig inte att åka hem till mig med dom över dagen, varken när det är min eller hans vecka.
Nu till problemet.
Han menar att detta påverkar barnen negativt då dom blir förvirrade och ledsna när jag åker hem på kvällen, efter han har kommit hem.
När det är min vecka så är vi där över dagen tills vi hämtar det andra barnet på dagis (som ligger mycket närmare hans hem än mitt) sen åker vi hem.
Så vi är praktiskt taget hemma hos honom hela dagarna. Jag är väldigt noga med att inte sova över utan säga att nu går mamma hem.
Nu har dom blivit omöjliga på kvällarna när det är dags att sova, busar och vägrar lägga sig osv. Han tror att det är pga att jag är där hela tiden.
Jag försöker förklara för honom att dom är likadana hemma hos mig och att barn är såna, dom testar gränser och retas med sina föräldrar, speciellt i den åldern (3 och 4) dessutom är dom två och gör precis som den andra (dessutom är det 2 mot 1 och då är det mycket roligare tycker dom)
Dom har även börjat säga "jag är ledsen för jag saknar x, den föräldern som dom inte är hemma hos för tillfället" Dom använder det ofta i sammanhang där dom just blivit nekade något antingen för att dom varit "inte snälla" eller när dom vill ha glass på en vardag eller liknande, ja ni fattar. Han är helt övertygad om att det är mitt fel eftersom jag är där jämt, och jag menar att det är för att dom är i trotsåldern, treåringen iaf.
Jag vägrar tro att det skulle påverka barnen negativt att få vara med båda sina föräldrar varje dag trots att man bor på olika ställen. Dom har fått det väldigt klart berättat för sig att pappa bor här, mamma bor där, ni har två hem och dom är helt ok med det. Dom är trygga, glada, lyckliga, snälla på förskolan och allmänt normala barn.
Vad är rätt och vad är fel?
Påverkar det barnen att jag är där varje dag, eller ska jag göra som i början, vi träffades inte på hela veckan och sen hämtade jag dom på söndagen, och då träffade han inte dom på en hel vecka.
Vad tror ni?
så satte jag upp linjen min/din vecka. Frun var ofta och hälsade på på min vecka (trots att hon ville vara ifred mer) vilket märkbart förvirrade barnen, just med nattning, rutiner etc. Efter en kortare tid fick hon helt enkelt hålla sig borta, ville barnen däremot hälsa på mamman en sväng nån dag så gjorde vi det. Men det hela blev mycket lättare när barnen fick ta del av det praktiska och inte bara vuxnas teoretiska berättelser. All in eller kom överens och bli ihop igen, inget mellan läge då förvirrar ni bara ungarna.