Är man skyldig att prata med bordsgrannen?

Jag tycker man är skyldig att småprata lite mer tex om maten eller värden/värdparet

Det tyder på social inkompetens att inte kunna prata med sina bordsgrannar på en fest.

Har man sådana problem kan man stanna hemma, tycker jag.

Nej, man är inte skyldig att prata med folk man inte vill prata med. Men det kan ju vara trevligt att försöka. Eller inte. Whatever.

Givetvis är du, ja faktiskt mer eller mindre _skyldig_ att tala med din bordsgranne.

Du behöver inte berätta om ditt liv, din familj och dina intressen utan snarare "fint väder vi har idag"-typ av samtalsämnen. Väldigt ytligt, men ändå socialt accepterat.

Det vore ju rent av vidrigt att bli placerad jämte en kavaljer som inte vet hur man ter sig bland folk. Pinsamt, rent utsagt!

Skyldig är väl fel ord att använda men om man vill visa normalt hyfs och inte vara otrevlig så bör man vra bered på att prata med folk. Annars har man ingen anledning att gå på fest.

Jag var på en bröllopsfest där det var bordsplacering, jag var placerad längst ut på kanten av ett bord brevid en man som satt och lyssnade på en fotbollsmatch i hörlurar hela kvällen, det var lätt den tråkigaste middagen jag varit på. Fattar inte varför han ens var där...

Varför inte ta tillfället i akt att lyssna på en annan person?

Något har de säkert varit med om som är intressant, och annars kan man alltid tala om allmänna ämnen som "vilken skulle vara din drömresa och varför?", Vilken är din favoritfilm? Har du några djur hemma?

Jag har aldrig tråkigt på fest för jag bemödar mig om att försöka få ut det bästa av folk, vare sig de är 8 år eller 78 år.

Fast en gång på en ordensfest var en fru så tvär och kort i sina svar så det var stört omöjligt att få samtalet att flyta. Framåt kl 22 förstod vi varför- hon oroade sig för sin mans fylla och fick mycket riktigt plocka hem honom en kort stund senare när han började bli pinsam. :-P

Tack för att ni delar med er. Mycket intressant

Ja, jag tycker att man bör göra ett ordentligt försök att prata med bordsgrannen. Jag har varit med om att jag och min bordskavaljer inte hittade ngt vi hade gemensamt, men lite kallprat kan man nästan alltid få till. På större fester är det ofta tal som man kan kommentera tex. Vid tillfället jag tänker på var både han och jag ganska unga. Förmågan att kallprata och förmågan att ställa de rätta frågorna förbättras ofta med åldern.

Jag tycker att det kan bero lite på vad det är för tillställning, var man sitter vid bordet och hur resten av sällskapet har det. Eftersom man alltid är minst två om ett samtal är det svårt att peka ut en person som ansvarig, men jag tycker att man kan se sig omkring och försöka få alla att känna sig väl till mods. Har man en bordsgranne som inte har någon att prata med har man åtminstone en moralisk skyldighet att göra sitt bästa för att bjuda in personen i samtalet.

Tycker det är självklart att man pratar med sina bordsgrannar !
Själv tycker jag att det är roligt att lära känna nya människor och har inga problem att prata och lyssna.
Men jag minns en fest med fasa.Satt på änden på ett bord.Mannen till höger om mig sa inte ett ord till mig.Men pratade livligt med den andra tjejen intill honom. Kvinnan snett mitt emot mig ursäktade att hon hörde väldigt dåligt. Och mannen mitt emot mig var en riktig träbock. Jag försökte tappert att hålla konversationen igång länge men till slut gick det inte längre. Till slut satt vi där tysta. Men vid alla andra bord pratades och skrattades det för fullt. Efter ett par timmar var det ok att cirkulera runt lite och jag rymde från mitt bord.Pust !

Fy sjutton vilken mardröm. Jag har varit med om liknande tillställningar. Sitter man vid bordsänden är man extra utlämnad, här tycker jag att den livligt pratande mannen till höger om dig hade kunnat märka att du behövde lite hjälp och försöka inkludera dig i samtalet.