Missfall, eller kan det finnas hopp?

För mig har det tyvärr alltid slutat i missfall när jag blött, både när det börjat med brunt och rosa och när vi sett hjärtslag innan. Men man brukar väl säga att det är ett gott tecken att det är gammalt blod! Håller tummarna!

Jag blödde nästan hela gravideten men det gick bra! Både brunt, rosa och rött blod med och utan magont. Jag vet att det är hemsk att bara vänta och se men än är inget kört! Lycka till!

Är gravid i vecka 10 (9 + 3) med första barnet.

I onsdags var jag på ett tidigt ultraljud där min make och jag fick se fostret och fostrets pickande hjärta. Hoppet växte och tänkte att detta kommer gå vägen :)

I fredags kväll upptäcker jag vid toalettbesök att mina trosor är fulla av brunt, mörk brunt blod. Hade inte ont eller så. Får panik och åker med min make till gynakuten. Där får vi besked att de inget kan göra, de vill inte undersöka mig iom att det såg bra ut på ultraljudet häromdagen. Istället säger de att jag ska avvakta på att blödningarna avtar eller tilltar :/ På kvällen minskade det bruna blodet, kom fortfarande på toapappret.

Igår så blev det till en början ljusbrunt/brunt på toapappret. Sedan efter en promenad ute så kom det mer brunt blod tillsammans med mörkbrunt. Skulle säga att mängden är så pass mkt trosskydd eller binda behövs men sen blir inte den full eller hur man ska säga. Efter det minskade det hela, men idag blir det fortfarande brunt på pappret när jag torkar mig samt lite brunt blod i trosan. Blodet känns väldigt torrt eller hur man ska säga.

Har haft molvärk och ont i nedre delen av ryggen. Dock har jag haft detta sedan flera veckor tillbaka och värken har inte tilltagit (än iallafall)

Ska på inskrivning hos bm på tisdag och ska få ett till ultraljud då. Känns som en evighet bort. Just detta är som ett ingenmansland. Vet inte om detta är ofarligt eller början på missfall :(

Ursäkta för långt inlägg! Förstår der är svårt att säga hur detta slutar, men lite av era erfarenheter vore toppen. Oavsett solskenshistorier eller där det slutade i missfall.

Har inte varit inloggad här sen i somras. Tänkte uppdatera och kanske skänka hopp till andra som just nu är i samma situation som jag var i då :)

Det blev barn, en underbar liten pojke som föddes för drygt 2,5 månad sedan. Den finaste människa jag mött!

Dygnen fram till ultraljudet vad mardrömslika, låg och grät i princip konstant. Sen var jag ändå orolig för allt möjligt resten av graviditeten, men så är jag en onödigt orolig person också

Härligt!! Stort grattis till pojken!! Jag födde också för cirka 2 månader sedan! Så gick bra för mig också :)