vad anser du om abort.
* Samvetsfrihet innebär att läkare/barnmorska har rätt att neka till att utföra en abort. Om du röstar detta så specificera även vid vilken vecka du tycker abort bör förbjudas.
-
-
Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen.
-
Svar på tråden vad anser du om abort.
-
Röstade att det bör vara tillåtet fram tills v.22, som det är idag. Bör dock tilläggas, om det undgått någon, att efter v.18 så behöver man tillstånd från Socialstyrelsen. De krävs synnerliga skäl då, som oftast är missbildningar eller komplikationer som gör att fostret inte bedöms livsdugligt eller stor risk för mammans liv. Ca 300 sådana aborter sker i Sverige varje år.
Så, egentligen är ju svaret abort upp till v.18 och upp till v.22 vid särskilda fall. -
I praktiken är det dock inte svårt att få tillstånd för abort utan missbildningar hos fostret. Har varit med på ett flertal sena aborter i v 21+ där kvinnan tex missat att hon varit gravid eller helt enkelt ångrat sig. Räcker med att uppge psykiska skäl för att få abort beviljat.blairw skrev 2016-07-14 22:12:54 följande:
Röstade att det bör vara tillåtet fram tills v.22, som det är idag. Bör dock tilläggas, om det undgått någon, att efter v.18 så behöver man tillstånd från Socialstyrelsen. De krävs synnerliga skäl då, som oftast är missbildningar eller komplikationer som gör att fostret inte bedöms livsdugligt eller stor risk för mammans liv. Ca 300 sådana aborter sker i Sverige varje år.
Så, egentligen är ju svaret abort upp till v.18 och upp till v.22 vid särskilda fall.
Personligen tycker jag att man som vårdpersonal inte ska få välja bort att jobba med aborter. Som bm jobbar man för kvinnans sexuella hälsa och där ingår absolut kvinnans rätt till abort.
Däremot är jag tveksam till den höga gränsen vi har idag. Detta pga det jag skrev ovan. Många friska foster aborteras och visar livstecken efter aborten.
Där jag arbetar görs inget för att lindra lidande hos fostret vilket jag kan tycka borde vara självklart. -
Mja, alltså inte riktigt. Ställer mig tveksam till det. Kanske hade det med annat att göra som du inte visste?Lia4 skrev 2016-07-14 22:35:53 följande:I praktiken är det dock inte svårt att få tillstånd för abort utan missbildningar hos fostret. Har varit med på ett flertal sena aborter i v 21+ där kvinnan tex missat att hon varit gravid eller helt enkelt ångrat sig. Räcker med att uppge psykiska skäl för att få abort beviljat.
Först, vill jag tillrättavisa min tidigare siffra, antalet aborter efter v.18 ligger snarare runt 400-450 per år de senaste fem åren. Dock har vi ökat i befolkning, så det är fortfarande proportionerligt med genomsnitts siffran 300 som rapporterades 2007.
Så, om vi istället ser till den nya siffran, så är det < 0.5% som är av psykiska skäl. Så inte mer än ca 5 personer. Så sådär vanligt kan det väl inte vara. Och detta gäller alla aborter efter v.18. Det ges förmodligen knappt alls till efter v.22. Handlar om typ 10-15 fall per år som sker efter v.21+, och då är det mycket seriösa anledningar där fostret inte kan överleva, eftersom Socialstyrelsen inte får ge tillstånd till livsdugliga foster - vilket de anses vara efter v.22. -
Ville också bara tillägga att anledningen till att vi har fri abort är ju för att kvinnor som inte vill ha barn inte ska behöva sätta ett barn till världen. Så då är det ju inte särskilt relevant om fostret är friskt eller inte, det är fortfarande inte livsdugligt. Livsdugligt är ju först efter v.22 och där anser man väl också (egentligen v.18) att kvinnan ska haft rimlig tid på sig att abortera ett oönskat foster.Lia4 skrev 2016-07-14 22:35:53 följande:Däremot är jag tveksam till den höga gränsen vi har idag. Detta pga det jag skrev ovan. Många friska foster aborteras och visar livstecken efter aborten.
Där jag arbetar görs inget för att lindra lidande hos fostret vilket jag kan tycka borde vara självklart.
Angående smärta, så vet man inte riktigt när exakt ett foster kan registrera smärta. Dock är forskning rätt överens om att de iallafall inte kan känna smärta före v.13. Eftersom 93-95% av alla aborter i Sverige sker i v.12+1, så är ju frågan om att lindra fostrets lidande sällan aktuell. -
Oj, där blev det fel! Ska vara < 0.1%, inte 0.5%.blairw skrev 2016-07-14 22:55:28 följande:Så, om vi istället ser till den nya siffran, så är det < 0.5% som är av psykiska skäl. Så inte mer än ca 5 personer.
-
Då jag arbetat som bm i rätt många år nu vet jag rätt säkert hur det fungerar. Vet också av erfarenhet att det ofta är svårt för allmänheten att tro att det faktiskt inte är så svårt att få en abort beviljad i sena veckor.blairw skrev 2016-07-14 22:55:28 följande:
Mja, alltså inte riktigt. Ställer mig tveksam till det. Kanske hade det med annat att göra som du inte visste?
Först, vill jag tillrättavisa min tidigare siffra, antalet aborter efter v.18 ligger snarare runt 400-450 per år de senaste fem åren. Dock har vi ökat i befolkning, så det är fortfarande proportionerligt med genomsnitts siffran 300 som rapporterades 2007.
Så, om vi istället ser till den nya siffran, så är det < 0.5% som är av psykiska skäl. Så inte mer än ca 5 personer. Så sådär vanligt kan det väl inte vara. Och detta gäller alla aborter efter v.18. Det ges förmodligen knappt alls till efter v.22. Handlar om typ 10-15 fall per år som sker efter v.21+, och då är det mycket seriösa anledningar där fostret inte kan överleva, eftersom Socialstyrelsen inte får ge tillstånd till livsdugliga foster - vilket de anses vara efter v.22.
Det som jag personligen anser jobbigt med aborter i dessa veckor är att ta hand om foster som visar livstecken, har hjärtaktivitet en bra stund efter framfödande, i några fall rört sig och öppnat munnen.
Det är helt enkelt jobbigt och jag kan förstå att man som personal vill slippa detta. Dock ser jag det som min skyldighet att finnas där för kvinnan och göra det så bra som möjligt för henne. Känner däremot att det borde gå att ge någonting, morfin möjligtvis, till fostret. Kanske inte egentligen för att det gör någon större skillnad för fostret i sig. Men det hade känts bättre för mig som vårdgivare. -
Jag kollar enligt Socialstyrelsens rapport, så om du har en helt annan bild och erfarenhet betyder det alltså att de ljuger?Lia4 skrev 2016-07-14 23:26:53 följande:Då jag arbetat som bm i rätt många år nu vet jag rätt säkert hur det fungerar. Vet också av erfarenhet att det ofta är svårt för allmänheten att tro att det faktiskt inte är så svårt att få en abort beviljad i sena veckor.
Om vi använder 2014:s siffror som exempel:
Efter V.18 beviljade Socialstyrelsen 548 aborter, 447 utfördes.
336 var på grund av fosterskada/kromosomavvikelse
3 på grund av kroppslig sjukdom
13 på grund av psykisk sjukdom
196 på grund av sociala problem
Så att det skulle vara lätt att få tillstånd genom att ange psykiska skäl känns ju inte så troligt. Om det endast beviljades 13 sådana 2014 och du arbetar på ett ställe, oddsen är ju inte att majoriteten hade just dig som BM? Framförallt inte efter v.22 som du beskrev, då ska ju endast väldigt akuta lägen godkännas. Efter v.22 ska alla foster som anses livsdugliga inte aborteras såvida det inte är risk för mammans liv, rätt tydliga riktlinjer. Om detta inte är fallet som du säger, kanske en anmälan vore på plats?
Däremot är sociala problem en kategori som är rätt "hög", ca 39% av alla aborter efter v.18. Kanske var det den du syftade på med "psykiska skäl". Det är väl den kategori som är svårast att bedöma rent etiskt. Men enligt Socialstyrelsens rättsliga råd infattar dessa ansökningar ofta narkotikamissbruk, övergrepp, hedersvåld och ålder. Ibland även ekonomi. Men har fortfarande svårt att tro att du ser så pass många som får beviljat efter v.22 endast pga att de ångrat sig. Igen, endast ca 10-15 fall godkänns efter v.22, så sannolikheten att du (1) har haft hand om majoriteten av dessa är mycket liten och (2) godkänns inte utan en riktigt, riktigt seriös anledning. -
Visa gärna var jag skrivit att aborter efter v 22 utförs? Som du vet går gränsen vid 21+6. Däremot kan det vara svårt att åldersbestämma en graviditet där kvinnan inte förstått att hon är gravid och kommer in efter v 20. Foster växer olika efter den veckan och det är möjligt att det då blir fel i beräkningen. Tyvärr händer detta också. Sällan men det sker, av förklarliga skäl.blairw skrev 2016-07-14 23:55:28 följande:
Jag kollar enligt Socialstyrelsens rapport, så om du har en helt annan bild och erfarenhet betyder det alltså att de ljuger?
Om vi använder 2014:s siffror som exempel:
Efter V.18 beviljade Socialstyrelsen 548 aborter, 447 utfördes.
336 var på grund av fosterskada/kromosomavvikelse
3 på grund av kroppslig sjukdom
13 på grund av psykisk sjukdom
196 på grund av sociala problem
Så att det skulle vara lätt att få tillstånd genom att ange psykiska skäl känns ju inte så troligt. Om det endast beviljades 13 sådana 2014 och du arbetar på ett ställe, oddsen är ju inte att majoriteten hade just dig som BM? Framförallt inte efter v.22 som du beskrev, då ska ju endast väldigt akuta lägen godkännas. Efter v.22 ska alla foster som anses livsdugliga inte aborteras såvida det inte är risk för mammans liv, rätt tydliga riktlinjer. Om detta inte är fallet som du säger, kanske en anmälan vore på plats?
Däremot är sociala problem en kategori som är rätt "hög", ca 39% av alla aborter efter v.18. Kanske var det den du syftade på med "psykiska skäl". Det är väl den kategori som är svårast att bedöma rent etiskt. Men enligt Socialstyrelsens rättsliga råd infattar dessa ansökningar ofta narkotikamissbruk, övergrepp, hedersvåld och ålder. Ibland även ekonomi. Men har fortfarande svårt att tro att du ser så pass många som får beviljat efter v.22 endast pga att de ångrat sig. Igen, endast ca 10-15 fall godkänns efter v.22, så sannolikheten att du (1) har haft hand om majoriteten av dessa är mycket liten och (2) godkänns inte utan en riktigt, riktigt seriös anledning.
"Psykiska skäl eller sociala skäl". Spelar inte så stor roll i sammanhanget. Jag skrev att friska foster aborteras, ibland med kanske inte helt klar anledning. Dock är jag inte abortmotståndare på något sätt, sa bara att det inte är så svårt att få igenom, för det är det inte. Klart att aborternas orsak måste definieras med någonting tex sociala eller psykiska skäl. Sociala skäl? Ja det kan alltså vara precis vad jag skrev. Att kvinnan ångrat sig, blivit lämnad, bryter ihop och säger att hon inte kommer klarar situationen. Att hon är väldigt ung mm.
Det var DET jag skrev. Motsatte mig bara det du skrev om att de sena aborterna alltid var pga missbildningar eller fara för kvinnans liv. För så är det INTE. Klart man kan formulera det som så i ansökan till socialstyrelsen. Att det är fara för kvinnans liv om
hon måste genomgå hela graviditeten.
Och självklart är det inte JAG som har hand om en hel hög med sena aborter av friska foster. Jag skrev att det händer! Och när det händer så är det ibland så tufft att vi faktiskt behöver prata om det kollegor emellan. Eller det kanske inte heller är sant för dig?
Blir rätt less på utomstående som inte har någon inblick i hur det egentligen går till och ska ifrågasätta på ett sätt som att det man är med om egentligen inte är sant. Det nedvärderar både mina och mina kollegors upplevelser. Har kollegor som fått sluta pga att de vägrat ta hand om detta. Och jag tycker det är rätt att de inte får vara kvar. En bm ska finnas för kvinnan. Klarar man inte det får man hitta ett nytt jobb.
Som sagt jag motsatte mig att det alltid handlar om missbildningar och fara för liv. För det är inte sant.
Så länge du inte själv behövt sitta med ett fullt friskt foster i famnen en timme för att vänta på att hjärtat ska sluta slå så känns det rätt onödigt att ifrågasätta vad jag varit med om, eller hur?
Blir så upprörd av sådana här diskussioner så lägger ner nu. -
När du skrev 21+ tänkte jag i v.22. Så my bad then. Men ändå, känns lite osannolikt att majoriteten av dessa aborter då skulle ske de där få dagarna mellan v.21+ och v.22?Lia4 skrev 2016-07-15 08:56:08 följande:Visa gärna var jag skrivit att aborter efter v 22 utförs? Som du vet går gränsen vid 21+6. Däremot kan det vara svårt att åldersbestämma en graviditet där kvinnan inte förstått att hon är gravid och kommer in efter v 20. Foster växer olika efter den veckan och det är möjligt att det då blir fel i beräkningen. Tyvärr händer detta också. Sällan men det sker, av förklarliga skäl.
"Psykiska skäl eller sociala skäl". Spelar inte så stor roll i sammanhanget. Jag skrev att friska foster aborteras, ibland med kanske inte helt klar anledning. Dock är jag inte abortmotståndare på något sätt, sa bara att det inte är så svårt att få igenom, för det är det inte. Klart att aborternas orsak måste definieras med någonting tex sociala eller psykiska skäl. Sociala skäl? Ja det kan alltså vara precis vad jag skrev. Att kvinnan ångrat sig, blivit lämnad, bryter ihop och säger att hon inte kommer klarar situationen. Att hon är väldigt ung mm.
Det var DET jag skrev. Motsatte mig bara det du skrev om att de sena aborterna alltid var pga missbildningar eller fara för kvinnans liv. För så är det INTE. Klart man kan formulera det som så i ansökan till socialstyrelsen. Att det är fara för kvinnans liv om
hon måste genomgå hela graviditeten.
Och självklart är det inte JAG som har hand om en hel hög med sena aborter av friska foster. Jag skrev att det händer! Och när det händer så är det ibland så tufft att vi faktiskt behöver prata om det kollegor emellan. Eller det kanske inte heller är sant för dig?
Blir rätt less på utomstående som inte har någon inblick i hur det egentligen går till och ska ifrågasätta på ett sätt som att det man är med om egentligen inte är sant. Det nedvärderar både mina och mina kollegors upplevelser. Har kollegor som fått sluta pga att de vägrat ta hand om detta. Och jag tycker det är rätt att de inte får vara kvar. En bm ska finnas för kvinnan. Klarar man inte det får man hitta ett nytt jobb.
Som sagt jag motsatte mig att det alltid handlar om missbildningar och fara för liv. För det är inte sant.
Så länge du inte själv behövt sitta med ett fullt friskt foster i famnen en timme för att vänta på att hjärtat ska sluta slå så känns det rätt onödigt att ifrågasätta vad jag varit med om, eller hur?
Blir så upprörd av sådana här diskussioner så lägger ner nu.
Kan känna att det är helt rätt att en kvinna ska få bli godkänd för abort under "sociala problem" om hon bryter ihop för hon klarar inte att vara gravid, eller om hon är mycket ung. Ser hellre att barn kommer till världen till föräldrar som vill och kan ta hand om de. Att det är ett "friskt" foster spelar ju fortfarande ingen roll eftersom vi satt gränsen vid v.22 då det är först då ett foster bedöms livsdugligt.
Jag skrev heller aldrig att det ALLTID handlar om missbildningar och fara för liv, eller hur? Skrev oftast. Och det är oftast. 336 av de 548 som godkändes var pga fosterskada eller kromosomavvikelse.
Om sedan det finns människor som ljuger i ansökan till Socialstyrelsen så tänker jag att det är synd, men kan inte vara särskilt många. Vi snackar om att ca 1-1.5% av alla aborter sker efter v.18. Det är en väldigt låg andel. Endast 0.5% av alla aborter i Sverige sker efter v.18 och handlar om sociala problem. Därav så har jag svårt att tro majoriteten är folk som bara ångrat sig, då denna kategori som sagt även innefattar narkotikamissbruk, övergrepp, hedersvåld och ålder. Så min poäng är att de du uppfattar som gå igenom trots att det bara handlade om "hon ångrade sig" måste vara försvinnande få i det stora hela. Men även om vi skulle anta att alla som fick godkänt under "sociala problem" egentligen bara ångrade sig sent, handlar ändå bara om 0.5% av alla aborter i Sverige. Därav ett relativt litet problem.
Jag ifrågasätter inte att dina upplevelser är sanna, men vet att vi som människor lätt bildar vår uppfattning baserat på vad vi ser och hör från de i vår närhet. Men är viktigt att komma ihåg att detta som oftast inte är representativt för verkligheten i det stora hela.
Ditt jobb är ett tufft jobb, speciellt såsom det ser ut idag där så fruktansvärt lite resurser läggs ner på sjukvården. Jag argumenterar inte emot dina upplevelser och känslor, de är viktiga, betydelsefulla och ska tas på allvar. Men däremot kan vi inte basera beslut såsom abortlagar och andra saker på individuella upplevelser, då de färgas av så mycket annat. Nu är det ju inte direkt att ändra abortlagar vi diskuterar, men tråden är ju tillägnad att "rösta" om vad vi anser borde vara abortlagen och sådana här saker spelar stor betydelse i vår attityd till abort. Anledningen att jag går på "så hårt" på detta är att jag kan inte se att lösningen ska vara att bli hårdare, då riskerar vi istället att göra det jobbigare för och straffa de kvinnor som behöver abort. -
Jag förstår att det är oerhört tufft att ha dessa arbetsdagar och jag önskar att det inte behövdes.Lia4 skrev 2016-07-15 08:56:08 följande:Blir rätt less på utomstående som inte har någon inblick i hur det egentligen går till och ska ifrågasätta på ett sätt som att det man är med om egentligen inte är sant. Det nedvärderar både mina och mina kollegors upplevelser. Har kollegor som fått sluta pga att de vägrat ta hand om detta. Och jag tycker det är rätt att de inte får vara kvar. En bm ska finnas för kvinnan. Klarar man inte det får man hitta ett nytt jobb.
Som sagt jag motsatte mig att det alltid handlar om missbildningar och fara för liv. För det är inte sant.
Så länge du inte själv behövt sitta med ett fullt friskt foster i famnen en timme för att vänta på att hjärtat ska sluta slå så känns det rätt onödigt att ifrågasätta vad jag varit med om, eller hur?
Blir så upprörd av sådana här diskussioner så lägger ner nu.
Men jag hade nog tänkt att om en kvinna är beredd att låta detta hända ett så utvecklat friskt foster, hur hade det barnet fått det i livet om hon hade tvingats att föda det?
Kanske hade det slutat så här:
www.aftonbladet.se/nyheter/article10310338.ab