Att livet inte är rättvist torde varje vuxen veta. Varje vuxen bör också veta att om man har sex så kan ett barn bli till. Annars bör man nog anses som för omogen för att ha sex.
Med det inte sagt att det inte är hemskt för män som blir ofrivilliga fäder. Kvinnor har fördelen där att de kan välja om de vill ha barn eller inte, män kan bara välja vilken typ av far de vill vara. En som enkom betalar underhåll eller en som är pappa på riktigt.
Ska män kunna göra juridisk abort? Nej. Barnen har inte valt, så barnen ska inte straffas med sämre standard, den blir tuff nog om mamman inte har jobb av en eller annan anledning.
Jag har inte valt att någon annan ska ha sex, alltså vill inte jag att skattepengar ska gå till att finansiera andras ligg.
Det räcker så gott att staten går in och betalar för de som inte kan själva. DÅ är det ok att skattepengar går till underhåll, men inte i de fall där pappan (eller för den delen mamman, men här diskuteras ju pappan) helt enkelt inte vill.
Det blir en för stor apparat med administration och liknande om alla fall ska utredas och tas reda på huruvida pappan var med på det först eller inte. Det blir ord mot ord.
OM nu män ska ha rätt till juridisk abort så måste isf någon form av blankett införas där mannen och kvinnan skriver under på i vilket syfte de har sex och hur de tänker sig att en ev graviditet ska hanteras. Dessutom ska den som inte vill heller inte kunna ändra sig hux flux, inte heller ska de kunna lura staten genom att säga att de inte vill och sen kanske leva med mamman/ha kontakt med barnet iaf. Vem ska kolla det? Och är det barnets bästa? Det är liasom ohållbart de...
Ang när livet börjar, ja det är väl lite beroende på vars och ens tro. Jag är av tron att vi alla är här i syfte att lära oss olika saker. Att vi har flera liv och mellan liven diskuterar vi ev lärdomar vi lärt oss, lärdomar vi har kvar att lära oss osv.
I boken Liv före livet har författaren skrivit om sin studie av 750 personer. Dessa 750 personer har hypnotiserats och förts till livet innan de föds. Jag har inte läst hela boken klart än, men alla hittills säger att de går in i fostret först strax innan förlossningen. Innan dess är alltså själarna fria att vandra ut och in ur fostret som de vill.
Men när börjar då livet? När barnet är livsdugligt utanför livmodern? Ja, för mig är det så. Oavsett huruvida själen är där eller inte så börjar livet för mig när fostret kan överleva utanför livmodern. Jag tycker alltså att abortlagstiftningen vi har idag är bra som den är. Men som någon skrev, vi måste hålla det flytande i takt med att tekniken utvecklas.
