Känner mig så värdelös som mamma och som människa!

Jag orkar snart inte mer. Har så dåligt samvete över att jag och sambon bråkade så att sonen på 1 år grät och grät. Vi går i familjerådgivning, på mitt initiativ och jag kämpar och gör så gott jag kan men får bara skit från alla runt mig. Sambon klagar, mina föräldrar klagar på mig, det är inte lätt att hinna med att sköta hem och laga mat och ta hand om sonen själv. Har ingen barnvakt. Vet inte vad jag ska skriva, har så mkt inom mig. Men det värsta är känslan att jag är värdelös när jag verkligen försökt. Inte nog med det så har jag skit dålig självkänsla nu. Har inte alls gått ner mina 15 kg efter graviditeten och inga kläder passar. Varje dag står jag där och försöker hitta något att ha på mig medan sonen står och gnäller och gråter och jag blir bara arg, på honom på mig själv och stressen bara ökar. Har massa problem från uppväxten redan som ligger och trycker, är ett barn till missbrukare och sjuka föräldrar, utan syskon eller släkt. Är så ensam, men försöker kämpa och kämpa. Har fått mkt lovord från psykologer om att jag kommit väldigt långt och är duktig. Men jag orkar inte med mer motgångar ???? det gör så ont i mig också att mitt älskade lilla oskyldiga barn ska stå ut med sånt här, jag har lätt för att bli högljudd och vill slå sönder saker när jag blir så arg och ledsen ????, vill bara ge upp. Vill uppriktigt sagt bara ta kniven och avsluta mitt lidande... Men jag är FULLT medveten om konsekvenser och därför gör jag inte ngt. Men jag har så mkt skam och skuld i mig, kämpar själv med beroende problem. Det är ngt fruktansvärd som jag har fått ärva.

Vet inte, vill bara att nån i världen ska se mig och erkänna mina tappra försök jag gör varje dag...tycker så synd om min son. Mitt hjärta gör ont. Fast 90 %av tiden är han glad. Jag gör allt för han.