Jag har tre barn 8 9 och 11 år! Det ända dom gör är att tjafsa bråkar skriker gapar till varann hela dagarna! Jag orkar inte mer bråk jag går sönder jag mår dåligt!
Spelar ingen roll om jag aktiverar dom en hel dag dom bråkar med varann vart vi än är. Det är pinsamt....skämmigt....utmattande....och otroligt jobbigt!
Vad ska jag ta mig till?
Säg att du tar ifrån dem mobil/tv/dator osv om de inte håller sams? Och gör det sen också.
Säg att du tar ifrån dem mobil/tv/dator osv om de inte håller sams? Och gör det sen också.
Jag tänker att det oftast är en kortsiktig lösning att ta saker ifrån barnen och därmed bestraffa dom. Det kanske hjälper för stunden, om det ens hjälper alls. Och i ditt fall verkar inte barnen ta till sig det ändå.
Jag tror att det är viktig att försöka möta barnen där dom är. Att se vad det är som gör att de agerar som de gör och i vilka situationer. Jobbar en del med sånt här och det är inte alls det lättaste att se, speciellt inte när man är mitt i situationen.
Men en rekommendation vi brukar ge till föräldrar är att faktiskt ändå ge sig på att försöka "kartlägga" när konflikterna/tjafsen är som mest, och vad det är som får dom att uppstå. Kanske strax innan middag, lågt blodsocker, strax innan läggdags, eller när de är nyvakna? Efter skolan när de är trötta och hängiga? Är de överstimulerade/understimulerade? Behöver de göra saker var för sig? Fritidsintressen där de inte alltid är tillsammans? Behov att förberedelser för hur dagen ska se ut och vad som förväntas utav dom?
Vissa av dessa saker kanske man tänker att det ska man kunna förvänta sig att de ska kunna hantera i deras ålder, men ibland ställer vi för höga "dolda krav" på våra barn. Jag upplever att när barn är väl förbereda på vad som ska hända, samt vet vad som förväntas utav dom så finner de ett lugn i sig själva också. Sen bråkar alla syskon ändå.
Men fasta rutiner med mobil/padda användande också. Och en kan hjälpa till duka till middag medan en annan tar ut sopor och den tredje plockar undan i sitt rum. Så att de inte alltid är på varandra.
Och sist men inte minst, tillåt dig själv att vara trött och irriterad utan dåligt samvete. Föräldraskap är det svåraste som finns. Så försök hitta egentid också för att samla dig själv och fylla på med energi. Och be om hjälp om det behövs!
Föräldrastöd/samtalsstöd går att få via kommunen. Ser lite olika ut i olika kommuner. Men finns i alla. Lycka till!
När mina barn var i den fasen (kan trösta dig med att det går över...) och vi var fast i sommarstugan några veckor satte jag upp några "enkla" regler typ inte slåss, inte säga att man ska döda den andra osv. När dagen var slut utvärderade vi tillsammans, hade de hållit sig till reglerna eller inte. Om det hade gått bra så fick de en glad gubbe och om det hade gått mindre bra fick de en ledsen gubbe. Enstaka, mindre "regelbrott" såg vi mellan fingrarna med. När de med gemensamma krafter hade samlat ihop till typ sju glada gubbar fick de en belöning. Tror vi åkte och bowlade. Det funkade rätt så bra. Har för mig att de var 8 och 5 år gamla eller möjligen 9 och 6.
Jag tänker att det oftast är en kortsiktig lösning att ta saker ifrån barnen och därmed bestraffa dom. Det kanske hjälper för stunden, om det ens hjälper alls. Och i ditt fall verkar inte barnen ta till sig det ändå.
Jag tror att det är viktig att försöka möta barnen där dom är. Att se vad det är som gör att de agerar som de gör och i vilka situationer. Jobbar en del med sånt här och det är inte alls det lättaste att se, speciellt inte när man är mitt i situationen.
Men en rekommendation vi brukar ge till föräldrar är att faktiskt ändå ge sig på att försöka "kartlägga" när konflikterna/tjafsen är som mest, och vad det är som får dom att uppstå. Kanske strax innan middag, lågt blodsocker, strax innan läggdags, eller när de är nyvakna? Efter skolan när de är trötta och hängiga? Är de överstimulerade/understimulerade? Behöver de göra saker var för sig? Fritidsintressen där de inte alltid är tillsammans? Behov att förberedelser för hur dagen ska se ut och vad som förväntas utav dom?
Vissa av dessa saker kanske man tänker att det ska man kunna förvänta sig att de ska kunna hantera i deras ålder, men ibland ställer vi för höga "dolda krav" på våra barn. Jag upplever att när barn är väl förbereda på vad som ska hända, samt vet vad som förväntas utav dom så finner de ett lugn i sig själva också. Sen bråkar alla syskon ändå.
Men fasta rutiner med mobil/padda användande också. Och en kan hjälpa till duka till middag medan en annan tar ut sopor och den tredje plockar undan i sitt rum. Så att de inte alltid är på varandra.
Och sist men inte minst, tillåt dig själv att vara trött och irriterad utan dåligt samvete. Föräldraskap är det svåraste som finns. Så försök hitta egentid också för att samla dig själv och fylla på med energi. Och be om hjälp om det behövs!
Föräldrastöd/samtalsstöd går att få via kommunen. Ser lite olika ut i olika kommuner. Men finns i alla. Lycka till!
När mina barn var i den fasen (kan trösta dig med att det går över...) och vi var fast i sommarstugan några veckor satte jag upp några "enkla" regler typ inte slåss, inte säga att man ska döda den andra osv. När dagen var slut utvärderade vi tillsammans, hade de hållit sig till reglerna eller inte. Om det hade gått bra så fick de en glad gubbe och om det hade gått mindre bra fick de en ledsen gubbe. Enstaka, mindre "regelbrott" såg vi mellan fingrarna med. När de med gemensamma krafter hade samlat ihop till typ sju glada gubbar fick de en belöning. Tror vi åkte och bowlade. Det funkade rätt så bra. Har för mig att de var 8 och 5 år gamla eller möjligen 9 och 6.
Ett litet tips är två burkar. I den ena stoppar du ner smågodis, typ smarties, varje gång du ser barnen vara snälla mot varandra och sedan får de dela upp godiset efter kvällsmaten på kvällen. Den andra använder du till att ta godis ur den första burken när de bråkar med varandra. Godiset i burk nummer två äter du själv upp.
Sätt burkarna väl synliga!
Jag är inte mycket för belöningssystem, men om något känns helt olidligt så är det ett effektivt sätt att ändra dåliga vanor och beteenden så att man orkar med att ta itu med allt det där andra som också är viktigt (ha roligt och njuta av barnen tex).
<3