Hjärtesorg & ensamstående på samma gång...

Hej!

Jag måste bara få lite råd & lätta på mitt hjärta lite.

Såhär ligger det till:

Jag och mitt ex beslöt oss för att separera för ett tag sen. Vi har en gemensam son på 2 & ett halvt år tsm. Anledningen är enkel från mitt håll, hon prioriterar sin "egen tid" framför oss, värt att nämna är att hennes bästa vän nyligen blev singel och då ändrades ALLT. Mycket festande, shopping, och telefon i handen nonstop. Detta gör ont att se på, våran son vill knappt vara med sin mamma! Han tyr sig mer till mig och hon undrar varför han beter sig som han gör mot henne.

Hon säger att hon ska flytta men ingenting händer, hon kommer och går hur hon vill, sover borta för att sova ut bakfyllan för att sen komma hem och engagera sig innan läggning. Jag har inte velat kasta ut henne, för hon är mor till mitt barn och självklart bryr jag mig om henne. Men för två dagar rann det över, hon kommer hem och står utanför vårt hem och pratar med en ny kille inte direkt diskret, detta måste ja dra ur henne men dom är bara vänner och detta behöver inte jag bry mig om längre. Det är sant, för jag har själv inte rent mjöl i påsen. Jag gjorde ett misstag själv under denna tid, jag behövde få bekräftelse ifall ja verkligen älska min sambo eller inte. Eller så ville jag göra de lättare för henne att släppa mig, vad vet jag. Jag kysste en annan tjej och erkände, för jag mådde inge bra alls.

Detta utnyttjar hon till max, allt är mitt fel och jag är ett svin och jag har förstört våran familj. Mår verkligen skit dåligt! Men hela sommaren har hon bara tryckt ner mig. Så som sagt två dagar sen så ringde ja henne och sa, nu åker vi och köper flyttkartonger du ska ut, antingen blir du med eller så gör ja de själv. Hon blev ställd men blev med tillslut. Jag prata i lugn ton och hon flippar ur totalt alltså, ja blev rädd. Hon kastar i saker och häller ut överallt (detta såg inte våran son, han va med farmor) va inte så jävla lugn skriker hon, är du nöjd?! Är du det?! Hon skulle sova hos en kompis sen tidigare så de va klart. Hon är aldrig hemma så spelar ingen störreroll. Tänkte bara att nu får de va nog, nu gör vi de klart så det är gjort.

Igår kmr hon för hon vill träffa sonen o hämta grejer, självklart ja kommer aldrig neka henne det. Men så går jag ut för hon orkar inte att inte va spydig. Vill bara att sonen ska få egentid med henne. När ja kmr upp så kastar hon ett par trosor på mig och säger: detta är fan inte mina, men hon vill nog ha tillbaka dom. Alltså vafan???! Är du här och rotar, jag har inte haft någon tjej här om de inte är dina så slänger ja dom bara. Mellan tiden 20-00 till 06-00 så har jag haft besök och haft sex med en ny tjej när jag har min son och sen tvättar ja trosorna och lägger dom i hennes flyttlåda. Hon är fullständigt galen!!

Imorse skulle hon ha sonen då ja börjar 06.30, tror ni hon kom? Nej. Hon försover sig o detta visste ja så jävla väl om. Jag är så trött men känner att detta är de bästa, men att göra såhär?? Jag fattar inte. Det är hon som har ny på gång så hon måste va lättad. Men istället så har hon blivit helt skogstokig och skriker iställer för att samtala, jag vill bara att hon ska komma till insikt och ta ansvar som mamma.

Grejerna har hon inte hämtat, lägenhet styr hon inte upp fast hon har förtur och jag har ordnat en åt henne. Alltså hon tar inget ansvar överhuvudtaget och jag är så jäkla ledsen att våran son blir lidande. Hon vill bara förstöra för mig, hon önskar mig ingen lycka alls.

Förlåt för luddig och osammanhängande text men ja är helt slut! Alla råd är varmt välkomna <3