Har en bror med AS. Hur stor risk att mitt barn drabbas?

Aspergers OCH Adhd skulle det stå.

Hur As artar sig är högst inviduellt och skiljer sig åt mellan flickor och pojkar. Jag har AS och är kvinna. Jag är mer drömsk och inåtvänd.

Min bror har inte AS. Förmodligen min farmor som bar på den diagnosen. Ingen av mina föräldrar har as. En farbror har mild utvecklingsstörning men inte As.

Jag har tre barn. Äldsta son har ADHD men inte As. Mellansonen har ADD men inte As. Minsta sonen är inte drabbad alls av nånting. De två äldsta barnen har fått sina fäders diagnoser.

Jag förstår känslan och har själv gått i samma tankar då jag har syskon som bär på handikapp.

Jag gjorde en egen remiss till sahlgrenska i Göteborg på deras genetiska avdelning.

Det kanske kan vara något? Vet inte vart ni bor men ni kanske har något liknande i närheten?

As kan som sagt te sig väldigt olika och bemöter man de rätt så kan de barnen leva väldigt gott. Det kräver mycket mer jobb och engagemang från föräldrar och omgivning så klart, men samtidigt ökar kunskapen mer och mer om vad de barnen behöver.

Min son var som ung väldigt utåtagerande och "elak". Vilket egentligen berodde på att han inte förstår hur han skall bete sig och vad som förväntas av han. Vi gick en superbra kommunikationsutbildning när han var tre år som gjorde hela skillnaden. Efter det och att vi ändrade på vårt sätt att bemöta han försvann den utåtagerande sidan helt. Han slutade vara elak med sin lillasyster.

Vi undervisade förskolan i hur dom skulle bemöta han.

Idag vet jag att jag har ADD och är Bipolär, samt har en hel del autistiska drag. Brukar ofta fundera över om jag hade skaffat barn om jag vetat om mina diagnoser innan. Det som skrämmer mig mest är att dom skall bli lika deprimerade som jag varit då jag vet hur ont det gör.

Idag är han 9 och som vilken pojke som helst, nästan. Han får god stöttning i skolan. Han har kompisar. Han är omtänksam och hjälpsam. Får man hjälp i rätt tid behöver det inte blir så jobbigt för barnet.

I vår släkt har vi ganska  mycket psykisk ohälsa och pappans bröder har lite olika diagnoser som adhd/asperger, mm. Inte diagnostiserade, men man känner ju ingen det.

Idag står jag och velar inför om jag skall skaffa ett tredje barn. Är en ny man utan diagnoser i bakgrunden. Oavsett så har jag så mycket kunskap och erfarenhet nu så jag skulle snabbt kunna fånga upp barnet om det det skulle få liknande problematik.

Att din bror har as och att det vart jättejobbigt betyder inte att ditt barn med as skulle bli likadan. Om den ens får as. Men jag förstår din vånda.

Min syster födde ett friskt barn. Som sen visade sig vara jättesjuk. Vilket betyder sjukhusbesök flera gånger i veckan, barnet har inte kunnat gå i vanlig förskola, hela familjens liv kretsar kring barnets sjukdom.

Det jag försöker säga är att det aldrig finns några garantier och mot för ett barn som kan dö av vanliga barnsjukdomar så känns lite sociala svårigheter som en bagatell.