Hur ska jag göra med min sambo?

Oj! Tredje barn på väg och ni tjafsar fortfarande. Tycker inte att du ska skaka av dig att han säger nedlåtande saker till dig. Det är inte okej.

Hur blir ni sams? Eller biter du ihop och sväljer och låtsas som ingenting. Det ska du inte behöva.  Och hur påverkas barnen av det?

så klart ska man inte säga sånt till någon annan människa men tyvärr gör vissa det. Han behöver fatta hur mkt det sårar, du får helt enkelt väldigt tydligt förklara det för honom. Inte just när ni bråkar utan vid ett neutralt tillfälle. Ta även upp då att ert barn inte ska behöva höra sånt.

Blir han arg och tycker du är löjlig eller liknande, får du säga att ni nog behöver samtalsterapi. Han kanske lyssnar om en oberoende part förklarar detta för honom, om han blir arg när du säger det. Ibland är det lättare ta in när inte den som står en närmast påpekar brister.

Jag vet inte hur vi blir sams. Ibland försöker vi diskutera det men det känns inte som det brukar leda någon vart. Så oftast så släpper vi bara bråket och går vidare.

Ja, vårt ena barn är i himlen o ett i magen så vi har en liten son på ett år som är med oss i familjen nu. Hur han reagerar vet jag inte. Han är bara ett så förliten för att förstå vad som sägs men han märker när vi höjer rösten och det gillar han inte. Man märker det på hans kroppsspråk

Nej alla par bråkar inte! Det är en myt som i synnerhet omhuldas av de som gillar att tjafsa och bråka, såna som du. Att bråka inför barnen är precis lika illa om inte värre än att använda ord som idiot och cp.

Du äger problemet. Lägg band på dig och säg till vänligt istället. Då kanske han också taggar ner.
Annars, acceptera eller lämna

Vad jag menade med att det kan starta med mig många gånger är att jag kanske exempelvis suckar för mig själv åt något han gör. Det är inte så att jag börjar skrika o gorma åt honom. Han märker att han irriterar mig o så blir han arg o bråket är i full gång. Visst är det lika illa att bråka framför barnen. Det är därför jag inte vill göra det. Därav min tråd

Tror att din sambo måste lära sig att man häver inte ur sig vissa saker. Och om man gör det ber man om ursäkt. Det verkar inte som ni blir sams. Utan som ni skiter i det.
Ursäkta är du mongo?! Ja, det är ju sånt som du anser att Ts ska tåla. Jag tycker inte att man ska tåla sånt. Alla par kanske inte bråkar men jag tror att alla par har olika åsikter ibland.

Nej jag menar inte att hon ska tåla sånt! Men nu har de kommit in i en ond cirkel där han reagerar våldsamt på allt TS säger och han tolkar som kritik. Enligt TS beror det på att hon tjafsat och bråkat och nu överreagerar han varje gång. De måste bryta mönstret på något vis och kanske hjälper det om TS tar första steget och håller sitt humör i schack. Förhoppningsvis smittar det av sig.
Vad har du för förslag?

Alla par har olika åsikter ibland men det är ingen naturlag att man måste bråka för det. Tvärtom, i ett bra förhållande bråkar man INTE utan löser konflikter på annat sätt.

Han är inte för liten för att förstå. Ett litet barn samlar på sig språket som ekorren samlar nötter. Ni får absolut inte bråka inför en så liten! Inte inför barn överhuvudtaget. Att gå till personangrepp och kalla sin partner elaka saker är så jävla lågt. Finns inte på min karta. Men troligen är han uppväxt med sånt, och då kan det vara svårt att ändra sig. Jag tycker ni båda skall gå på parterapi och lära er gräla som normala människor.

Bra synpunkt! Men båda måste lära sig att sluta trappa upp bråket. Och att vara gravid med hormoner gör att man inte är den mest välbalanserade. Och att ta nedlåtande kommentarer upprepade gånger ska man inte behöva göra. För det tyder på en dålig relation. Alternativt omognad hos sambon.

Antingen tycker du det är ok att din son också kommer vara respektlös mot dig när han blir större, samt mot framtida partners. Får du en dotter som växer upp med detta så kommer hon tycka det är normalt att hennes framtida partner behandlar henne likadant! Jag gick!