Vågar jag skaffa ett barn till som ensamstående?
Hej kära ensamstående föräldrar!Jag är ensamstående kvinna med en 3-årig son på halvtid. Jag har en stark längtan efter ett barn till och ffa efter att få ge min son ett syskon då jag är ensambarn själv och har en mycket liten släkt (samma för hans pappa).
Mitt största hindren för att besluta mig för att köra är dock oron över om jag kommer att klara av det... Hur kommer min vardag de första två åren att se ut i stora drag? Jag är 40, orkar min kropp och mitt psyke sömnbrist, sjukdomar och noll andhämtning och samtidigt ta hand om två barn varannan vecka? Vad händer om jag faktiskt rasar orkesmässigt under första året eller åren därpå? Jag har gamla föräldrar som jag inte kan räkna med ställer upp och de bor en timma bort. Mitt ex skulle kanske kunna ta vår son ibland om både jag och barnen blev sjuka, men det är inte något jag kan räkna med. Jag har många fina vänner, men de är fullt upptagna med sina egna familjer så....ja, ni vet, viljan finns men...
Det stora kruxet är alltså att jag är rätt ensam i vardagen.
Så. Hur har ni ensamstående föräldrahjältar löst vardagen när orken sinat och vansinnet stått på tröskeln? Jag behöver praktiska tips; om förenklade hushållsgöror, struktur och rutiner, stödfunktioner utifrån eller andra idéer som hjälpt er i tuffa perioder med flera barn!! Behöver liksom känna att jag har en Plan B och C genom småbarnsåren för att känna att jag fattar det här beslutet på ett ansvarsfullt sätt gentemot både barnen och min kära kropp...
Stort tack på förhand!
/Helena