Förälder med GAD

Jag är förstagångsförälder och känner att ångesten som jag hållit i schack börjar smyga sig på allt oftare. Mår dåligt och kritiserar mig själv ås mkt.

Vi fick en tuff start och kämpar med kronisk förstoppning. Min lilla har riktigt ont och jag går på en diet för jag ammar. Oroar mig kring om Jag fått i mig spår av allergenen hen inte tål. Oroar mig kring om maten mitt barn äter om den kan försvåra tarmen.

Har oroat mig en hel del för mitt barns hälsa och utveckling. Min bebis verkar vara den i utvecklingen för hen är snart 1 år och kan varken stå åka eller krypa. Rullar runt och trycker sig bakåt för att ta sig fram.

Då lägger jag på mig bebisens utveckling att jag på nåt sätt inte gjort mitt bästa som förälder dör att stimulera till utveckling.

På sistone har självkritiken blivit så jobbig. Åker vi iväg nån stans tex bada eller promenad i stan och det är för varmt då ångrar jag mina beslut och klankar ner på mig själv.

Mår dåligt av att jag mellan såklart ren lycka och njutning av min underbara unge har mkt beslutsångest, är mkt självkritisk och får en illa mående känsla i magen. Jag känner mig dålig och funderar på om nåt är fel på mitt barn eftersom utvecklingen går så oerhört segt. Dock är barnets kognitiva färdigheter väl utvecklade. Minne koncentration, Social o pratar mkt.

Sambon fattar inte min ångest alla och bara avfärdar det som trams typ :(