Anonym (Chockad och arg)

Äldre 27 Jul 18:27

78 svar

Min sambo har varit otrogen, vad gör jag?

Hej!

Har läst detta forum så länge, men det krävdes detta för stt jag skulle skriva ett inlägg. Usch.

Min kille har varit otrogen. Vi har varit ihop i tio år och har en liten dotter. Vi har alltid haft ett bra förhållande med mycket känslor även om vi har gått igenom en del svackor. Jag har kanske varit lite mer dominant och betett mig som om jag är så mycket bättre än honom, säger han. Inte som förklaring till otroheten utan rent generellt.

Men, för ett tag sen fick jag ett sms från en kvinna som han sexchattat och haft telefonsex med samma kväll. De träffades på nån sida där man aktivt går in för att chatta. Eftersom jag blev tokförbannad, började jag gräva i andra saker och efter många om och men erkände han att han hade haft sex med en tjej för två år sedan när ham var i sitt hemland. Det hände bara, enligt honom, efter en fest. Båda ångrade sig och han mådde skitdåligt, säger han. Jag var gravid då och jag trodde det var den lyckligaste tiden i vårt förhållande. Det finns ingen annan förklaring än att han ville ha kul och sket i mina känslor, tänker jag. Dessutom ljög han om allt så länge att jag fick dra allt ur honom. Såg mig rakt in i ögonen och ljög. Han är lite vidskeplig och kan inte svära på sitt barn om han ljuger, så kunde jag få ut det ur honom. Har använt samma knep för att få veta om det varit nåt mer. Tydligen inte. Har sett hela deras onlinekonversation och verkar stämma med det han sa. Men det känns bara så fruktansvärt allt. Jag trodde att han var min. Jag är också sur pga alla chanser till engångsligg jag nobbat pga honom. Kan inte lita på honom. Vi har börjat diskutera lite vad som kan ha varit fel i vårt förhållande ( när jag inte kastar saker på honom ) men så fort jag tänker på otroheten och lögnerna, ser jag svart. Han är djupt ångerfull och mår dåligt, men jag bryr mig inte. Jag har blivit fixerad vid tanken på att hämnas men är så äcklad av alla snubbar. Har någon erfarenheter av det? Har någon varit med om en otrohet och vill berätta sin historia samt berätta hur man bäst ska hantera detta? Jag känner mig så förnedrad och arg på honom. Jag känner inte att jag tvivlar på hans kärlek eller hur attraherad han är av mig, för jag vet hur mycket han vill ha mig. Känner mig bara arg och sviken. Och vet inte om jag kan lita på honom igen.

Anonym (Chockad och arg) Trådstartaren

Äldre 17 Nov 21:53

#63

Anonym (tja) skrev 2017-09-13 10:52:26 följande:

Kommer aldrig förstå mig på folk som väjer att sabba sina liv genom att envisas med att ha ett förhållande med en idiot.

Haha, ja.

För att vi alla är lite skadade.

Men mitt liv har varit väldigt kul och händelserikt. En person kan inte sabba det. Han är ju inte mitt liv.

Anonym (Fundersam)

Äldre 18 Nov 00:12

#64

Har följt tråden och har all förståelse att du har haft svårt att förlåta din mans otrohet.
Nu läser man att du själv varit otrogen för några månader sedan och dessutom känner du ingen ånger, utan det var "grymt". Du har heller ingen avsikt att tala
om detta för din man.
Skilj er !!!
Berätta att du också varit otrogen. Idag låter du honom kämpa för ert förhållande
utan att han har alla fakta. Det har blivit en obalans som aldrig kan vara bra
för ert förhållande.

Anonym (jag också)

Äldre 18 Nov 09:07

#65

Anonym (Chockad och arg) skrev 2017-11-17 21:42:18 följande:

Gjorde det. Det var grymt. Och noll skuldkänslor.

Blir riktigt avundsjuk nu.

Anonym (jag också)

Äldre 18 Nov 16:46

#66

Anonym (Fundersam) skrev 2017-11-18 00:12:20 följande:

Har följt tråden och har all förståelse att du har haft svårt att förlåta din mans otrohet.
Nu läser man att du själv varit otrogen för några månader sedan och dessutom känner du ingen ånger, utan det var "grymt". Du har heller ingen avsikt att tala
om detta för din man.
Skilj er !!!
Berätta att du också varit otrogen. Idag låter du honom kämpa för ert förhållande
utan att han har alla fakta. Det har blivit en obalans som aldrig kan vara bra
för ert förhållande.

Det är väl snarare tvärtom, att TS har rätat upp obalansen genom att också vara otrogen?

Anonym (Fundersam)

Äldre 18 Nov 17:59

#67

Kan så vara, men om TS inte talat om att hon oxå varit otrogen har det istället blivit en ny obalans.
Tycker inte det finns något att bygga på när t.om. TS verkar vara stolt över sin otrohet.

Anonym (Chockad och arg) Trådstartaren

Äldre 8 Jun 22:58

#68

Anonym (Fundersam) skrev 2017-11-18 17:59:07 följande:

Kan så vara, men om TS inte talat om att hon oxå varit otrogen har det istället blivit en ny obalans.

Tycker inte det finns något att bygga på när t.om. TS verkar vara stolt över sin otrohet.

Jag förstår att detta låter orimligt för många som inte varit där jag var och som kanske är annorlunda funtade. Jag kunde inte släppa ilskan och bitterheten, det påverkade hela mitt liv. Och så blev jag i förlängningen sur på nytt över att hans idioti påverkade mig så mycket. Jag försökte men jag kunde inte. Jag planerade inte att vara otrogen men sa till mig själv att om någon intressant dök upp, skulle jag se vart det ledde. Han visste om det, att jag hade den inställningen men jag tror att han liksom inte kunde se det hända. Inte jag heller, om jag ska vara ärlig. Men det hände. Och jag hade tur för det var i princip en främling men vi klickade väldigt bra. Jag vet inte om det var det att vi båda behövde må bra och han var en intressant person som jag pratade med hela natten och som ville fortsätta ses hela tiden. Jag rycktes med lite men satte stopp efter två ggr. Kan inte säga att det inte rubbade nåt med min sambo, det blev konstigt och splittrat inom mig. Kanske mest pga att det blev lite för mycket känslor och tänk om med den andre. Samtidigt gav det mig en slags förståelse för hans otrohet. En distans. Och det tog udden av min bitterhet. Vet inte alls om detta är en bra move i längden. Jag vet bara att jag inte kunde försonas med tanken på vad han gjort på något annat sätt. Jag förstår mycket mer om processen bakom otroheten, hur ilska och missnöje kan skapa ett hämndbegär, flyktbehov. Hur det inte handlar om ens partner utan om att få vara någon annan en stund, att man blir fartblind och inte riktigt fixar att ta in hela sammanhanget pga för hemskt. Min sambo har sagt att han inte vill veta om jag gör detta någon gång. Jag tror i grunden att jag borde ha berättat, men klarar inte av det. Har inget facit än, tiden får utvisa om detta var ett ödesdigert misstag. Det är också olustigt att inte ha några skuldkänslor, det är den biten som oroar mig och det är det jag misstänker kan vålla oss större problem. För det tyder på att jag är urkopplad på nåt sätt.

Anonym (Moralgubben)

Äldre 9 Jun 00:42

#69

Du verkar inte ha fattat någon ting. Här går ni till en terapeut som försöker lära er varför er relation inte ha fungerat. Du orerar om en hel del psykologiska termer.
Er terapeut har som mål att ni skall kunna förstå, växa och hitta en relation som bär. Du har haft en hel del utläggningar om det. Men en som kan det här har haft funderingar på om du överhuvudtaget har förstått det. För du har liknat det vi kallar en "as if " person. En som repeterar men inte lär. Inte fullt ut tagit in. Ändå vi varit glada över att ni är på väg.
Du har med all rätt lagt skulden på din man. Men tänk om han menat allvar med sitt försök att gottgöra? Om han på allvar velat hitta ett sätt att älska dig som du gillar.
Då pissar du på honom. Du är otrogen och har inga skuldkänslor. Är det detta som allt handlat om. Ditt sårade ego ville hela tiden ha hämnd. Allt blev som en teater. Och nu är det bra för du har fått det. Priset till en krossad relation.För vem kommer att ta dig på allvar fortsättningsvis?
Och vad händer med din självkänsla. Vad ser du när du speglar dig på morgonen?
Det enda sätt du kan hantera detta är att berätta för din man. Om han nu ångrar sig och menar allvar är han faktiskt värd det. Om inte är ni kanske ämnade för varandra.
Kul liv ni kommer att få ihop. Och ert barn. Hur kommer det att må?

Anonym (Fundersam)

Äldre 9 Jun 01:54

#70

Anonym (Chockad och arg) skrev 2018-06-08 22:58:46 följande:

Jag förstår att detta låter orimligt för många som inte varit där jag var och som kanske är annorlunda funtade. Jag kunde inte släppa ilskan och bitterheten, det påverkade hela mitt liv. Och så blev jag i förlängningen sur på nytt över att hans idioti påverkade mig så mycket. Jag försökte men jag kunde inte. Jag planerade inte att vara otrogen men sa till mig själv att om någon intressant dök upp, skulle jag se vart det ledde. Han visste om det, att jag hade den inställningen men jag tror att han liksom inte kunde se det hända. Inte jag heller, om jag ska vara ärlig. Men det hände. Och jag hade tur för det var i princip en främling men vi klickade väldigt bra. Jag vet inte om det var det att vi båda behövde må bra och han var en intressant person som jag pratade med hela natten och som ville fortsätta ses hela tiden. Jag rycktes med lite men satte stopp efter två ggr. Kan inte säga att det inte rubbade nåt med min sambo, det blev konstigt och splittrat inom mig. Kanske mest pga att det blev lite för mycket känslor och tänk om med den andre. Samtidigt gav det mig en slags förståelse för hans otrohet. En distans. Och det tog udden av min bitterhet. Vet inte alls om detta är en bra move i längden. Jag vet bara att jag inte kunde försonas med tanken på vad han gjort på något annat sätt. Jag förstår mycket mer om processen bakom otroheten, hur ilska och missnöje kan skapa ett hämndbegär, flyktbehov. Hur det inte handlar om ens partner utan om att få vara någon annan en stund, att man blir fartblind och inte riktigt fixar att ta in hela sammanhanget pga för hemskt. Min sambo har sagt att han inte vill veta om jag gör detta någon gång. Jag tror i grunden att jag borde ha berättat, men klarar inte av det. Har inget facit än, tiden får utvisa om detta var ett ödesdigert misstag. Det är också olustigt att inte ha några skuldkänslor, det är den biten som oroar mig och det är det jag misstänker kan vålla oss större problem. För det tyder på att jag är urkopplad på nåt sätt.

Nej det låter inte orimligt, men jäkligt egoistiskt och omoraliskt för oss många som varit där, men ändå valt att gå en annan väg. Det bor förmodligen en liten narcissist i dig. Det är väl därför du var tvungen att hämnas och inte känner någon ånger eller skuldkänslor efteråt.
Jag tycker det låter som ett fruktansvärt destruktivt förhållande som ni har, speciellt när sambon inte vet att du också varit otrogen.
Mitt råd...Tala om det för honom så ni tillsammans kan komma fram till om ni skall fortsätta vara tillsammans.

Anonym (Fundersam)

Äldre 9 Jun 18:31

#72

Anonym (SåÄrDet) skrev 2018-06-09 15:58:38 följande:

Tråden ör från 2016........

Och....Ts har ju gjort en uppdatering igår.....

Anonym (Lämna)

Äldre 10 Jun 07:40

#73

Om jag har förstått det rätt har din man sexchattat på Internet och den kvinnan lyckades leta upp dig och berätta? Sen utnyttjade du erat gemensamma barn för att få han att erkänna otrohet. När du fått reda på det tvingar du han att jobba för er relation och bygga upp ett förtroende hos dig igen? Sen är du otrogen själv 2 ggr men inte berättat för honom. Han behöver inte känna tillit till dig? Har för mig att du ställde frågan i början av tråden, hur han kunde ljuga dig rätt upp i ansiktet, tror du har svaret.

Jag tycker också du ska berätta oavsett om ni ska fortsätta tillsammans eller inte. Ni har ett barn tror ni inte det skulle få en bättre uppväxt om det inte behövde växa upp i en destruktiv relation? Kanske påverkar det dens framtida relationer?

Anonym (Chockad och arg) Trådstartaren

Äldre 10 Jun 16:09

#74

Anonym (Lämna) skrev 2018-06-10 07:40:47 följande:

Om jag har förstått det rätt har din man sexchattat på Internet och den kvinnan lyckades leta upp dig och berätta? Sen utnyttjade du erat gemensamma barn för att få han att erkänna otrohet. När du fått reda på det tvingar du han att jobba för er relation och bygga upp ett förtroende hos dig igen? Sen är du otrogen själv 2 ggr men inte berättat för honom. Han behöver inte känna tillit till dig? Har för mig att du ställde frågan i början av tråden, hur han kunde ljuga dig rätt upp i ansiktet, tror du har svaret.

Jag tycker också du ska berätta oavsett om ni ska fortsätta tillsammans eller inte. Ni har ett barn tror ni inte det skulle få en bättre uppväxt om det inte behövde växa upp i en destruktiv relation? Kanske påverkar det dens framtida relationer?

Utnyttjat vårt gemensamma barn? Hur? Bad honom svära på vårt barn att han inte varit fysiskt otrogen. Barnet var intei rummet eller på nåt sätt indraget. Tvingar han att bygga upp relationen? Det var hans val. Har inte tvingat honom.

Japp, har svaret på hur han kunde ljuga. Men han gjorde detta mot någon som varit fanatiskt monogam i ett decennium, jag gjorde detta mitt i en kris mot någon som fört mig bakom ljuset i alla år. Ingen ursäkt. Men går inte med på att det är exakt samma sak.

Absolut är detta destruktivt och inget jag rekommenderar. Jag hittade inget annat sätt. Försöker inte rättfärdiga. Det som han gjort har förändrat mig och jag vet inte riktigt vart det leder. Jag förstår dock att det är provocerande mot dem som sympatiserat mot mig och som befunnit sig i samma sits.

Har inte frågat om råd om huruvida jag ska berätta eller inte. Min fråga när jag startade tråden var om det fanns andra liknande historier och hur folk har hanterat detta.

Min historia kan ses som ett exempel på hur man inte ska göra om det är så man tycker.

Anonym (Chockad och arg) Trådstartaren

Äldre 10 Jun 16:19

#75

Anonym (Fundersam) skrev 2018-06-09 01:54:02 följande:

Nej det låter inte orimligt, men jäkligt egoistiskt och omoraliskt för oss många som varit där, men ändå valt att gå en annan väg. Det bor förmodligen en liten narcissist i dig. Det är väl därför du var tvungen att hämnas och inte känner någon ånger eller skuldkänslor efteråt.

Jag tycker det låter som ett fruktansvärt destruktivt förhållande som ni har, speciellt när sambon inte vet att du också varit otrogen.

Mitt råd...Tala om det för honom så ni tillsammans kan komma fram till om ni skall fortsätta vara tillsammans.

Som sagt, frågade inte om råd kring huruvida jag ska berätta. Ja, vi har ett destruktivt förhållande just nu. Egoistiskt, ja. Ja, moraliskt förkastligt. Ja, kanske bor det en liten narcissist inom mig men anledningen till att jag inte känner skuld är inte pga oempatisk och personlighetsstörd, utan pga att han redan brutit kontraktet och tilliten. Jag ljuger för nån som ljugit för mig. Jag känner snarare en sorg över vilka vi har blivit och jag ser både min och hans del i det. Jag vet inte om det går att reparera och detta är inget jag rekommenderar. Mig personligen hjälpte det att släppa taget om ilskan. Jag hade fastnat. Detta kanske leder till att vi går skilda vägar, men med tanke på hur det var innan, hade vi säkerligen gjort det ändå.

Jag är glad för alla som lyckas ta sig igenom detta utan att göra som jag gjorde. Ni är förmodligen bättre människor än jag. Starkare på nåt sätt. Av annat virke. Jag önskar att jag funkade så.

Anonym (Fundersam)

Äldre 11 Jun 00:47

#76

Anonym (Chockad och arg) skrev 2018-06-10 16:19:53 följande:

Som sagt, frågade inte om råd kring huruvida jag ska berätta. Ja, vi har ett destruktivt förhållande just nu. Egoistiskt, ja. Ja, moraliskt förkastligt. Ja, kanske bor det en liten narcissist inom mig men anledningen till att jag inte känner skuld är inte pga oempatisk och personlighetsstörd, utan pga att han redan brutit kontraktet och tilliten. Jag ljuger för nån som ljugit för mig. Jag känner snarare en sorg över vilka vi har blivit och jag ser både min och hans del i det. Jag vet inte om det går att reparera och detta är inget jag rekommenderar. Mig personligen hjälpte det att släppa taget om ilskan. Jag hade fastnat. Detta kanske leder till att vi går skilda vägar, men med tanke på hur det var innan, hade vi säkerligen gjort det ändå.

Jag är glad för alla som lyckas ta sig igenom detta utan att göra som jag gjorde. Ni är förmodligen bättre människor än jag. Starkare på nåt sätt. Av annat virke. Jag önskar att jag funkade så.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg följde jag tråden från början och kände sympati för dig och din frustration. Det är aldrig ok att råka ut för en partner som är otrogen, så jag försvarar inte din mans beteende, men samtidigt förlåter inte hans otrohet ditt eget beteende.
Samtidigt...om man läser din tråd får jag uppfattningen att du är en kvinna som gett signaler till din man att du skulle vara bättre än honom, och gör det fortfarande. Du skriver bl.a att du har haft sååå många chanser att vara otrogen men har låtit bli. Han har naturligtvis känt sig i underläge och har nog aldrig litat på din trohet. Och varför skulle han...Du har ju med all tydlighet visat att det var jäkligt lätt att vara otrogen själv, bara du fick en anledning.

En sak jag inte förstår är varför ni lägger tid på att gå på terapi?? Det är ju helt onödigt. Du löser ju dina problem själv..på ditt eget sätt ???

En annan sak jag undrar över är vad det är för nytta med att få höra andra liknande berättelser om destruktiva förhållanden...Hjälper det??
Eller du kanske bara vill ha en massa hurrarop som sign. "(jag också)" ställde upp med?
Sen...Varför skulle det vara så otänkbart att tala om för din man att du också varit otrogen. Du verkar ju vara osäker på om det kommer att hålla även om han aldrig får reda på din otrohet. Jag tycker det är ännu ett bevis på hur självisk du är.
Ge er själva en chans att reda ut vad som hänt och hur du reagerat på hans otrohet. Som jag ser det är det enda möjligheten att gå vidare, om ni vill det.

Anonym (Chockad och arg) Trådstartaren

Äldre 21 Jun 19:44

#77

Anonym (Fundersam) skrev 2018-06-11 00:47:42 följande:

Som jag skrev i ett tidigare inlägg följde jag tråden från början och kände sympati för dig och din frustration. Det är aldrig ok att råka ut för en partner som är otrogen, så jag försvarar inte din mans beteende, men samtidigt förlåter inte hans otrohet ditt eget beteende.

Samtidigt...om man läser din tråd får jag uppfattningen att du är en kvinna som gett signaler till din man att du skulle vara bättre än honom, och gör det fortfarande. Du skriver bl.a att du har haft sååå många chanser att vara otrogen men har låtit bli. Han har naturligtvis känt sig i underläge och har nog aldrig litat på din trohet. Och varför skulle han...Du har ju med all tydlighet visat att det var jäkligt lätt att vara otrogen själv, bara du fick en anledning.

En sak jag inte förstår är varför ni lägger tid på att gå på terapi?? Det är ju helt onödigt. Du löser ju dina problem själv..på ditt eget sätt ???

En annan sak jag undrar över är vad det är för nytta med att få höra andra liknande berättelser om destruktiva förhållanden...Hjälper det??

Eller du kanske bara vill ha en massa hurrarop som sign. "(jag också)" ställde upp med?

Sen...Varför skulle det vara så otänkbart att tala om för din man att du också varit otrogen. Du verkar ju vara osäker på om det kommer att hålla även om han aldrig får reda på din otrohet. Jag tycker det är ännu ett bevis på hur självisk du är.

Ge er själva en chans att reda ut vad som hänt och hur du reagerat på hans otrohet. Som jag ser det är det enda möjligheten att gå vidare, om ni vill det.

Jag försöker förstå varför du har hakat upp dig på mig. Och varför du vill förstå varför jag skriver här eller gör som jag gör. Hade du inte haft en anklagande och rätt så kränkande ton, och hade jag trott att det handlar om genuin vilja att förstå/hjälpa en annan människa, hade jag svarat. Att du hade haft sympati för mig och nu tycker är självisk är väl nåt du får tycka. Varför säga det till mig? Hade förstått din aggressiva ton om du hade råkat ut för en otrohet och därför känner dig provocerad, men du verkar bara vilja ha en diskussion om mig som person, med mig, en främling. Fattar inte det.

Jag hävdar inte nånstans att jag har gjort rätt. Det här är min historia som eventuellt kan hjälpa någon att förstå vad de själva går igenom, att de inte är ensamma eller att eventuellt inte göra som jag. Diskutera gärna mina handlingar men jag är inte intresserad av dina omdömen av mig som person.

Anonym (Chockad och arg) Trådstartaren

Äldre 21 Jun 20:25

#78

Anonym (Moralgubben) skrev 2018-06-09 00:42:08 följande:

Du verkar inte ha fattat någon ting. Här går ni till en terapeut som försöker lära er varför er relation inte ha fungerat. Du orerar om en hel del psykologiska termer.

Er terapeut har som mål att ni skall kunna förstå, växa och hitta en relation som bär. Du har haft en hel del utläggningar om det. Men en som kan det här har haft funderingar på om du överhuvudtaget har förstått det. För du har liknat det vi kallar en "as if " person. En som repeterar men inte lär. Inte fullt ut tagit in. Ändå vi varit glada över att ni är på väg.

Du har med all rätt lagt skulden på din man. Men tänk om han menat allvar med sitt försök att gottgöra? Om han på allvar velat hitta ett sätt att älska dig som du gillar.

Då pissar du på honom. Du är otrogen och har inga skuldkänslor. Är det detta som allt handlat om. Ditt sårade ego ville hela tiden ha hämnd. Allt blev som en teater. Och nu är det bra för du har fått det. Priset till en krossad relation.För vem kommer att ta dig på allvar fortsättningsvis?

Och vad händer med din självkänsla. Vad ser du när du speglar dig på morgonen?

Det enda sätt du kan hantera detta är att berätta för din man. Om han nu ångrar sig och menar allvar är han faktiskt värd det. Om inte är ni kanske ämnade för varandra.

Kul liv ni kommer att få ihop. Och ert barn. Hur kommer det att må?

Hmmm. Vilken djup förståelse av mänskliga psyket du har. Du verkar inte greppa att man på ett rationellt sätt kan förstå något men att det inte tar bort smärtan, ilskan och bitterheten. Och man vet att trots alla omständigheter kring hans otrohet och de efterföljande lögnerna som fortsatte långt efter att otroheten avslöjades valde han att bete sig såhär. Efter det första inlägget som jag gjorde har det kommit fram mer saker som jag inte vill ta upp i detalj här, men det var större än ett engångsligg. Vet du kanske hur det känns att dagligen pendla 20 gånger i humör i två år, att ständigt plågas av bilderna i huvudet, orden man läst, slåss mot misstankar som hela tiden dyker upp i tankarna utan att man kontrollera det; Vad finns det mer som jag inte vet? Tänk om det här också har hänt? Som en paranoid person, detta höll på att ta över mitt liv. Visst, allt jag skrivit ovan stämmer också, om hur vi haft det, men det finns inget som kan rättfärdiga hur han valde att hantera sitt missnöje. Och vaddå, nu är han perfekt men jag ser inte honom på samma sätt. Och först efter att jag gjorde det jag gjorde försvann den där dagliga jävla ångesten jag burit i två år. Alla tankar på hans otrohet. Jag har energi till annat i livet. Jag vet inte varför detta hjälpte. Jag vet bara att det gjorde det. Vad föreslår du att man gör med sitt sårade ego? Låtsas att det inte är sårat? Och varför skulle jag få dålig självkänsla av detta? Han hade inte det. Och jag förstår mycket väl att detta absolut inte är över, att jag bidragit till problemen. Jag får en känsla att det är provocerande att jag gjorde detta som kvinna. Jag förväntas förlåta och svälja och gå vidare. För jag borde ?veta bättre?. Jag är jävligt trött på att veta bättre och göra allt rätt. Trots det fick jag barn med någon som hade inga problem att ljuga för mig. Varför skulle ingen ta mig på allvar? Sen tror jag att det blir nån härdsmälta i huvudet på folk när de ska se någon som både offer och skurk. Ledsen att världen inte är svart-vit. Jag vet att det skulle vara mycket enklare om det var så.

Min sambo har varit otrogen, vad gör jag?

INNEHÅLL