Ja ni som inte är attraherade av er partner längre, efter att ha varit ihop flera år, hur gör ni med sex, kyssar, hångel osv?
Jag och min sambo har varit ihop i 7 år och jag kan väl inte säga att jag är så attraherad av honom längre.
Många intressanta infallsvinklar i tråden.
Kan själv konstatera att det sällan är svart eller vitt.
Jag och min man har varit ihop i snart 30 år, vi är snart 50 år nu så träffades ganska tidigt och är ännu inte lastgamla :)
Vi har har (och har haft) ett jättefint liv, med fantastiska (numera vuxna) barn. Vi trivs ihop, skrattar ihop, gillar samma saker etc. Men jag känner mig inte attraherad till honom på samma sätt längre. Har nog inte gjort det på ganska många år och vi borde verkligen jobbat med vår kärleksrelation tidigare, men familjen tog all tid och livet bara snurrade på (på ett bra sätt!). Vi träffades ju också (tyvärr) tidigt och hade inte med oss så mycket erfarenheter in i förhållandet.
Vi har ändå en intimitet och närhet (har alltid haft) och vi har sex och jag njuter av det då. Men jag tänder inte genom att tänka på honom, det pirrar inte till när jag ser honom. Han känns liksom som min allra bästa vän, som jag kan ha sex med ibland, men jag har ingen lust att hångla eller kyssas utöver det. Jag upplever också vårt sexliv som tråkigt och ibland inte värt mödan. Jag har ju sexlust, men som det känns nu löser jag det bättre på egen hand.
Vi pratar om detta (inte tillräckligt tycker väl jag som är mer kommunikativ än min man) och hur man ska kunna förändra det. Men vi hittar liksom inga strategier för att förändra det, ibland känns det som att vi inte har orken eller viljan. Inser att det är jättesvårt att plötsligt förändra beteende och dynamik som funnits i så många år (det är väl därför det heter "att JOBBA med sin relation", det kräver sin insats).
Sen har vi det ju inte dåligt, även om jag ibland verkligen kan känna stress över att aldrig mer få känna pirret för en man. Men kan också känna stress över tanken att vi inte skulle leva tillsammans.
Någon som har tips på hur man ska återfå attraktivitet och lite spänning efter så många år? Eller går det inte (människan kanske inte är gjord för monogami hela livet som någon skrev) och man får nöja sig med det bra man har?
Lite fantasi så blir det hett.
Lite fantasi så blir det hett.
Lite fantasi så blir det hett.
Jag vill ha sex men är inte sugen längre, min sexlust försvinner efter ett par år in i förhållandet när nyförälskeln lagt sig.
Sällan jag tänder på en man, tycker de är rätt fula faktiskt haha
Det är nog olika men jag har levt i en destruktiv relation i ca 15 år och nu mera vill jag inte ens dela säng, sexlivet är stelt, och det finns ingen ställning som funkar. Antingen får hon kramp oavsett eller den lilla som funkar känns det som att det är jag som påsatt. Jag upplever henne som tråkig, känslig för ljud och lever med sina "demoner" varje dag. Svalt intresse från min sida, bitter, uppgiven men har ett barn ihop och det är det jag fokuserar på. Heja livet och relationen men nä fy fan för det. Bättre att leva själv och skaffa ett husdjur!
Jag har samma problem och hoppades nån stans att hennes libido skulle minska med tiden och en stressig vardag. Men ju mindre jag vill desto mer på är hon. Jag har någonstans ställt mig in på att leva i ett vänskapsförhållande då hon får panik när samtal som ens närmar sig skilsmässa tas upp.
Senaste tiden verkar det som att hon läst något om att spontana avsugningar skulle kunna få igång min sexlust. Säger jag nej till ett sådant initiativ blir hon jätteledsen men om jag tillåter för husfriden känns det som jag begår våld på mig själv. Vet inte hur jag ska gå tillväga.
Men ni har bra sex? isåfall är det väl bara att köra på. Jag tror att din partner känner samma sak.. det blir väldigt osexigt på något vis när man hela tiden avvisar varandra. Ni skulle må bra av att ligga ändå ;)
Men ni har bra sex? isåfall är det väl bara att köra på. Jag tror att din partner känner samma sak.. det blir väldigt osexigt på något vis när man hela tiden avvisar varandra. Ni skulle må bra av att ligga ändå ;)