Min son på 1,5 år skriker sig till sömn varje kväll , vet inte vad vi ska göra!?

. Okej, det är förmodligen bara en fas.

Min yngsta på 2 år sover med mig fortfarande det är mysigt. Sovit 11 tim per natt sedan 6 månaders ålder och hon har aldrig haft något problem att somna på kvällarna för det gör hon till bröstet. Sover 2 tim någon gång under dagen absolut inte senare än kl 14. Senaste månaden har hon dock haft lite svårt att somna vissa kvällar. Men jag märker stor skillnad när det är svalt i rummet så det kan ju även för er vara värmen.. Öppna fönster och ha fläkt som går fram och tillbaka (inte direkt på) tills han har somnat.

Och strunta i vad bvc säger. Det är ert barn.

Ta deras råd med en nypa salt..

Men då hade jag först provat att köra honom i bilen istället för nattning i sängen en stund. Bara för att försöka bryta mönstret.

Om det inte heller funkar hade jag kortat ner dagssömnen. Testa alltid minst en veckanfötndrt kan ta lite tid innan nya rutiner sätter sig.

Skit i BVC. Barn behöver inte "lära sig" att sova själva! De somnar själva när de är TRYGGA med det. Sov med barnet varje natt, fastän du ska jobba. Ge det ett par veckors försök iaf. Jag tror han vill ha närhet. 

Vi eller iallafall jag struntar i det BVC säger om att han ska lära sig att somna själv i sin egen säng . Dennis som min lulle kille heter har redan ifrån födseln haft ett stort närhetsbehov . Han ville inte ligga i lådan på BB utan blev lugn först när han fick ligga på mig och så höll det i sig i 2 månader som han sov på mig dag som natt . Sedan har det gått i perioder ibland har han sovit kanon bra i egen säng hela nätter och sedan har det kommit korta perioder på några dagar bara som han har sovit oroligare och då har jag tagit in honom till mig och han har somnat på studs .

Men nu när det inte fungerar heller så blir det jobbigt . Och denna förändring har bara kommit nu sedan vi bytte att jag började jobba och pappan gick hem .

Jag fick för mig att det var mig han saknade därför har jag provat att natta honom men han blir jätte sur om det inte är pappan . Eller han blir sur och vill inte ta vällingen sedan när den är slut så spelar det ingen roll vem av oss det är utan han skriker sig till sömns ändå .

Ibland har han fått sitta uppe lite längre med oss vid tv n och då är han nöjd . Men det känns inte helt ok att vänja honom vid att sitta uppe till 10 var kväll och med risk att han blir övertrött .

Samtidigt som det känns förjävligt när han skriker som en galning och ingen tröst hjälper och till sist somnar han av ren utmattning av allt skrikande .

Det händer också att han vaknar till varje natt vid cirka halv 2 tiden och blir ledsen en stund , känner så att man är där och sedan somnar han igen och sover bra fram till 8-9 på morgonen .

Sover han till 8-9 på morgonen så blir det ju senare kvällar. Kanske ni kan börja i andra änden om ni vill ändra hans dygnsrytm? Väck honom när ni vill att han skall gå upp, och efter några dagar kommer han nog somna tidigare igen. Här brukar barnen vakna vid 18, och somnar 19-20, men det är ju inte alla som vill ha så tidiga tider. Din son får ju ca 10-11 timmars sömn just nu, vilket kanske är precis lagom.

Somnar han om ni bär honom? Det kan man ju göra i tv-rummet också, så han slipper vilja iväg från sängen hela läggningen.

Har pappan andra rutiner så att han blir över- eller understimulerad?

Det kan bara vara en fas. De växer och utvecklas så otroligt mycket att det kan bli en hel del känslor och oroligheter som är lämpliga att ventilera just vid läggdags. Det är jättejobbigt, särskilt om man just kommer ur en fas av mysiga, gosiga läggningar till skrikiga, bråkiga, gärna utdragna insomningar. Kolla ev om han har en öroninflammation, uvi eller något annat medicinskt som gör det svårt att somna (men det vore konstigt om han är ok när pappan söver) annars är det bara att härda ut och göra sitt bästa att vara närvarande. Sådana här faser varar oftast bara någon månad om det kan vara någon tröst?

Vad skulle vara en bra rutin för er? Det är inte fel att ha en uppfattning om vart du vill komma, så att du om inte annat kan se om ni tar steg i rätt riktning. Kvittar det lika för er lille son, jag menar att han skriker lika mycket vad du än gör, så se till att göra det så bekvämt du kan för dig. Öronproppar och gör det skönt för dig. Vill han kramas, eller behöver han lite avstånd? Vill han hålla handen eller föredrar han en vaggsång? Lampan släckt eller tänd? Är det ok om du läser en bok/surfar/jobbar/viker tvätt/gör yoga eller föredrar han att ni bara låtsas sova?

Jag hade tagit bort dagsömnen direkt. Om han orkar hålla på och skrika så länge och blir glad när han får komma upp och vara vaken så är han inte trött nog....

Ok, han är bara 1,5... Trodde han va 2,5. Men känner igen perioden. Min son sov 30 min på dagis och kunde pladdra 45 min innan han somnade till slut när han va 1,5. Det gick över och sen kunde han sova 1 timme dagtid, gärna 2, och sedan 12 timmar på natten :)

Googla "sleep regression 18 months". Vi har också en 1,5 åring hemma som har börjat krångla. Han vill nu gå upp kl 4 på morgonen och vaknar flera gånger per natt!! Detta är tydligen en fas och går över. Vi är inne i andra veckan och hoppas det går över innan han börjar förskolan om en månad. MEN det går över!! Läs och begrunda det du hittar. Allt kändes lättare för oss när vi insåg hur vanligt detta var och att det egentligen inte är något vi har gjort utan att det en fas. Fortsätt som ni gör, trygghet och lite extra anpassning.

Vilket skitprat från BVC! Hur många vuxna finns det inte som ogillar att somna ensamma?! Jag tycker absolut bäst om att dela säng med min sambo. Människan är ett flockdjur. Jag har aldrig fattat varför barnen ska somna ensamma men de vuxna får gosa och mysa med varandra.

Nåja. Nog om det.

Som redan sagts, det händer förmodligen en hel del i huvudet på ert barn just nu. Sömnen blir sämre i perioder hos barn. Dessutom är det ljust och varmt. Kan ni dra för någon timme innan läggdags så att det blir lite mörkare?

Tack . Skriket har lugnat ner sig sålänge det är pappan som nattar , han går inte med på att jag nattar honom , då tar han varken vällingen eller vill sova , han bara gråter .

Varför är det så tro?någon mer som har det så?

Han är jätte glad för mig på dagarna och ropar mamma hela tiden , kommer gärna och sätter sig i mitt knä och sträcker sig mer efter mig än pappan men numera sedan 1 månad tillbaka så blir helt förtvivlad om jag nattar honom, jag förstår ingenting !?

Själva insomningen tar fortfarande tid , han somnar inte innan halv 10-10 . Dagssömnen känns för tidigt att plocka bort , där somnar han ju oftast inom 20 minuter utan problem och numera väcker vi honom efter 1 timme och då blir han super arg för att vi gör det men det känns tvunget för att inte dra ut på läggningen på kvällen ännu mer .

Och jag förstår inte heller varför vår BVC tjatar så mycket om att han måste lära sig att somna själv och i eget rum och speciellt inte när hon själv vet om att Dennis hela tiden har haft ett så stort närhetsbehov . Men vi struntar i det just nu , han får sova hos oss sålänge han vill