Ja visserligen har debatten ännu inte ens startat och orkar någon ens längre titta på mästarna i att slingra sig och att ordbajsa utan någon som helst lösning på dom enorma problem landet står inför och som dessutom sjuklövern har sig själva att skylla för. Så vem var bäst/minst dålig och isf varför?
* Slagkraftigaste retoriken: helt klart Sjöstedt, som hade finurliga, om än barnsliga, vändningar i de flesta ordväxlingar. Dock måste de andra skärpa sig och möta hans retorik, som har många brister vid närmare granskning.
* Största uppryckningen: Löfven.
- Han framstod faktiskt som en statsbärande tjänsteman med en lite dryg och tillrättavisande ton. Dock misslyckades han att ta enkla poänger, t.ex. på frågan varför han, som faktiskt var den ende i sällskapet som hade sänkt löner (i egenskap av ordförande i IF metall), inte vill se till att fler får jobb genom sänkta ingångslöner; hade han ju enkelt kunna försvara sig att han som IF metall ordförande faktiskt företrädde en av arbetsmarknadens parter (som han menade skulle sköta lönebildningen).
- Vidare svamlade han relativt lite och har dessutom fått en fin parhäst som är på samma nivå politiskt, vad det verkar, i Isabella Lövin (bara konceptet Löven & Lövin har ju en viss klang). Hon levererade dock få svar.
- Löfvens (och Lövins) stora brist är dock tydligheten i många frågor. Det behövs tydligare "modellsvar" när svaren på många frågor skjuts på kommande utredningar. Han behöver kunna förklara att det faktiskt till stor del är så det fungerar i praktiken när man sitter i regeringsställning.
* Liberalerna har haft jättechanser att ta för sig i det politiska läget som rått, t.ex. kräva lag och ordning och därigenom satsningar på polis, men även skola, dvs. deras traditionella kärnfrågor. Björklund är blek tycker jag, och jag undrar vilket stöd han egentligen har inom partiet (dvs. om han inte riktigt vågar positionera sig).
* Anna Kinberg Batra känns mest rörig och lite skrikig, särskilt om man ställer henne mot Annie Lööfs lugna och raka retorik. Lööf tyckte jag nog var debattens vinnare (även om jag inte delar C:s politik alls).
* Ebba Busch Thor tyckte jag misslyckades med det mesta och kändes osedvanligt svag i sin retorik, med konstiga och röriga exempel. Brukar gilla hennes ton när jag har sett henne tidigare, men tror att trenden kommer fortsätta nedåt för KD även framledes. En av de första frågorna till henne var varför polisen borde få alternativa vapen, och där hade hon ju kunnat hänvisa direkt till det dagsfärska exemplet med attacken mot polisen på Sergels torg (där verkanseld krävdes).
* Och så till kvällens märkligaste: Jimmie Åkesson. Jag kan för allt i världen inte förstå varför han korades till vinnare i efterföljande undersökningar. Han är otroligt enkelspårig och tjatar om hur det hade kunnat vara om inte politiken sett ut som den gjort de senaste åtta-tio åren; lite straffmentalitet. Men nu är det så att den tiden har passerat och då måste man skapa politik för framtiden. Jag väntar fortfarande på att få se en sådan politk från SD. Men det kanske är så att väljarna faktiskt vill straffa "etablissemanget" och då är han ju ett passande språkrör.
Tja, inte Löfven i alla fall som påstod att 60 000 barn var till salu på börsen.
Efterlyser mer konkreta förslag och mindre pajkastning. Det är omöjligt att bilda sig en helhetsuppfattning om partierna i dagsläget.