Svart att bli föräldrar :(

Svårt att ge dig svar på varför just ni har svårt att få barn.
Men det enda i din text som kan tyda på ngt ovanligt är ditt spermaantal. 6 miljoner låter ganska lite (otroligt nog). Men har läkaren sagt att det är inom rimliga gränser så stämmer väl det antar jag.
Men 100-200 miljoner spermier i en sats låter mer rimligt.

Gå vidare men er utredning. Äggledarspolning, blodprover, inseminering, ivf. Finns många vägar att gå för att få barn :)

Vi påbörjade vår utredning för 2.5 år sedan. Inga fel eller hinder hittades. Vi blev gravida första ivf-försöker och ska snart få vårt första barn.

Jag tror inte ert psykiska mående påverkar era chanser att bli gravida. Såvida ni inte äter en massa mediciner.

Lycka till

Hur gamla är ni? Hur ofta har ni sex? Har din fru regelbunden mens? Kollar din fru sin ägglossning med ägglossningsstickor?

Tyvärr är det nog omöjligt att säga vad som är felet. Det finns många tänkbara förklaringar, allt ifrån kromosomavvikelser till ren och skär otur. 

Jag reagerar dock på spermieantalet. Det är ju inte hopplöst, men det anses så vitt jag vet som nedsatt. Min man fick ca 2 miljoner på provet och det ansågs vara så kass prognos att vi ordinerades IVF med omedelbar verkan. Över 20 miljoner tror jag är minimum för att det ska anses vara normalt. Det är ju inte omöjligt att lyckas med 6 miljoner,m det behövs trots allt bara en stark rackare, men det kan vara en förklaring till att det tar tid. 

Jag vet inte om det som hänt dig är samma sak som min man. På utredningen vågade läkaren inte säga till honom att hans spermier inte såg bra ut, så vi förstod inte alls varför vi hänvisades vidare till IVF. Det var först på IVF-kliniken de förklarade hur kassa odds vi hade. 

Jag tycker att ni båda två ska släppa oron över att det är stress som är orsaken. Det ska till så enormt hög stress för att påverka nämnvärt, och då är det oftast på grund av att kvinnan slutar ägglossa (och utan ägg blir det ju inga barn gjorda ;) ). Det är så självklart att man känner stress när det inte blir någon graviditet hur mycket man än försöker, men jag lovar - det sabbar inte era chanser. Människor har i alla tider lyckats få barn trots svält, krig och annat. Skulle stress vara en så stor faktor för om det skulle bli barn eller inte hade vi nog dött ut för länge sedan. 

Jag vet inte om detta ger hopp, men vi har en dotter nu. Det tog tre år av försök och IVF-behandling, men hon är snart 6 månader gammal nu och världens finaste. Vi fick göra så kallad ICSI, vilket innebär att man väljer ut de finaste spermierna ur provet och injicerar dem in i äggen. Spermierna kan vara ytterst få och riktigt, riktigt kassa och det funkar ändå ;) Ni kanske till och med kan få barn via vanlig IVF, men det är långt ifrån kört för er. 

Mina bästa råd: 
*Ge inte upp. Sånt här kan tyvärr ta tid och jag vet hur ont det gör att vänta utan att veta om det någonsin löser sig. Men för de absolut flesta går det bra i slutänden, förr eller senare. 
*Ta hand om varandra. Släpp försöken ibland och hitta tillbaka till varandra och till en uthärdlig vardag. Åk bort, gå på resturang, unna er en spa-helg, gå på promenader och framförallt - ha sex utan att tänka på att det ska bli barn av det. Ni behöver kärleken när det är tufft och ni behöver varandras stöd. 
*Släpp "skulden". Det är inte ert fel att det inte blivit barn än och det är ytterst osannolikt att ni kan påverka detta på något magiskt sätt. Ät som ni vill, drick som ni vill, lev som ni vill. Köp inte på er massor med kosttillskott och annat, för vet man inte vad som är fel kan man istället förvärra saken. Det här är inte ert fel. 

Jag blev tillslut gravid när jag var utbränd. Jag hade inte ägglossat på 8 eller 9 månader och behövde hormoner för att ens kunna få tillbaka frysta embryon. De två första insättningarna blev ingenting, den tredje blev ett tidigt missfall och sista försöket innan vi skulle behöva plocka nya ägg blev jag gravid med dottern. Jag var då heltidssjukskriven för utbrändhet. Uppenbarligen var min kropp inte giftig ändå, utan kunde bära ett fullt friskt och fint barn ;) Jag menar inte att det var något bra med utbrändheten, utan att det inte var något hinder. Visst hade vi inte kunnat få barn på egen hand under de förutsättningarna, inte utan ägglossning, men det gick på andra sätt. 

Jag önskar er all lycka. Hoppas detta löser sig :) 

Tack för era svar, och hoppas detta ändå löser sig nån gång, vi ska iallafall försöka leva vårt liv och tänka på att ta hand om varandra i första taget :)

Tack :)

Är fertilitetsutredingen klar? Vet din sambo om att du har "få" spermier, eller tror hon det är hennes stress? Kan ni tänka er IVF? Beroende på er ålder och vilken kommun ni bor i kan ni få ett eller flera IVF-försök gratis.