Jag och min sambo är sugna på att åka till Kreta en vecka i oktober. Vår tjej kommer då att ha fyllt ett år och kommer att vara hos sin mormor som hon träffat massa och sovit över hos flera gånger. Är det någon mer som har lämnat bort sitt barn i samma ålder? Hur gick det?
Lämnade bort en natt när äldsta var i den åldern och han reagerade med att ignorera oss föräldrar när vi kom hem vilket jag tolkade som att han inte mådde bra av det. Så yngsta lämnade vi inte förrän i treårsåldern och då var ju brorsan med också. När de var 5 och 7 lämnade vi dem tre nätter och då längtade vi ihjäl oss efter varandra alla fyra.
Vår son har också sovit över hos mormor och morfar mycket (1-2 nätter per månad sedan han var sex månader) och umgås med dem på tu man hand (och i vårt sällskap) flera dagar varje veckan. Vi ska åka iväg i fem dagar i september, då är han just över ett år. Känns som att det kommer gå bra!
Båda mina barn sov över hos morföräldrarna en natt ibland från att de var bebisar. Det gick fint. När min stora var ett och ett halvt var jag borta i tio dagar, han var med sin pappa. Sedan dess är pappan den han behöver mest och vänder sig till. Det kanske blivit så ändå, vad vet jag?
Vi lämnade dem hos morföräldrarna i fem dagarnär stora var sex och lilla var två. Inga problem för stora. Inga problem som märktes direkt med lilla heller, men oron och osäkerheten ökade efter det. Kan också vara en slump och olika barn är naturligtvis olika känsliga, men med facit i handen skulle vi ha väntat med de där två tillfällena. Barnpsykologer brukar rekommendera 1 år - 1 natt 2 år - 2 nätter o s v och det kanske ligger något i det.
Jag blev i o f s bortlämnad både en och två veckor när jag var liten och jag tyckte inte det var så värst jobbigt, men så var inte mina föräldrar så viktiga för mig heller. Fast jag inte riktigt förstod det då. Vi har mycket ytlig kontakt idag.