Hur orkar man vara 'den nya'?
Är separerad sedan två år. Har tre barn.
Ganska omgående efter separationen träffade jag en ny man.Vi kan kalla honom Pelle. Kände honom sen tidigare då våra barn är med i samma sportklubb.Även han har tre barn och är skild sedan fyra år. En väldigt 'ful' skilsmässa med mkt bråk.
Han och hans fd fru,vi kan kalla henne Fia, hade varit tillsammans sen tidernas begynnelse typ. Nästan 30 år,(han är betydligt mkt äldre än mig) bortsett från att de separerade för ca 12 år sedan och levde isär en period men hittade tillbaka till varandra, gifte sig och fick tredje barnet.
Hur som helst så har vi tagit det väldigt lugnt framåt i vårat förhållande. Under hela första året visste ingen alls att vi ens dejtade. Vi gjorde så av respekt mot våra barn och våra fd. För att undvika onödigt tjafs innan vi visste vad vi vill med varandra.
Förra sommaren gick vi ut med att vi är ett par och alla barnen och min fd tog det riktigt bra.
Det gjorde dock inte Fia som anser sig lurad då hon insåg att vi träffats långt innan hon visste.
Pelle och Fia har en extremt ansträngd relation till varandra och det tjafsas mkt hit och dit. Främst runt de två yngsta barnen. Den äldsta är vuxen och utflugen.
Jag visste ju såklart detta, men hade liksom inte trott att jag skulle bli så indragen i skiten. Nu är det mesta,enligt Fia, mitt fel.
Jag och Pelle hade eg inte för avsikt att flytta ihop, men nu i februari föll vi över drömboendet. Ett hus stort nog för alla fem barnen, med perfekt läge som gör att ingen av barnen behöver byta skola el liknande då huset ligger mitt mellan allas skolor.
Vi stortrivs! 'Tyvärr' trivs Pelles barn så bra att de helst vill vara hos oss jämt.
Mellanbarnet är 16 och bestämmer ju själv. Hon har nog inte sovit hos Fia sen i början på mars. Däremot kan hon ofta åka förbi och titta in hos henne. Lillkillen på 11 år bor vv, men det är ständigt tjafs när han ska tillbaka till Fia.
Fia är en jättebra mamma, men hon bor i lägenhet mitt i city och jobbar mycket.
Hos oss är både jag och Pelle hemma till middagstid varje dag. Huset är stort, tomten är stor. Många kompisar ryms osv osv. Jag tycker det känns rätt naturligt att barnen gärna är här pga dessa praktiska omständigheter.
Fia tror att jag köpt 16 åringen och gullat in mig hos 11 åringen och att det är därför de helst vill vara här.
Rent ut sagt Fia HATAR mig. På riktigt. Och det blir bara värre för var dag.
Jag vill inte ha det så. Alls. Jag vill att vi ska kunna ha om inte annat en neutral relation.
Går det komma dit? Ni med erfarenhet av samma, och isf hur??
Eller måste man lära sig leva med allt det tjafsande baktalandet och bråkandet
? Och hur orkar man isf med det?
Ursäkta för långt inlägg, behövde skriva av mig
