Ni som fick förlossningsskador

Hej! Tycker att du borde jobba på att släppa alla jobbiga tankar och förlita dig din egen förmåga - att du är den som kommer att göra jobbet och alla som närvarar finns där för att stötta dig och vaka över dig och bebis.
Det sagt så kan jag berätta om mina förlossningsskador för att visa att allt inte är svart eller vitt. Livet fortsätter, sår läker och man gör det bästa av det hela för det är ju trots allt det enda alternativet!

Jag fick en total sfinkter grad 4, fick sys på operation i en timme.
Bebis var stor och hade bråttom ut. Från första värk till att han var ute tog det 2 timmar.
Det tog ca 6 månader för sfinktern att läka så att jag inte kände smärta. Ett år innan jag var återställd.
Tyckte min förlossning var fantastisk. Jag gjorde allt rätt enligt barnmorskorna, krystade bara när det kom en värk, men ibland går det inte att undvika sfinkter trots att de håller emot.

Sonen var 4995gram och var 36cm lång.
Jag är 166 cm och 56 kg. Jag gick upp 15kg. Inget skvallrade om att sonen skulle bli stor, kurvorna var normala.
Jag var 29 när jag fick stora sonen och då var jag förstföderska.
Använde lite lustgas. I början var den inte inkopplad, det märkte de efter 40min ungefär.
Inga instrument.
Tyckte att det var en lätt förlossning, var inte ett dugg rädd. Märkte aldrig att jag sprack på slutet.

Minsta sonen fick sättas igång för jag misstänkte att han skulle bli stor. Låg 2procent plus på TUL. Sattes igång en vecka senare än planerat v. 37+1 och när lillebror föddes var han 3660gram och 32 cm. 
Väldigt smidig förlossning som gick på 2 timmar från igångsättning till att han var ute.
Så jag hade inga problem att föda igen efter skadan.
Barnmorskan som tittade till mig innan förlossningen förfasades över att jag inte ville ha epidural, men jag visste att det skulle vissla till igen.

Det viktigaste vid en förlossningsskada är att få komma upp på operation så de kan titta ordentligt och sy ihop allt ordentligt.

Hoppas det går riktigt bra för dig och bebis. Tro på dig själv och din urkraft. Ha med dig någon du litar på. (Jag hade maken med mig men han var så nervös så han var mest på toa.)

Hej!

Jag fick en partiell sfinkterskada grad 3 och bristning i perineum grad 4 när jag födde min son för en månad sedan. Jag är hyfsat återställd redan.

Mitt vatten gick kl.16, värkarna satte igång runt 21-22 och sonen kom 11.30 dagen därpå. 7,5 h tog det på förlossningen och jag krystade aktivt i 1h 15 min. Jag hade en jättebra bm som höll emot och peppade mycket. Hela förlossningen är ett fint minne trots de vidriga (helt normala) smärtorna. En morfinspruta var den smärtlindring jag hade, tyckte inte att lustgasen hjälpte och bm fintade bort epiduralen. Så anledningen till att jag sprack så mycket, tja ingen aning. Jag hade väldigt korta krystvärkar och tillslut sattes värkstimulerande dropp in.

Jag födde sittande, med pappan vid mitt huvud, tryckte hakan mot bröstet och jag höll och drog i mina knäveck.

Första barnet, jag är 33 år, jag var inte rädd alls varken innan eller under tiden, jag är 1.65 och väger normalt runt 65, bebisen vägde 4200 och var 52 lång. 11 dagar över tiden.

Jag kände inte alls att jag sprack. Det syddes ett stygn på plats, utan bedövning och det gjorde inte ont och sen opererades jag en timme med spinalbedövning och jag mådde jättebra hela tiden.

Det var värst första veckan. Jag kunde knappt gå och var ledsen och besviken, trodde inte alls att jag skulle gå sönder så. Jag kunde inte heller hålla gaser och det var svårt att känna när jag skulle gå på toa. Jag äter fortfarande laxerande medel men nu kan jag kontrollera rumpan iaf. Ibland får jag ont men ipren+alvedon hjälper. Jag har inte varit på återbesök än hos bm och jag ska också till bäckenbottencentrum så jag vet inte hur bra det är egentligen :)

Chocken över att bli mamma och baby bluesen samt amning har varit mycket värre än att jag sprack. Jag önskar att jag varit mer beredd på det. Jag läste ALLT om förlossningar men väldigt lite om tiden efter.

Mitt enda råd till dig är att försöka släppa detta nu- du kan inte påverka någonting själv. Och OM du spricker så finns det så himla fin hjälp att få- alla var helt otroligt gulliga på sjukhuset och tog det på mycket stort allvar. Känn dig trygg i det. Jag hade inte gjort något annorlunda med facit i hand, jag ville bara ha ut ungen och att smärtan skulle försvinna!

Det kommer gå kanon!

Hej fina ni som svarat! Tack så jättemycket för att ni tog er tid och delade med er :) Det uppskattas mycket!

Tack för uppmuntran också :)

Vad fick du för skador av förlossningen?
Perinealruptur grad 4
Vaginalruptur
Bristning inne i analen

Vad orsakade din skada?
Sugklocka samt att barnet hade handen vid ansiktet

Blev du återställd? (Efter hur lång tid i så fall?)
Njaaae... Har fortfarande vissa problem. (5 år sedan förlossningen)

Upplevde du din förlossning som positiv eller negativ?
Negativ

Hur upplevde du samarbetet med din barnmorska? Hade du en stödperson/partner under förlossningen?
Från det jag minns var BM snäll och bra. Jag hade min partner med mig hela tiden.
Har dock stora minnesluckor från förlossningen.

Hur lång var din förlossning?
12 timmar

Hur stor var bebisen? (Längd/vikt)
53cm 4165g

Hur stor är du? (Längd/vikt)
171cm 66kg (innan förlossningen, gick upp 16kg)

Hur gammal är du?
Jag var 26 när bebis föddes

Är du förstföderska eller omföderska?
Jag var förstföderska

Vilken smärtlindring använde du dig av?
Tens hemma som jag bara blev arg på och svettades bort
Lustgas på förlossningen som fungerade ganska bra
Epidural när lustgasen inte var tillräcklig. Fungerade INTE bra, gjorde fortfarande lika jävla ont.
Någon form av lokal bedövning inne i slidan som jag inte ville ha och inte hade bett om (snarare tvärt om) som de bara gav mig utan att informera mer än "nu ska vi sticka dig här inne"

Blev du igångsatt?
Nej

Användes instrument, som sugklocka?
Ja, sugklocka (och yttre press)

Var du väldigt rädd under och/eller innan förlossningen? (Vad var du i så fall rädd för?)
Innan ja, för alla former av stick och injektioner, för att känna mig utlämnad och blottad, för epiduralbedövning, för instrumentell förlossning

Under förlossningen, nej. Inte mer än stickfobin...

Jag fick sy i mellangården och inuti slidan samt fick en liten bristning i blygdläppen som inte behövde sys. Fick sedan en infektion i stygnen som krävde två sorters starka antibiotika. Kunde inte amma och inte ha sex på ett år. Smärta i ca två veckor efter förlossning. Jag vet inte vad som orsakade men tror stress hos BM. De gav mig värkdropp trots att barnet mådde bra och jag öppnade mig snabbt. "Hotade" med klipp trots att krystningsskedet tog ca 13 min. Jag blev stressad och tryckte på för mkt tror jag. Sedan var det kanske bakterier på förlossningen som kom i såren?

Ett år efter var jag så gott som återställd. Upplevde förlossningen ganska neutral. BM kändes väldigt stressig och lyssnade inte. Hade med min sambo. Var 6 cm öppen när vi kom in och sonen var född kanske 4-5 h efter. Han var ca 3200g tung. Jag är 162 cm lång och vägde som höggravid ca 60 kg (ca 50 före) så vi var båda rätt små. Var 26 år när han föddes och han var min första (väntar andra nu).

Jag fick bada lite, fick varm vetekudde och i slutet fick jag lustgas på lägsta nivå efter att min sambo fått be om det för min del. Ingen annan bedövning. De försökte sy mig efteråt utan bedövning men det vägrade jag. Hade så ont att jag inte ville hålla/kolla kön på bebisen direkt utan bad dem ge honom till sambon vilket de inte lyssnade på.

Förlossningen startade av sig själv med värkar i v 42. Man använde inga instrument. Moderkakan kom ut av sig själv utan problem.

Jag var väldigt lugn under förlossningen och inte alls rädd. Var stressad i slutet pga BM men inte rädd då heller.

Jag har ett barn. Var 29 när hon föddes.

Min dotter var liten; 47 cm och 3995g, men hamnade snett och kom inte riktigt ned i förlossningskanalen. Jag hade två minuter mellan värkarna redan efter 3-4 stycken så jag bad om epidural på en gång. Idag hade jag gärna provat lustgas först, men de var inte direkt generösa med att presentera smärtlindring. Jag var fullt öppen i fyra timmar innan hon kom ut med sugklocka när hjärtljuden gick ner. Jag litade inte på personalen för fem öre och hade med både mannen och svärmor. Svärmor slutade räkna vid sjätte försöket att använda sugklocka. Vi trodde alla att hon skulle dö då. Men kom ut och var fin och rosa! Inte ens huvudformen var udda.

Jag fick runt tio stygn. Ena blygdläppen klövs när sugklockan sattes snett en gång. Jag fick ett hematom som gjorde att jag inte kunde sitta på ca två veckor. Jag låg eller stod framåtlutad. Eftersom jag fick både urinvägsinfektion (katetern var inte steril, svärmor såg att de lade ner den på förlossningssängen) och en livmoderinfektion (man ska inte vara helt öppen i flera timmar! ) som krävde två antibiotikakurer. Min kropp var väldigt slut. Jag fick en depression som varade i 3-4 månader. I början kunde jag inte ens bestämma vad jag skulle äta till frukost. Jag var som ett skal. Det som ändå gjorde det OK var att jag aldrig tvivlade på min förmåga som mamma. Jag ammade fast jag behövde amningsnapp och bebisen skrek i 20-30 minuter innan hon kom till ro. Varje gång. Jag klädde bebisen själv och var säker på att det passade för vädret. Men min mamma fick komma och bo här.

Idag har jag visst framfall då övre slidväggen inte håller sig uppe. Det har blivit bättre och då av min menskopp (man kniper omedvetet då. Men den skavde som f*n i början då ena slidväggen inte höll emot). Tre menstruationer har gett mer än månaders knipövningar!

Vid nästa förlossning har jag gärna svärmor med igen. Jag hoppas på en enklare förlossning. Mitt förtroende för förlossningsvården är lågt. Och BB var katastrof!

Vad fick du för skador av förlossningen?

1:a barnet: episiotomi och liten bristning i höger blygdläpp

2:a barnet: grad 2 i perineum

Vad orsakade din skada?

1:a: syrebrist hos barnet pga navelsträng runt halsen som ledde till forcerad krystning och yttre press samt hot om sugklocka

2:a: inkompetent bm som missade att barnet låg i vidöppen hjässbjudning och inte guidade huvudet rätt på väg ut.

Blev du återställd? (Efter hur lång tid i så fall?)

1:a: sista stygnen ramlade efter en månad. Mycket ont vid toalettbesök i början. Sveda vid samlag i ca 3 mån, men det berodde på torra slemhinnor pga amning

2:a: inget ont efter första veckan. Lite svårt att känna muskulaturen, men det gick över fort. Ej ont vid sex två mån efter förlossning.

Upplevde du din förlossning som positiv eller negativ?

1:a mycket positiv

2:a mycket negativ

Hur upplevde du samarbetet med din barnmorska?

Hade du en stödperson/partner under förlossningen?

Min man var med på båda förlossningarna. Bm på första var fantastisk och ingav förtroende. Bm på andra var stressad och hotade med åtgärder jag bett att få slippa och missade avvikande fosterläge... Sa inte hejdå efter att allt var klart.

Hur lång var din förlossning?

1:a 18h latensfas och 12h aktiv fas

2:a 4h latensfas och 6h aktiv fas.

Hur stor var bebisen? (Längd/vikt)

1:a 3500 gram 51 cm

2:a 3400 gram 51 cm

Hur stor är du? (Längd/vikt)

Ogravid 169 cm 65 kg

Höggravid 83 kg

Hur gammal är du?

1:a 24 år

2:a 27 år

Vilken smärtlindring använde du dig av?

Lustgas

Blev du igångsatt?

Nej

Användes instrument, som sugklocka?

Nej

Var du väldigt rädd under och/eller innan förlossningen? (Vad var du i så fall rädd för?)

Rädd efter med nr 2.

Vad fick du för skador av förlossningen? Rektocele, sfinkterskada som inte upptäcktes och mellangården syddes ej korrekt. Urininkontinens. Analfissur. Analinkontinens.

Vad orsakade din skada? Det långa utdrivningsskedet på 5 timmar och yttre press + klipp ner i sfinkern.

Blev du återställd? (Efter hur lång tid i så fall?) Det är nu tre år sedan, inte bra ännu.

Upplevde du din förlossning som positiv eller negativ? Det värsta jag varit med om i hela mitt liv.

Hur upplevde du samarbetet med din barnmorska? Hade du en stödperson/partner under förlossningen? Barnmorskan hade jag förtroende för då, i efterhand är jag bara arg och ledsen. Min partner gjorde inget heller och det har varit jobbigt.

Hur lång var din förlossning? Totalt 26h (igångsättning).

Hur stor var bebisen? (Längd/vikt) 3600 g

Hur stor är du? (Längd/vikt) 166/67 innan FL sattes igång.

Hur gammal är du? 31 år vid FL.

Är du förstföderska eller omföderska? Förstföderska.

Vilken smärtlindring använde du dig av? EDA

Blev du igångsatt? Ja.

Användes instrument, som sugklocka? Yttre press.

Var du väldigt rädd under och/eller innan förlossningen? (Vad var du i så fall rädd för?) Väldigt rädd för att spricka och få skador, tyvärr blev både upplevelsen och resultatet värre än vad jag någonsin kunde drömma om.