Är svärmor lätt jobbig eller överreagerar jag?
Hej!
Jag är medveten om att jag förmodligen inte är varken den första eller sista som skriver om sin sväris. Ursäkta för det.
Min svärmor är till att börja med mellaneuropé men har bott i Sverige de senaste 35 åren. Hon pratar alltså flytande svenska utan några som helst problem. Det gör även min pojkvän och hans syskon. Hans mamma är trevlig men det känns som om hon inte gillar mig eller snarare att hon inte gillar att jag har ett sådant tight förhållande med hennes lille yngsta son. Jag och sonen bor ihop sedan två år och har ett jättebra förhållande.
Jag tror egentligen inte att det är jag i sig som mamman inte gillar utan jag tror att det förmodligen inte spelar så stor roll om det är jag eller någon annan. Hon gillar helt enkelt inte att hennes son älskar någon annan. Den känslan får jag av tex av att hon om han gör något med mig tex på deras lantställe ropar till sig honom direkt. Placerar honom alltid bredvid sig och mig långt bort från honom. Varje gång vi är på middag hos henne pratar hon sitt modersmål hela tiden och min pojkvän svarar alltid på svenska av respekt till mig.
Men ibland sitter jag bara där och gör mitt yttersta för att förstå och då känns det som om hon sitt språk extra komplicerat för att jag inte ska fatta. Min pojkvän har henne lite som på en piedestal och när vi förra veckan var på vårt livs första bostadsrättsvisning kom hon med och pratade med honom hela tiden och lägenheten igen på deras modersmål. Kändes sådär kul.
Jag är bra på att läsa människor och har det även delvis som yrke. Jag vet att hon bara vill sin son väl men det som jag har svårt med henne är att hon har ett väldigt beräknande och strategiskt sätt att vara med mig. Ingenting känns genuint eller enkelt med henne.
I förrgår bjöd hon in sin son på middag och bad att jag skulle stanna hemma. Helt fine med mig men det var kanske mer på sättet hon gjorde det. Som att jag "har honom jämt". Å andra sidan när jag väl är där på middag blir det alltid jag som får ta disken så att de ska få ensamtid. Det har flera gånger hänt att vi ska iväg någonstans på en mindre resa över helgen men hon har ringt och velat umgås med honom och så har det slutat med att jag får åka själv.
När jag tagit upp det med min pojkvän förstår han inte alls. Hans mamma är ju så snäll och vill bara väl. Hon tycker jättemycket om dig osv.
Hon känns lite som Bunny (Treys mamma) i Sex and the city.
Vet bara inte riktigt hur jag ska hantera det? Kanske jag bara överreagerar.
