• anonym Bitteli

    besviken på mina föräldrar

    Mina föräldrar har 2 barn, mej och min yngre bror.

    För cirka 10 år sen köpte han och hans fru mina föräldrars hus med ett pris som låg ungefär 100.000 kronor lägre än det var värt. Dom fick dessutom låna 300000 kronor utan ränta. Tilläggas bör att dom är höginkomsttagare medan jag är låginkomsttagare, jag hade vid den tidpunkten blivit lämnad av min sambo och satt med lån på en bostadsrätt. Jag fick inga lån utan ränta av föräldrarna.

    Några år senare köper min bror ut mej och min pappa ur sommarhuset till TAXERINGSVÄRDET som kanske är hälften av vad det är värt, min pappas beslut. Det är ett stort hus med massor av skog och strandläge. Jag fick ingen kompensation.

    Har försökt att prata med dom om det här men det "soppas bara under mattan" och dom låtsas inte förstå vd jag menar.

    Vad säger ni om det här, har jag rätt att vara besviken och ledsen på mina föräldrar?
    Tycker man ska behandla sina barn lika!

  • Svar på tråden besviken på mina föräldrar
  • Birgitta02

    Ang lika behandling. Det är ju rent moraliskt fel att göra så kan jag tycka. Men vet inte bakgrunden alls i din familj så det är svårt att svara på.

    För att köpa ut dig ur huset krävs ju att du medverkat i det. Och du måste ju sagt ja till förfarandet. Frågan är om det ens är lagligt att göra som de gjorde. Att använda taxeringsvärdet istället för det reella värdet. Det är ju det reella värdet det handlar om. Ring och fråga någon som kan sånt här. En jurist på skatteverket kanske?

  • Mälaröbo

    Om du äger en del av sommarhuset måste du inte sälja till taxeringsvärde. Är det föräldrarnas hus får de sälja det för hur lite de vill. När det blir dags för arvskifte (om det finns nåt kvar att ärva) kan du prova att hävda att allt detta ska räknas som förskott på arv.

Svar på tråden besviken på mina föräldrar