Min familj har blivit splittrad efter pappas bortgång i cancer

Är så ledsen. Min pappa gick bort för ca 1.5 år sedan. Han var sjuk i cancer i ca 2 år och det tärde på familjen. Nu är mamma ensam och har inga vänner. Sjuk och deprimerad är hon också. Precis blivit sjukskriven...

När jag var alldeles nygravid så gick pappa bort. Men jag har varit stark och älskar mitt barn. Har aldrig varit lyckligare än nu när jag har min efterlängtade son.

Men denna lycka får inte vara ifred. Det ständigt dåliga samvetet för att inte finnas där för mamma gnager i mig. I oss alla syskon. Jag har svårt att vara lycklig över roliga saker jag gör för jag tänker på min ensamma mamma i ett 300 kvm stort hus. Sorgen lägger sig ofta som ett tungt täcke på oss när vi ses i huset. och mamma är så ledsen när man är med henne. Det blir jobbigt att vara med henne för hennes smärta är så påtaglig... det blir mycket konflikter oss emellan. Anklagelser hit och dit, tjaffs över att vissa inte alls drar sitt strå till stacken och hälsar på mamma. (Vi brukade vara väldigt sammansvetsade innan pappas bortgång)

Någon som känner igen sig? Hur hanterar man åldrande sjuka och ensamma föräldrar när man själv är i sin bästa och mest blomstrande tid?

/ splittrad

Rent spontant låter det dom att din mamma framförallt (en till viss del även ni) behöver hjälp att gå vidare... Ja det är tragiskt, ja det är ledsamt men efter 1, 5 år borde det lättat.... Sorgen borde inte fortfarande hänga tung...

Hon måste aktiveras lite, kanske nån kvällskurs, sysselsättning?

Min mamma blev ensam precis när hon blev pensionär och har blivit väldigt engagerad i den lokala bowlingklubben och hon har även hund som gör att hon kommer ut..

Jag och mina bröder gjorde ett medvetet val när hon blev ensam att inte hälsa på varje vecka, att inte ringa varje dag för vi hade aldrig kunnat hålla det uppe nån längre tid.

Rent krasst så är ni inte ansvarig för er mammas välmående men man vill ju såklart att ens förälder ska må bra... Det ni kanske skulle göra är att träffas hemma hos någon av er och prata igenom hur ni tycker och känner och se om ni tillsammans kan komma på en lösning.. Ni måste får er mamma att vakna upp ur sorgen för det är inte hälsosamt att gräva ner sig..

Jag hälsar inte på hos min mamma varje vecka för det finns inte tid till det men vi pratar i telefon och min brorsa är ensamstående så han är där lite mer än vi andra.

Hon förstå det och säger även att hon inte vill att vi ska binds upp våra liv för hennes skulle... För hennes liv är hennes ansvar men då är hon inte var i annars heller även om hon såklart saknar pappa och många gånger tycler livet är ganska trist när hon sitter där själv. Men hunden gör stor skillnad..

Min familj har blivit splittrad efter pappas bortgång i cancer

INNEHÅLL