Mamman hindrar pappan från att träffa sonen

Stackars tjej.

Min " far " var precis likadan. Och det var förstås min mamma som " hindrade pappan att träffa mig" när jag vägrade gå med honom när som helst oavsett om vi firade jul med vänner och släktingar till exempel.

Det finns tyvärr " föräldrar " som ser barnen som sin egendom eller en leksak.

Precis så! JAG blev boven för att jag sa nej å dotterns vägnar och han såg det som att jag motsatte mig umgänge. Det gick inte att förklara för honom att han GÄRNA fått ha dottern om han hört av sig tidigare. Som förälder måste man ju planera in sitt barn i sitt liv!

" Som förälder måste man ju planera in sitt barn i sitt liv!"

Absolut.

Pappan kan väl åka hem till exet och hämta sonen?

Din sambo bör planera hur han ska ha sonen i förväg. Om han inte planerat med henne händer ju såna här saker. Mitt ex tycker att han kan dyka upp som gubben i lådan när det passar honom. Själv planerar jag för sommaren i april.

Att tjafsa och bli osams leder sällan till något positivt. Och hon har rätt att ha barnet hos vem hon vill på sin tid sålänge barnet har det bra.

Givetvis vill alla vuxna med något innanför pannbenet att barnen ska ha en god och regelbunden relation med båda föräldrarna. Men om ena föräldern inte tar sin del av ansvar och planering kan denne inte tro att man bara kan ändra allt. Barnet är förmodligen inställd på roliga dagar hos henne.

Ja vilken strålande idé. Då kan de ju passa på att bråka inför barnet samtidigt.

Det löser väl inte problemet?

Inte barnets mamma alltså.

Jag tror att det bästa ni kunnat göra var att ha bokat in veckor i förväg. Det gör vi med mamman till mina bonusar. Det är ju jättesvårt för mamman aä (eller oss) att boka in saker om man inte vet hur det ser ut... Nu får ni ta att det blir så här i sommar och planera bättre nästa år eller till jul eller vad som kommer näst.

Tråkigt att hon flyttat långt bort så att pappan inte kan få vara mer delaktig givetvis. Riktiga "skitmorsor" som gör så. Gagnar varken barnen eller pappan utan bara mamman. Riktigt elakt.

Men nu är det ju tyvärr så här så om ni inte kan flytta närmre (vilket jag förstår) så får pappan göra det bästa av det som är. Planera!!

Som ny bonusförälder så stötta din sambo men var i bakgrunden. Inget blir bättre av att lägga sig i mot mamman. Det föder bara mer osämja. Finns däri bakrunden oxh stötta på ett vuxet bra sätt.

Åk absolut inte och hämta barnet utan låt det vara och som någon skrev ta ett samtal med föräldrarätten och få till ett planerat umgänge som gäller för hela året, varje år framöver. Pappan och mamman gör det tillsammans och allt blir bättre för er alla, tror jag.

Var hittar du att det är just mamman som flyttat?

Utifrån vad du beskriver låter det inte som att mamman hindrar umgänge. Umgänge måste ju planeras in på ett sätt så att barnet även kan planera in andra saker. Ni får vara ite i bättre tid nästa gångZ

Om ni nämnt början av augusti som tid för umgänge borde dock inte mamman ha bokat in en annan aktivotet efter att ni (tillsammans) planerat in det utan att dubbelkolla med er först. Så är det det som skett tycker jag att mamman handlat fel i det, men som en enstaka händelse kan det knappast räknas som umgängessabotage.

Vad gäller barnets andra planer så måste den föräöder barnet bor hos/är hos för tillfället avgöra vilka aktiviteter som barnet ska ha. Ni kan alltså inte bestämma att barnet inte får träffa vissa personer. Är personen olämplig för barnet så stt ni ser att det är en fara för barnet att vistaa där ska ni däremot reagera förstås.

Ser nu att det inte var ts sim skrivit det!! Fel av mig!

Så du menar att mamman inte skulle boka någon aktivitet alls 1-15 augusti för pappan kanske kommer och hämtar barnet? Varken mamman eller barnet ska behöva stå "stand by" för pappan. Även barnet måste också få veta innan när det ska bli hämtat. Att ha något fast varje månad är ju de ultimata för barnet.

Okej, bara läst TS då jag vill svara på "första intrycket" så att säga :)

Det låter som - men jag kan ju uppfattat det gel - om ni inte kommit överens om vilken vecka barnet ska vara hos er? Visst är umgänge viktigt men man kan liksom inte förvänta sig att komma utan förvaring och säga att "nu passar det oss, så nu SKA barnet komma".. Det är ju fler inblandade här liksom :)

Om det däremot varit överenskommet sedan tidigare så är det naturligtvis fel av mamman att planera in annat den veckan.

Men då jag uppfattar det som om det INTE varit överenskommet sedan tidigare utgår jag alltså från det även i övriga svar.

Gällande att sonen skall till ett ex så är väl svaret på din fråga "vafan ska han dit att göra?" förmodligen skall han umgås och ha kul :) Varför tänker du annars att han ska dit? Har de en nära relation spelat det väl ingen som helst roll att människan råkar vara ett ex till pappan? Det är väl barnets relation till personen ifråga som är det viktiga?

Faktum är att om de HAR en nära relation så gör mamman helt rätt och uppfyller de krav som står i föräldrabalken - och om pappan försöker hindra det bryter han mot föräldrabalken i sin tur.

Varför skulle mamma, barn och närstående vänta på att ni skall hitta tid och anpassa sitt liv efter ert?

Nej det menar jag inte.

Det jag menar är att om pappan och mamman kommit överens om att barnet skulle till pappan i början av aigusti borde mamman när något annat dök upp kontaktat pappan pch dubelkollat med honom om han bestämt datum innan hon bokade in något annat just i början av augusti.

Eller borde pappan ha mer framförhållning.

Vilket jag också skrev i mitt första inlägg.

Jag har inte läst andra svar men barnet har rätt till umgänge med personer som hen står nära. Så en förälders ex kan absolut vara en person som barnet har umgänge med.

Varför planerar inte pappan bättre? Han har barn och kan inte plötsligt komma på att "nu passar det att ha barnet en vecka"!

Det här ovan går inte ihop med vad du skriver i trådstarten.En sjuåring vill inte åka en vecka till någon han knappt känner och som barnet inte har en relation till. Du skriver själv att barnet VILL åka till exet. Det visar ju tydligt att det finns en stark relation där.

Så helt ärligt - din sambo har nog inte varit alldeles för frikostig med sanningen där om man säger så.

Det låter dessutom MYCKET dåligt att din sambo försöker förbjuda sonen att ha kontakt med någon som är viktig i barnets liv (för som sagt, ett barn vill inte åka till någon som barnet inte känner väl). Han har INGEN rätt att ställa krav gällande vem barnet träffar på hennes tid (så länge barnet inte far illa naturligtvis).

Jag tycker ju att mamman skulle kollat om ni sagt SÄKERT att barnet kunde komma till er i början av augusti och om pappan inte har en historia av att vara sent ute o förvänta sig att mamman o barnet rättar sig efter honom - även om det onekligen låter som om han förväntar sig det -:men om pappan försöker hindra och lägga sig i barnets relationer på ett negativt sätt så förstår jag ju att mamman inte involverade pappan i beslutet.

Måste även påpeka hur illa det är att sätta en sjuåring i en sits där han behöver känna att han antingen sviker sin pappa eller den person det var bestämt att han skulle åka till. För att veta att barnet VILL åka till båda måste ni ju frågat honom vilket han helst vill göra? INTE ok!

Sådant tar man med föräldern, man lägger INTE det på barnets axlar!

Tråkigt att det blev såhär och jag förstår om pappan längtar efter att umgås med sitt barn. Jag är själv bonusmamma åt ett barn som bott hos oss vh samt lov sedan hon var liten. Klart man vill ta den tid man kan. Men man kör inte över barnet, man planerar och förväntar sig inte att mamma, barn och andra skall rätta sig efter "när det passar" och man utsätter INTE barnet för situationer som gör att barnet känner att det sviker.

Nästa år så får ni ha sett till att planera bättre. Vi har en överenskommelse att vi bestämmer semesternveckorna i april. Då behöver vi och mamman nämligen lämna in sina önskemål om semester. Ibland tar vi vissa veckor som det kommer men då kollar vi med mamman först om hon redan planerat in något innan vi pratar med barnet. Har hon det så får vi helt enkelt ta det en annan gång. OAVSETT om de ska resa bort, barnet ska till mormor en vecka eller om det varit ett ex barnet stått nära. Kan inte VI planera med framförhållning är det ju vårt problem. Inget vi kan lasta någon annan för.

Pappan kanske borde ta ansvar för sina egna misstag istället för att skylla dem på andra...