• Anonym (TS)

    När börja ta hänsyn till barnets vilja?

    Hej alla!

    Barnet är 7 år och har den senaste tiden pratat en hel del om han han vill bo mer hos oss. Han går i skolan där hans mamma bor, vilket är ungefär 9 mil bort. Så för att han ska kunna vara här mer så måste han byta skola och jag funderar på om han verkligen förstår konsekvenserna som blir.

    Jag vill inte skriva ut för mycket om vår situation då den är ganska specifik.

    Vi har barnet nästan halva tiden om man slår ut det på ett år. Min man är ledig mycket och har då möjlighet att skjutsa honom till skolan han gå i nu. Men av förklarliga skäl så kan han inte göra det när han jobbar.

    Mamman vill inte att barnet flyttar, vilket jag såklart förstår ur en egoistisk synvinkel. Hennes tid med barnet skulle minska avsevärt då hon inte har ett lika generöst schema som min man har. Så jag känner dessutom skuldkänslor gentemot mamman som inte skulle få det så lätt.

    Sen tänker jag mycket på barnets ålder och att han kanske är för liten för att förstå, som jag skrev.
    Det enda sättet att försöka få boendet är ju att stämma mamman på det men jag vet inte om det är en bra idé i dagsläget!
    Det finns såklart inga garantier för att min man ens skulle få boendet vid en eventuell tvist.

    Jag skulle gärna ta emot era tankar kring det här.
    Ska min man avvakta i några år och se om barnet fortfarande vill flytta hit och då ta det därifrån?
    Jag tänker att han kanske förstår lite bättre om några år, om han nu fortfarande vill flytta?

    Vi vill såklart att barnet bor här mer men inte till vilket pris som helst, menar såklart inte kostnadsmässigt ;).

    Är tacksam för alla råd vi kan få!

    Kram L

  • Svar på tråden När börja ta hänsyn till barnets vilja?
  • LHF
    Fånga dagen skrev 2016-05-23 12:12:26 följande:

    Tror det är klokt att tänka sig för noga här. Jag känner till en kille i samma ålder som plötsligt fick för sig att han ville bo med pappa vv istället för vh. Mycket på grund av pappans påtryckning framkom det senare. Det dröjde dock inte länge innan han hade ångrat sig. Han saknade sin andra familj, mamma, bonuspappa och syskon på pappaveckorna, men vågade inte säga det till pappan. Hos pappan var det bara de två.

    Mamman som märkte att sonen var tystlåten och ledsen när det var dags att vara hos pappa, fick lova att inget säga. Även i skolan märkte man att han förändrades och var nedstämd när han var hos pappan. En dag bröt han ihop i skolan, allt uppdagades och man återgick till vh som det varit tidigare.

    Pappan blev mycket riktigt arg. Han tyckte att det var hans "rätt" att ha sonen lika mycket som mamman. Idag är pojken snart vuxen, och har ytterst lite kontakt med sin far. Sorgligt! Men hade pappan agerat på ett annat sätt än att bli arg på sin son, så hade säkert den kontakten varit mycket bättre.


    Jo jag förstår absolut vad du menar, även om situationen här är annorlunda.

    Barnet har pratat om att han vill bo här mer i närmre 1 år men vi har mest bara bekräftat hans känslor, om du förstår hur jag menar?
    Att vi hör vad han säger men att det inte går just nu, ungefär så.

    Det är himla svårt det här men som det känns nu så är han helt enkelt för liten för att förstå vad det innebär.
  • Anonym (Konsekvens)

    En 7 åring kan inte föreställa sig varken konsekvenserna eller hur livet faktiskt skulle se ut efter det flyttat.

    Min son (som idag är äldre) prata också om att bo varannan v i den åldern. Men idag när han vet vad det innebär vill han Inte.

    Om ni redan har 50/50 är jag tveksam till att tingsrätten skulle ge er mer.

  • Fånga dagen
    LHF skrev 2016-05-23 12:26:54 följande:
    Jo jag förstår absolut vad du menar, även om situationen här är annorlunda.

    Barnet har pratat om att han vill bo här mer i närmre 1 år men vi har mest bara bekräftat hans känslor, om du förstår hur jag menar?
    Att vi hör vad han säger men att det inte går just nu, ungefär så.

    Det är himla svårt det här men som det känns nu så är han helt enkelt för liten för att förstå vad det innebär.
    Det var så jag menade också. Att man i den åldern är för liten för att sätta sig in i vad det innebär. Jag tycker absolut att man ska lyssna till vad barnen vill. Det gjorde också mamman i det fall jag berättat om.
    Att din bonusson talat om detta i ett helt år beror väl kanske på att det än inte blivit nån förändring i hans boende. Hade han flyttat till er efter några månader han pratat om detta för första gången, hade läget kanske varit annorlunda idag. Barn kan ändra sig. Inte sällan flera gånger.

    Men visst är det svårt att veta hur man ska göra. Lycka till!
  • Anonym (Linda)

    En 7!åring har inte alls det konsekvenstänket som krävs för att ta såna beslut, de lever "här och nu" och kan inte förutse konsekvensen av hur det blir att byta skola, träffa sin mamma mindre osv.

  • FrökenKanSjälv

    Om det inte finns något missförhållande hos mamman så tycker jag att ni ska avvakta. Och när han säger att han vill bo mer hos er så kan ni bekräfta honom med att ni som vuxna tycker att det bästa för honom är att träffa båda sina föräldrar så mycket som möjligt, dvs som ni har det nu.

  • Anonym (Suckar)
    Anonym (ni flyttar) skrev 2016-05-23 09:45:09 följande:

    Ni skulle definitivt inte få boendet eftersom barnet är rotat där det bor nu. Det enda jag kan föreslå är att ni flyttar närmare barnet i så fall.


    Det kan du garantera helt säkert? Tvivlar på det... Men, om barnet verkligen vill bo hos sin pappa och bedöms vara mogen nog för att bli lyssnad på så finns möjligheten att en domstol skulle döma boendet till pappan. Däremot är det bra att inte dra igång en tvist om situationen inte kräver det. I det här fallet skulle pappan kanske kunna prata med mamman och be henne försöka att acceptera pojkens vilja med tiden.
  • Anonym (buss)

    Finns det inte möjlighet att åka kollektivt när han är lite större. Jag flyttade hit när min son var 4. Redan då planerade jag att det skulle finnas möjlighet för sonen att åka till orten där pappan bor utan byte. 6 år blev det med mycket körande, men när han blev 10 började han åka själv. Funkar jättebra. 

  • Anonym (**)
    LHF skrev 2016-05-23 10:10:54 följande:
     

    Att flytta närmre barnet är inte ett alternativ. Han skulle inte kunna vara här mer för det iaf, eller hur tänkte du?
    Nej, men om han bor hos er kan han vara mer hos mamman, eftersom det inte blir så långt för henne att köra.
  • LHF
    Anonym (**) skrev 2016-05-30 20:24:02 följande:
    Nej, men om han bor hos er kan han vara mer hos mamman, eftersom det inte blir så långt för henne att köra.
    Jaha du tänkte så. Det är tyvärr inte alternativ ändå tyvärr.

    Om vi skulle flytta närmre så kommer ju barnet gå kvar i samma skola ändå antar jag. Min man jobbar på orten vi bor och mitt barn går i skolan här.

    En stor del till att barnet vill bo mer här är ju för att han har många vänner i närheten och att han vill gå i samma skola som mitt barn.

    Men min man kommer inte dra igång något nu iaf. Som jag har skrivit tidigare så tror jag inte att barnet förstår konsekvenserna av det.
  • LHF
    Anonym (buss) skrev 2016-05-30 20:06:46 följande:

    Finns det inte möjlighet att åka kollektivt när han är lite större. Jag flyttade hit när min son var 4. Redan då planerade jag att det skulle finnas möjlighet för sonen att åka till orten där pappan bor utan byte. 6 år blev det med mycket körande, men när han blev 10 började han åka själv. Funkar jättebra. 


    Jo är han är större så kommer han gå i en skola i en större stad, nu ligger skolan "ute i skogen". Men han kommer nog ändå få byta buss. Att han tar en från skolan till busstationen och sen en buss därifrån.
    Hur det ser ut då vet vi ju inte såklart, han kanske hellre är hos sin mamma då. Han kommer vara 12 när han måste byta skola.
  • LHF
    Anonym (Suckar) skrev 2016-05-30 19:41:01 följande:
    Det kan du garantera helt säkert? Tvivlar på det... Men, om barnet verkligen vill bo hos sin pappa och bedöms vara mogen nog för att bli lyssnad på så finns möjligheten att en domstol skulle döma boendet till pappan. Däremot är det bra att inte dra igång en tvist om situationen inte kräver det. I det här fallet skulle pappan kanske kunna prata med mamman och be henne försöka att acceptera pojkens vilja med tiden.
    Nu vet jag inte hur mycket man ska tro på barnet och det han säger men enligt honom så har han sagt till sin mamma att han vill bo här, då hade mamman blivit arg. Det är som sagt något barnet sa till oss, så jag vet såklart inte om det är så.

    Men jag är 99% säker på att hon aldrig skulle släppa honom frivilligt så att säga. Vilket jag såklart förstår. Bara när barnet skulle börja i skolan så tog min man upp frågan om vilken skola barnet skulle gå i.
    Mamman började gråta och blev väldigt upprörd då hon redan hade "bestämt" att barnet skulle gå där hon bor.
Svar på tråden När börja ta hänsyn till barnets vilja?