Rädsla och längtan
Hej.
Jag vill prata om rädslorna med att skaffa barn. Jag är nästan 30 och är tillsammans med en man som fyller 50 nästa år.
Alla som tänker komma med negativa kommentarer och åsikter kan lämna tråden nu!
Jag är en kvinna som aldrig riktigt velat skaffa egna barn, precis som mitt anv.namn säger är jag en stolt bonusmamma. 2 bonusbarn på 10 & 12 och även om det kan vara svårt ibland så känns det som jag är gjort för det.
Men för något år sen började jag få barnlängtan, som att min livmoder tagit över min kropp och vart jag än går vill jag stjäla bebisar och klämma på bebismagar ???????????? haha
..
Och jag har pratat med min sambo om det, hur jobbigt jag tycker det har varit. Och för en vecka sen ungefär, så säger han till mig att han vill ha barn med mig, att han tycker vi ska sätta igång på en gång så han får det i 50 års present...
Och min första tanke var ju, wow, vi ska skaffa barn, och på många sätt vill jag ju, det är ju bara så kul, men jag startar den här tråden för jag vill veta om det är fler som är vettskrämda för att skaffa barn.
Är det fler som mig, som tänker ALLDELES för mycket på allt som kan gå fel?
Sambon började till och med snacka barnvagnar och jag hade bara lust att göra ett kroppsformat hål genom husväggen.
Jag ser fram emot att snusa på vår bebis, berätta för mina älskade bonusbarn, berätta för min mamma - men barnvagnsinköp, blöj inköp och andra tråk inköp skrämmer mig!
Det är ju läskigt, och jag vill bara höra att det är okej att vara det. Hoppas på BF juni 2017
Lika vettskrämd andra gången! Och nej man måste inte bli helt gulligull fixerad, man kan vara sig själv