Tvivlar på förhållandet. ..
Jag vet inte vart jag ska ventilera,.har ngn ngt bra råd.., lever i ett sexlöst förhållande, 2 underbara barn, jag o sambon kramas aldrig pussas nästan aldrig och sex....det är obefintligt. Jag har inte haft problem med detta då tiden o orken har gått till våra barn o sömn, nu är minsta 6 år. Och jag har börjat skena iväg i tankarna om att separera och leva utan honom... men samtidigt vill jag inte det till 100% heller.. men längtar efter att få bli kramad och älskad, men inte av honom.....han är som min bästa vän....jag tänder inte på honom, är ofta irriterad också. Och önskar mig ett mer aktivt förhållande. Vi är och har alltid varit väldigt olika, ändå har vi velat leva ihop.....i ca 20 år med 2 korta uppbrott innan barnen kom.
Många runt oss frågar när vi ska gifta oss, och Ja jag hade gärna gift mig, men känner inte lust till det m honom....jag önskar att jag kunde känna åtrå till honom. Åhh jag vet varken ut el in hur jag ska tänka. Vi har diskuterat detta några ggr, vilket leder till bråk sen efter en stund blir vi sams och så är det som inget hade hänt. Och för barnens skull vill jag inte heller separera. ..vi är det bästa dom har jag ser hur mkt det betyder för dom när vi är tillsammans alla 4. Mitt hjärta brister vid tanken på hur ledsna dom skulle bli. Samtidigt saknar jag att få vara "kvinna", ngn som kompletterar mig och få känna åtrå och allt vad det innebär att älska ngn där man vill kramas och pussas och ha sex. ......
Hur ska jag tänka??!!
//lost