Hur många förnamn har ditt/dina barn?

varför är "tradition" inget godtagbart svar? 

vi har valt släktnamn som andranamn just för att följa traditionen i släkten, att låta barnen få namn på personer i vår släkt som varit betydande för oss, tycker det är en trevlig tradition och som släktforskare och namnintresserad tycker jag det är intressant att se hur namntraditioner kan härledas tillbaka ibland mer än 100 år 

Tradition är en jättebra förklaring! Jag har släktforskat och NÄSTAN ALLA i min släkt har två namn, några har ett ytterst få har tre namn. Eftersom efternamnet inte var lika viktigt förr då man hade patronymikon (=pappans namn + son) så tror jag att andranamnet var viktigt för att skilja en "Lisa" från en annan "Lisa".

Mina anförvanter mest bönder förstås från Väst- och Östergötland på 1700- och 1800-talet hette namn som:

Maja Elisabet

Kristina Matilda

Elin Sofia

Klara Susanna

Hanna Amalia

Anders Gustav

Karl Johan

Erik Jonas

Johan Jakob

Och sen ett -son-namn på det!

Det blev olika. Vi har tilltalsnamn som vi själva "hittat på" och sedan släktnamn. Men jag fann bara två fina släktnamn till pojkar så jag tog det ena till sonen. Skulle vi få en som till ville jag spara det andra. Det blev en dotter. Hon fick två "mellannamn".

Lite OT men ett förtydligande till tidigare inlägg: jag menar förstås att flickorna hette -dotter och sönerna -son.
På denna tid var det mycket färre förnamn i omlopp, prästerna skulle godkänna namnen och därför fanns det förstås många Erik, Johan etc i samma by så andranamnen kan ha spelat roll om det fanns flera Maja Eriksdotter t ex.

Förlåt om jag lät lite vass att tradition inte är något svar. Jag funderar mer på varför man ska ha fler namn. Jag är några glad över att ha ett namn, saknar inte något.

Fattar inte meningen med att ha fler namn än tilltalsnamnet. Vad ska man ha övriga namn till? Oftast heter man något efter sin gamla släkting, som man skäms för att berätta när någon frågar. Kul att skratta åt för andra men helt meningslöst och till ingen nytta att ha andranamn. Vi är 9 i familjen och ingen heter mer än vad de heter i förnamn.

Underbart enkelt

Heter själv tre namn. Mina andranmn har jag fått från mormor och farmor. Det har alltid kännts väldigt fint. När jag var liten tyckte vi synd om den enda i klassen som bara hade ett förnamn, stackarn hade ju bara en namnsdag;)

Jag och dottern har samma andranamn som min mamma har. Det är samma andranamn som även dotterns farmors mor hade som andranamn.

Sambon och sonen har även de ett gemensamt andranamn. Det är samma som tilltalsnamnet på sambons pappa som dog för många år sedan. Båda våra andranamn, både flick- och pojknamnet, är tidlösa och klassiska.

Jag har bara ett namn medan maken har tre, så vi kompromissade och barnen fick då ett tilltalsnamn och ett andranamn var :)

Röstade (försökte rösta, verkade inte funka?) på "annat" då min son har ett tilltalsnamn och ett dubbelnamn som andranamn. Ville ge honom namnet Hans-Erik efter min morbror, som gick bort innan min son föddes, men kände att dubbelnamn som tilltalsnamn är för ovanligt i sonens generation, så det fick bli som andranamn istället.

Tilltalsnamn, andranamn från pappans sida (finns som för eller andranamn i flera led) och andranamn från mammans sida (morfars förnamn).

Vi ville att två tidigare släktingen skulle gå vidare.

Alla män i nerstigande led i min mans släkt har samma första förnamn och vi höll traditionen
Det andra tog jag från min släkt
Tilltalsnamn som vi båda var överens om (och ja, det kan komma sist, det gör mitt eget också)

Mellannamn från min mans sida
Efternamn

Syftet kan vara att bära med sig minnet av den "gamla släktingen", som ens föräldrar känt och respekterat och talar om för hans eller hennes goda egenskaper.

Så bär man med sig en bit av släktens identitet, och har goda förebilder att tänka på.

Tre, även jag har 3 förnamn.

Tack för alla svar och intressanta kommentarer! Fortsätt gärna.