Förtal och begrägerier, ska jag anmäla? Några erfarenheter?

Hej!

Jag har blivit utsatt för ett förtal av mitt ex. sen iaf ett år tillbaka (men fortfarande sambo). Hon har hängt ut mig en jättestor svensk grupp på facebook. Med namn och bild där hon snackar om vilket svin jag är som knullar runt och att jag har psykiskt, ekonomiskt och sexuellt misshandlat henne. Efter som jag legat med andra samtidigt som henne (trots att det varit slut). 

Hon skriver också att jag super hela tiden och struntar helt i mina barn. Samt att hon vill varna alla vi vår hemstad för mig. Hon skriver att jag var så snäll och charmig först men att det sedan vände efter att hon blev gravid. Att jag och hela min familj tryckte ner henne och vände sig mot henne.

Hon skriver också att allt jag gör är att locka tjejer med mina pengar och det är det enda jag har att erbjuda och hur vidrigt det är att hennes vänner har sett mig på dating appar.

Hon säger att hon älskar mig fortfarande men jag har sagt till henne sedan länge att jag inte har några känslor för alls henne och att hon ska släppa mig. 

Bakgrunden till allt detta är långt. Att jag ligger runt nu är sant. Jag dricker även för mycket från tid till tid, det har blivit ett sett att hantera en extemt jobbig situation samt ett sätt att kunna släppa allt för en stund. Vet hur fel det är men jobbar på den biten. Har byggt upp så mycket ilska mot vad hon gjort mot mig och min familj. Att jag lockar med pengar vet jag inte var hon fått ifrån men det spelar ingen roll. 

Nu är hon påväg att flytta äntligen. Hon skrev detta inlägget kom efter att hon upptäckt att jag träffar någon mer stadigt. Som hämd. Hon har upptäckt att jag träffat andra tidigare och det har fått andra konsekvenser, hon har bl.a. har gjort liknande saker i andra grupper. Hon har även kallat mig äckel, respektlös och en dålig pappa inför vårt gemensamma barn. För att hämnas för att jag träffar någon 1 år efter att det är slut. En rolig notis är att hon varit allt annat trogen under åren vi varit tillsammans.

Det här är blir ett långt inlägg men täntke skriva bakgrunden till allt här.

Det är nu mer eller mindre 1½ år sedan det tog slut egentligen och hon har sedan dess vägrat att flytta eller på något vis vara medgörlig, visst hon har haft svårt att få bostad men det har funnits alternativ men som inte passat henne. Det var egentligen slut någon månad innan det men för 1½ år sedan flyttade hon tillbaka in i min lägenhet igen utan min tillåtelse när jag var iväg på jobb (hon hade kvar nycklar om hon skulle behöva hämta fler saker). När jag väl kom dit sa hon att enda sättet jag får ute henne var via balkongen (10-15 meter upp). Svag som jag var då så kastade jag inte ut henne, vilket jag ångrar enormt idag. Senare visade det sig att enda anledningen till att hon flyttat in igen var för att hon inte betalt hyran och skulle vräkas. Endast för att hon vägra gå tillbaka till SOC, för att det var under hennes värdighet. Det är tredje gången minst som hon hotar med att ta livet av sig.

Hon har tidigare, när jag sagt att det är slut, skickat sms med "imorgon finns inte vi mer" och syftar på henne och vårt gemensamma barn. En annan gång när jag sagt att jag inte ville mer så var jag tvungen att tillkalla polis efter självmordhot via sms, som åkte dit och pratade med henne. Tyvärr hände det inget mer i den saken. Hade hoppats på att socialtjänsten kunde hjälpa till. För ca 1 år sen satte jag ner foten och sa skarpt att hon får flytta och att vi finns inte mer som par efter att hon gett sig på min son. Sen dess har livet varit ett ännu större helvete där hon försöker hämnas vid varje tillfälle som ges. 

Tyvärr hade hon samlat på sig skulder hos kronofogden, försäkringskassan och det lokala fastighetsbolagen vilket gjort det svårt för henne att hitta en lägenhet eftersom hon hade specifika krav på plats och storlek. Dessa skulder fick hon efter att hon hyrt ut sin lägenhet i andra hand men behållt ett stort bostadsbidrag, vilket hon levde gott på. Eftersom hon inte betalade hyran den stunden hon flyttade tillbaka ut så fick hon en skuld där också vilket spärrande henne helt från att söka lägenheter i det bolaget (det största).

Genom årent så har hon behandlat mitt barn sen tidigare extremt illa, så pass illa att vi inte vågar ha han nära henne sen en lång tid tillbaka (efter att jag gjorde slut). Hon har kallat honom äcklig och utvecklingsstörd och hon hatar honom verkligen. Man märker det på henne så fort han kommer på tal. Som att hon är svartsjuk på honom. Han var bara två när vi träffades men har hunnit bli 7 nu så han förstår mycket mer nu tyvärr. Hon vägrar att ens vara borta några dagar så han kan få komma tillbaka till sitt hem. Vilket han inte fått vara på väldigt länge. Hon har också en gång dragit ut hans lösa tänder och sagt till mig att dom ramlade ut när de borstade tänderna något som senare visade sig vara osant. Min son hade blivit jätteledsen men inte vågat berätta det för mig utan berättade för sin mamma som då tog upp det med mig. Efter det har vi hållt han borta och vi har bott hos mina föräldrar när jag haft honom. 

För fler år sedan, innan vi flytta ihop så stal hon och kastade till sist en favoritsak han hade haft med sig till henne från sin mamma för han hade varit så ängslig när han skulle åka dit. Jag märkte på henne att hon störde sig på den och sökte genom hela lägenhet med vad jag låtsade vara ficklampan på mobilen när jag i verkligheten spelade in allt för jag antog att den kanske skulle dyka upp eftersom jag inte gav upp. Någon dag senare hittade jag den bakom soffan, men tog inte bort den utan tog en bild. Sen ytterligare någon dag senare var den borta igen efter att jag påpekat hur konstigt det är att den är bort. Efter det konfronterade jag henne med bilderna och hon erkände till sist att hon sedan kastat den. Hon har även vid flera tillfällen fysiskt klämt barnen riktigt hårt om armen och tvingat min son att t.ex. tvätta fötterna i vasken när vi kommer in trots att jag säger rakt ut att hon ska släppa ner honom. Hon har vid konfrontationen sagt att hon blev uppfostrad så och jag vet att hennes mamma slog dom som barn.

Hon lägger inga pengar på hushållet, jag får betala allt. Vi har extremt höga kostnader vilket har gjort att jag får slita mig sönder och samman för att det ska gå runt. Pendlar landet runt i jobbet. Jag har många stress- och utbrändhetssymptom. Men sjukskrivning har inte varit ett alternativ så länge vi bor ihop, jag skulle inte klara att spendera all tid med henne. Solarier, tandblekning, skönhetsprodukter och skulder som hon har fått från bedrägerier mot försäkringskassan och andra ställen är det alla barnbidrag går till. Åtminstone har det varit så. Hon har inte jobbat en dag i sitt liv och söker inte jobb heller vilket var mitt krav för att hon skulle få flytta in med mig. Hon hävdar idag att de kraven är psykisk misshandel samt att jag skällt ut henne när hon gett sig på min son framför mina ögon också skulle vara psykisk misshandel. Hon stjäl ständigt från mig genom att plocka kontanter i från min jacka eller byxor så fort hon får chansen. Brukar ta bilder som bevis på kvällen för att sen ta direkt på morgonen igen. Hon har tömt mitt barn sen tidigares spargris trots att jag påpekat att hon inte ens får vara på hans rum. Hon pressar mig på pengar när jag är iväg och säger att vår dotter inte får mat eller får gå på dagis om jag inte skickar pengar trots att hon har flera tusen på kontot. Något som kan räknas som utpressning eller misshandel av barnet. Jag har krävt att hon ska visa kvittot på det som köps eller kontosaldon om jag ska skicka henne pengar. Hon hävdar att det är ekonomisk misshandel och att jag är skyldig att försörja henne oavsett. Vilket jag inte är då vi inte är gifta. I jul var det extremt för hon behövde pengar till julklappar, hon använde då vår dotter som hållhake för hela julfirandet tills hon fått nog för pengar till julen. Hon rotar och öppnar också privat post och affärspapper och går genom kvitton från affärsresor, något jag påpekat att det är olagligt. Då det bl.a. berör företagshandlingar och värdehandlingar.

En äldre sak som hände var att efter att hennes mammadagar tog slut sån stal hon alla mina pappadagar genom att förfalska min signatur och förde över dom till sig. Dagar motsvarande 60 000 kr. När jag konfronterade henne så sa hon att hon inte hade pengar att vara ledig mer, vi bodde inte ihop då så handlade bara om att hon inte ville gå till SOC då hon aldrig haft ett jobb.  Detta var ett tag sedan men jag vågade inte polisanmäla eftersom jag var rädd att hon skulle hämnas på/med vår dotter. Jag bodde i en annan stad då och var rädd att förlora hennes uppväxt om jag gick emot henne. Något som varit ett genomgående beteende sen vårt gemensamma barn föddes. Gång på gång har jag fått höra "du vill verkligen inte se din dotter igen, eller hur?" om jag inte gjort som hon velat eller gett henne pengar. Eller så säger hon saker rakt till barnen om vilket äckel jag är och de har säkert fått höra en hel del när jag inte varit där.

Det har funnits fler klara fall där hon manipulerat barnen att tycka illa om andra för att de personerna gjort något som inte passar henne. När man får höra från barnen hur dumma vissa är för att de gjort så och så, något som det helt omöjligt kan veta eller lista ut och som berör henne endast. Att manipulera och utnyttja barn så kan mycket väl räknas som psykisk misshandel av barn.

Jag ställde om hela mitt liv för att hitta en lösning när hon blev gravid. Gav upp ett välbetalt jobb med bra karriär, flyttade till andra sidan sverige till en ganska liten stad för min dotters skull. Pendlar genom hela landet varannan vecka. Fått spendera mycket mindre tid med mitt barn sen tidigare för att kunna vara med med vårt barn alls. Sista halvåret har jag inte ens kunnat vara hemma efter att vårt barn lagt sig pga utfrågningar och konflikter så jag är ute på stan eller hos vänner och bekanta åtminstone tills jag vet att hon sover. Ibland sover jag borta. Hon hävdar att jag inte bryr mig om barnen när jag gjort allt för att lösa detta medan hon tagit varje chans att utnyttja eller pressa mig på saker genom åren.

Tillbaka så var det nog ett felaktigt beslut att flytta, jag har hamnat mycket mer i hennes klor och maktkontroll och det har tagit mer på mig än jag egentligen orkat. Jag har distanserat mig från vårt hem och henne åtminstone på kvällarna när barnet sover och mitt barn sen tidigare har fått betala ett alldeles för högt för detta. Men jag var uppriktigt rädd för min dotters säkerhet och framtid med henne. Den första stora varningsklockan kom när det visade sig att hon lämnat vår nyfödda dotter helt själv för att gå iväg till dagis med sin äldsta och göra andra ärenden. Något som minst tog 45 minuter. Det var hennes bästa vän som kontaktade mig och var orolig över hennes kalla beteende och det var hennes bästa vän hade fått se till att hon snabbade sig hem. Kanske inte världens farligaste sak, men både jag och vännen var skärrade över beteendet. Efter det har sett många empatibristningar i hennes beteende. Hon hamnade i konflikt med min familj och mig första året så vårt barn fick inte träffa dom på ett i år i princip och när jag försökte hävda mig fick jag utstå hot om att inte få träffa min dotter mer. Eftersom jag inte bodde i samma stad då så visste jag att hon hade makt att göra det svårt.

Nu vill jag anmäla henne för i.a.f. för detta förtalet. Är det någon som har erfarenhet av att anmäla något sånt här? Har skärmdumpar på allt från facebook gruppen och kan nog kräva att admins vittnar om det skulle krävas. Har ni någon erfarenhet om vad som krävs för att det ska vara ett grovt förtal? Det är en VÄLDIGT stor grupp det gäller med många från samma stad som vi bor i. Syftet med posten är ju glasklart att smutskasta mig som person för andra vilket är grunden i brottet förtal.

Ytterligare så har jag goda bevis för att hon stal mina pappardagar eftersom hon även då gick på en grupp på facebook och pratade om det med bl.a. en polis som jag nog kan kräva att den vittnar samt att jag har skärmdumpar. Vad jag förstår är det grov urkundsförfalskning och grovt bedrägeri när man i statliga handlingar förfalskar signaturer på de här beloppen.

De andra sakerna finns det en del bevis på men kommer antagligen vara lite svårare att bevisa. Blir väl att jag anmäler de också. 

Är fortfarande livrädd för vad hon kommer göra. Vill egentligen vänta tills hon flyttat så hon inte får för sig att göra något mer mot mig eller barnen men vill samtidigt inte vänta för länge då jag struntat i att anmäla tidigare saker. Egentligen vill jag bara gå vidare men hon kommer fortsätta betee sig så här om jag inte säger ifrån nu. Hon är verkligen inte rädd för konsekvenserna i sitt agerande, då flera av brotten kan ge långa fängelsestraff. Framförallt bedrägerierna mot staten men också grovt förtal som kan ge 2 års fängelse som mest.