Hej. Jag o sambon har varit tillsammans i 4,5 år. Har en underbar son på 22 månader. Förhållandet har dock inte varit bra det senaste året och jag funderar mer o mer på separation. Men mår så dåligt när jag tänker på att bara få träffa min son varannan vecka! Undrar hur det har gått för er som separerat med barn i samma ålder? Hur kändes det? Hur mådde barnet?
Ni bör inte ha varannan vecka med ett så litet barn. Många kör ett rullande schema med 2-2-3-dagar istället, det kanske skulle kännas bättre även för din egen skull?
Jag och pappan till min son separerade när pojken var 7 år. Han blir 10 i år. Det är ff jobbigt den första dagen när vi byter. Kör varannan vecka. I början kändes det hemskt men nu funkar det även om kag saknar honom något så in i bombens de första dagarna.
Ni bör inte ha varannan vecka med ett så litet barn. Många kör ett rullande schema med 2-2-3-dagar istället, det kanske skulle kännas bättre även för din egen skull?
Jag och pappan till min son separerade när pojken var 7 år. Han blir 10 i år. Det är ff jobbigt den första dagen när vi byter. Kör varannan vecka. I början kändes det hemskt men nu funkar det även om kag saknar honom något så in i bombens de första dagarna.
Skilj dig inte. Jobbigt för alla och speciellt för barnet. Innerst inne mår de flesta barn inte bra vid en separation och det ev blir nya partners o syskon o bonussyskon och bonusfarmor och mer därtill. Lös era problem istället och satsa helhjärtat är mitt råd. Alla förlorar stort vid en separation.
Skilj dig inte. Jobbigt för alla och speciellt för barnet. Innerst inne mår de flesta barn inte bra vid en separation och det ev blir nya partners o syskon o bonussyskon och bonusfarmor och mer därtill. Lös era problem istället och satsa helhjärtat är mitt råd. Alla förlorar stort vid en separation.
Olyckliga föräldrar är dåliga förebilder för sina barn. Därrför är en separation i vissa lägen bättre.
Här några tips till alla föräldrar på väg att separera, från en som gått igenom detta:
1. Håll sams inför barnen.
2. Använd a l d r i g barnen som slagträ!!
2. Förklara för barnen att detta inte är barnens fel, utan de vuxna som inte kunnat hålla kärleken vid liv.
4. Säg a l d r i g ett negativt ord om den andra föräldern inför barnen! Jätteviktigt!
5. Samarbeta! Ni kommer aldrig undan varandra i resten av livet, för ni har barn ihop.
Som separerad förälder måste man sätta sina egna känslor för exet åt sidan - barnens bästa måste alltid komma först.
Inte lätt jämt, men nödvändigt... :)
Olyckliga föräldrar är dåliga förebilder för sina barn. Därrför är en separation i vissa lägen bättre.
Här några tips till alla föräldrar på väg att separera, från en som gått igenom detta:
1. Håll sams inför barnen.
2. Använd a l d r i g barnen som slagträ!!
2. Förklara för barnen att detta inte är barnens fel, utan de vuxna som inte kunnat hålla kärleken vid liv.
4. Säg a l d r i g ett negativt ord om den andra föräldern inför barnen! Jätteviktigt!
5. Samarbeta! Ni kommer aldrig undan varandra i resten av livet, för ni har barn ihop.
Som separerad förälder måste man sätta sina egna känslor för exet åt sidan - barnens bästa måste alltid komma först.
Inte lätt jämt, men nödvändigt... :)
Tack. Det är hårt och olyckligt förvärvade erfarenheter. 
Man ser verkligen på barnen att de mår bra när mamma och pappa samarbetar.