Rädslan för missfall är större än lyckan för graviditeten.

Jag förstår precis. Slösade bort många veckor av min första graviditet på att vara SÅ orolig och arg på att vården skiter i hur mentalt påfrestande det är att gå i ovisshet. Den åt upp mig. Allt gick vägen och idag ångrar jag så att jag slösade bort tiden. Denna graviditet är jag väldigt mycket lugnare, främst eftersom jag inte längre är livrädd för att inte få bli mamma. Mamma är jag ju redan, det tas inte ifrån mig vid ett missfall. Det skulle det ha gjort första gången.

Jag hanterade min oro genom privata ultraljud. Man kan köpa sig lite frihet från ångest. Från ca b 6-7 kan du se ett hjärta, så boka in ett vaginalt ultraljud i vecka 7+0 eller framåt. Denna graviditet har jag även en doppler hemma som jag lyssnar på hjärtljud med. Det är fantastiskt. Kunde höra i v 10, är nu i vecka 12.

Men framför allt är mitt råd att acceptera att du är i en gummibåt i en fors och att strömmarna vill dig väl, men du har absolut ingen kontroll över vägen. Underkasta dig ovissheten. Sysselsätt dig med projekt. Tapetsera, sy grejer, gör fotoalbum osv.

Och missfallsrisken är lägre än många sidor påstår. Det är så onödigt att det ens cirkulerar siffror som 30 % eftersom det inkluderar missfall som skedde innan folk visste att de var gravida. Här är en bra forskningsöversikt expectingscience.com/2015/08/26/lies-damned-lies-and-miscarriage-statistics/

Första graviditeten ÄR jobbig! Man hittar hela tiden något att oroa sig för. Man blir orolig när man har molvärk, när man INTE har molvärk, sen när man slutar må illa oroar man sig tills man börjar känna rörelser och DÅ blir man orolig så fort det INTE rör sig. Tyvärr skulle man behöva kolla med UL varje dag för att känna sig helt säker

Jag känner som du, efter 2 års försök att bli gravid och sista halvåret ätit tabletter för att ens få en regelbunden mens så är det oerhört stressande.

Vi gjorde som ovanstående nämnde och gjorde ett privat ul. Dels för att få reda på vilken v jag var i, kunde vara typ 6 eller 10 vi hade ingen aning, och för att se att det var nåt där öht. Lätt värt de 900 vi betalade. Blev daterad 5+6 så hjärtslag hördes inte men däremot såg vi ett blinkande som hon förklarade kommer bli hjärtslagen.

Mitt enda symptom har varit kraftig magvärk och sista veckan trött. Inget illamående eller ont i bröst, cravings osv och nu börjar magvärken gå över vilket också oroar mig.

Men nånstans känner jag att jag inte kan gå och tro det värsta. Jag tror på det bästa tills jag har anledning att inte göra det. OM det skulle bli missfall så är det ofta av "naturliga" anledningar, att det var nåt fel på embryot och då är det kanske bäst. Även om det givetvis skulle vara förtvivlat när man nu går och pratar och längtar osv... men jag går under om jag tror det värsta. Och det vill jag inte göra i onödan. Stress är ju inte heller nåt bra för barnet.

Gör dock som du och kollar efter blod varje gång jag är på toa. Samtidigt är det ingen garanti för missfall eller inte missfall heller så tror vi jagar upp oss i onödan...

Som sagt - gör vul om du kan! Och lycka till, jag hoppas innerligt att vi båda får bli mammor till 2 friska kiddos!

Åh ska kolla upp detta. Det gjorde mig lite lugnare att andra känner som jag.. Försöker lugna mig med att jag verkligen känner mig gravid.. Barnmorskan sa det med.. Se det som en trygghet då ja förra graviditeten inte kände något o hann få missfall innan . Håller tummarna för oss ??

Precis.. Egentligen ska man inte stressa. Men den ena hjärnhalvan drömmer om en kula på magen och få köpa barnkläder o den andra tänker konstant du kommer få missfall :( en av dem stora anledning till varför jag är så rädd är för att jag haft stora svårigheter precis som du med att bli gravid.. Därför gör de mig extra nojig.. Jag vet att man i vissa länder hjälper kvinnorna som har problem att bli gravida, att när dem väl blir det får dem hjälp i form av hormonspruter osv för att embryot ska klara sig.. Min pojkväns morbrors fru fick det. Hela graviditeten. Men men håller tummar o tår för oss.????????

Hej!

Jag kan ju bara säga att jag håller med till 100%.

Detta är min andra graviditet med första barnet. Min första slutade i MA efter ca 12 månaders försök (förkrossande) och jag blev skrapad i den första april, samma dag jag gick in i vecka 10. Tyvärr var det inte ett aprilskämt.

Nu har jag precis plussat igen. Första MA tog 12 månader och nu är jag på månad 16 sedan vi bestämde oss. Jag kommer inte att lita på detta innan jag är förbi vecka 10 och allt ser bra ut.

Jag har gått hos en gynekolog som är väldigt generös med VUL och vi har kollat äggtillväxt och status säkert 10 gånger sedan jag började gå hos henne. Det var också därför jag upptäckte mitt MA så pass tidigt. Jag har redan bokat en tid nästa vecka för att se att allt sitter där det ska. Jag vet att det är inget som garanterar att det ska gå hela vägen även om det sitter bra, men jag vill utesluta ett X och så vill jag gärna tvätta bort de bilder jag har från de senaste graviditeten.

Men, som alla säger: "du väntar ett barn och inte ett missfall". Så vi får försöka tänka så även om det är så SJUKT SVÅRT!

[quote=76736896][quote-nick]RapidAngel skrev 2016-06-24 10:28:21 följande:[/quote-nick]Hej!

Jag kan ju bara säga att jag håller med till 100%.

Detta är min andra graviditet med första barnet. Min första slutade i MA efter ca 12 månaders försök (förkrossande) och jag blev skrapad i den första april, samma dag jag gick in i vecka 10. Tyvärr var det inte ett aprilskämt.

Nu har jag precis plussat igen. Första MA tog 12 månader och nu är jag på månad 16 sedan vi bestämde oss. Jag kommer inte att lita på detta innan jag är förbi vecka 10 och allt ser bra ut.

Jag har gått hos en gynekolog som är väldigt generös med VUL och vi har kollat äggtillväxt och status säkert 10 gånger sedan jag började gå hos henne. Det var också därför jag upptäckte mitt MA så pass tidigt. Jag har redan bokat en tid nästa vecka för att se att allt sitter där det ska. Jag vet att det är inget som garanterar att det ska gå hela vägen även om det sitter bra, men jag vill utesluta ett X och så vill jag gärna tvätta bort de bilder jag har från de senaste graviditeten.

Men, som alla säger: "du väntar ett barn och inte ett missfall". Så vi får försöka tänka så även om det är så SJUKT SVÅRT![/

Känner igen mig! Plussade nu ett år efter missfallet. Och klart att man är rädd som fan :( men man får tänka positivt. Och försöka att risken för att få ett barn är större än risken för missfall. Håller tummarna för dig ????

Detsamma!!! Hur mår du nu? Vilken vecka är du i? Har du gjort något VUL?

Hej!! Spyr varje dag, jättetrött men annars bra.. Går in i vecka åtta snart :( allt går så sakta. Sjdå:)) hur går de föe dig?:)

Samma för mig, första barnet och har precis plussat för tredje gången, haft 2 missfall det senaste året så är precis likadan, orolig varenda gång jag går på toa o kollar pappret om jag börjat blöda nu med.....tråkigt att inte kunna glädjas över att det tagit sig igen.....

..ska tillägga att det blir att gå till privatklinik o göra extra UL, tänker inte behöva böna o be och tjata mig till det på gyn denna gången....

Sakta var ordet! Har sett ett tickande hjärta men det var så länge sedan så det känns som en dröm, har vul på torsdag men är bara övertygad om att det inte finns nåt där. Jättekonstig känsla.

Är i 10+4

Mår illa till och från, spytt några gånger men inte så mycket, onda bröstvårtor men that's it.

Hur mår du? Vilken vecka?

Har iofs barn sedan tidigare men fick ett tidigt mf I början på året. Äntligen fått ett plus idag igen. Lovat mig själv att inte vara orolig för mf men ändå kommer tankarna smygandes :/

Jag ska oxå boka in ett privat ul för att lugna mig. Bor dock i en stad där det inte finns utan får åka ca 10mil enkelväg men det är det värt

Va skönt att det finns sån här grupp, behöver verkligen denna grupp. Detta är mitt andra barn, är i vecka 10+4. Men missfall är något som oroar mig hela tiden, var på tidigt ultraljud som jag själv bokade. Allt såg bra ut då, där var ett hjärta som slog och bebisen rörde sig väldigt mycket. Men nu har jag kommit in i en ny fas att jag är rädd för missfall ännu mer speciellt för sån här Missed aportion. Jag är så rädd att det ska hända :( tänk att gå till RUL och få reda där på att du har fått missfall men kroppen har inte stött ut det. Hur är ert stöd från er barnmorska?