sexlust - porrberoende - öppet?
Jag är en 22 år gammal kvinna som varit i ett förhållande med en man i 4,5 år, sambo i 1,5 år som jag känner är mannen jag vill leva med i resten av mitt liv. Jag har större sexlust än min sambo och har alltid haft det men nu har klappet ökat. Det har gått ner från ungefär varannan dag till nu knappt en gång i veckan, för många av er låter det säkert som mycket. Men för mig är det inte det och det är jag som tar initiativ för att det ska bli något och det har verkligen börjat skada min sexuella självkänsla och därför vågar jag knappt ta initiativ längre. Han säger att han inte har några problem med att ställa upp och han är medveten om att han har lägre sexlust än mig.
Att tillägga till detta är att min sambo är beroende av att runka (alternativt porrberoende), han gör det i princip varje dag, vilket skadar min sexuella självkänsla ännu mer och vi har pratat om detta mycket. Han säger att det inte påverkar hur ofta vi har sex utan att det fyller ett annat behov för honom, vilket jag förstår, för jag onanerar också men det fyller inte det känslomässiga sexbehovet jag har. Jag har börjat känna att han hellre runkar än har sex med mig.
P.g.a. min skadade sexuella självkänsla har jag börjat känna att jag behöver sexuell bekräftelse utifrån. Jag har börjat bli attraherad av personer på ett helt annat sätt, känna att jag vill ha sex med andra personer helt enkelt och jag är rädd att jag så småningom kommer falla för frestelsen.. Jag vet att jag är en attraktiv person och jag får ofta komplimanger för mitt utseende och det känns som jag börjat "behöva" andras komplimanger för att stärka min sexualitet, något som min sambo tidigare brukade stärka. Jag och min sambo är väldigt öppna i våra sexualiteter och inte alls svartsjuka utan kan prata öppet om personer vi finner attraktiva, men nu känner jag att det jag gör (även om det bara är i mitt huvud) inte är OK, jag har börjat få skuldkänslor och må dåligt.
Vad ska jag göra? Jag vill inte känna som jag gör! Är det hans porrberoende som är boven och att jag får ställa ett krav/ultimatum där? Eller är ett öppet förhållande en väg att gå? Vi har diskuterat om det tidigt i vårt förhållande (innan jag började känns så här) men då ville ingen av oss ha det men nu börjar jag fundera på det.. Men jag är rädd att det skulle såra honom eller göra honom svartsjuk om jag berättade om hur jag känner just nu!
Hjälp!