Ligger här med pågående missfall, hur lång tid tar det?

Vem hämtar dina barn då?

Ta smärtstillande om du inte redan gjort det.. Beklagar, vet hur jobbigt det är

Sverige är knappast något 3:värld land. Jag bara undrar varför du inte tillkallar prof hjälp i din utsatta situation?

Ja åkte inte heller till gyn sist. Varför liksom. De ända jag fick till svar när jag ringde in va att om man fick mer smärta el blödningar som inte ville sluta el illaluktande flytningar ska man in. Man behöver inte slänga sej akut i bilen för ett missfall. De beror nog även lite på hur nipprig man är.

Och de har gått hur bra som helst för mig. Gravid nu och bebis är planerad om 1 v.

Till ts. Jag vet känslan. Den värsta smärtan lägger sig inom kort. Har du diklofenak hemma så är dom bra mot smärtan. Hoppas de känns lite bättre snart.

Jag vet inte vad som är syfte med dessa ts, men jag vet att inte någon ssk på akuten skulle berätta för någon kvinna med pågående missfall som känner sig som ts gör, att hon ska höra av sig pga illaluktande flytningar. Det är nonsens. För det andra undrar jag hur du ens skulle kunna bli gravid igen utan skrapning. Naturfenomen skulle jag gissa.

Vadå gravid igen utan skrapning?

Jag har haft två missfall och jag skapades inte vid något av dom. Jag är gravid nu och det fungerade uppenbarligen.

Det blir bara bra ts. Du kan nog hämta dina barn som vanligt och varken pedagogerna eller någon annan i skolan får vetskap om det.

Herregud manuela, bara sätt dig ner i båten liksom!

Jag skriver utifrån min situation just i nuläget men vad i hela jävla världen skulle få dig att tro att jag inte vidtagit åtgärder innan missfallet satte igång?!

Så som att varit inne på kk för ultraljud, fått besked och direktiv och åkt hem för att hantera.

Fick även, hör och häpna, ny tid om två veckor för kontroll och eventuell skrapning.

Och varför för allt i världen skulle jag åka in nu när man bara blir hemskickad, du kanske inte har hört men vården i sverige är extremt underbemannad.

Du pratar utifrån dina egna fördomar och förhastade slutsatser det får dig att låta väldigt ful i mun.

Imorse när allt så plötsligt satte igång och det gjorde så jävulkt ont så ansträngde jag mig allt jag kunde för att min son inte skulle märka det, det viktiga var bara att få honom till dagis. Jag kände mig sä svag och utlämnad och hoppades att ingen märkte hur dåligt jag mådde när jag lämnade så det var inte mycket mer med den meningen än blablabla

Men hej vänta, jag Måste ju faktiskt inte redogöra alla mina versaler för dig.

Jultomten var tvungen att jobba över så det får bli min partner då.

Tack! Fick utskrivet smärtstillande, tog det när jag var hemma säker igen.. Men ja, tror tömningen är klar nu, nu är det bara än jävla värk.

Hoppas det släpper snart.

När jag hade mitt första missfall ringde jag först 1177. Svaret där var "Ta en alvedon och lägg dig och vila". Åkte in till gynakuten  som mer eller mindre ifrågasatte om jag ens hade varit gravid då kroppen redan rensat så bra (nu var mina HCG-nivåer så skyhöga att det inte var någon tvekan om att jag varit gravid). 

Hade jag börjat blöda spontant innan vi fick reda på att liten dött (MA) så hade jag inte åkt in, i alla fall inte första dagen. Nej, de allra flesta åker INTE in när de har missfall. Nej, de allra flesta behöver INTE gynbehandling av missfall. 

Vad gäller pedagogerna så är gissar jag att TS är rädd att de märkte något och undrar varför TS kanske betedde sig konstigt. Eller så kanske de gissat att TS var gravid och därmed då kunde "se" att hon hade ett missfall. Med tanke på hur satans tabu missfall är trots att det är så vanligt så är det inte ett dugg konstigt att TS är orolig över att folk gissar, misstänker, tisslar och tasslar.

Jag blev inte skrapad vare sig första eller andra gången. Och det är absolut inget ovanligt. Sjukvården VILL att kroppen ska få ta hand om det på egen hand. Sjukvården VILL INTE att man ska åka in och ta upp plats i onödan så JO, de säger att man inte ska åka in om man inte har illaluktande flytningar eller annat som tyder på att det blivit en infektion.

Bara för att din kropp varit kass på att rensa på egen hand betyder inte att det är normen.

[quote=76915363][quote-nick]LFF skrev 2016-08-26 13:47:05 följande:[/quote-nick]När jag hade mitt första missfall ringde jag först 1177. Svaret där var "Ta en alvedon och lägg dig och vila". Åkte in till gynakuten  som mer eller mindre ifrågasatte om jag ens hade varit gravid då kroppen redan rensat så bra (nu var mina HCG-nivåer så skyhöga att det inte var någon tvekan om att jag varit gravid). 

Hade jag börjat blöda spontant innan vi fick reda på att liten dött (MA) så hade jag inte åkt in, i alla fall inte första dagen. Nej, de allra flesta åker INTE in när de har missfall. Nej, de allra flesta behöver INTE gynbehandling av missfall. 

Vad gäller pedagogerna så är gissar jag att TS är rädd att de märkte något och undrar varför TS kanske betedde sig konstigt. Eller så kanske de gissat att TS var gravid och därmed då kunde "se" att hon hade ett missfall. Med tanke på hur satans tabu missfall är trots att det är så vanligt så är det inte ett dugg konstigt att TS är orolig över att folk gissar, misstänker, tisslar och tasslar.[/quote

Bea inlägg och tack för att du klargjorde mitt kanske fumliga ts gällandes pedagogerna=) för det är precis som du säger!

Jag har aldrig varit med om ett missfall innan och hade ändå hoppet upp hela vägen till gynakuten. Men väl där brast det och alla dessa känslor jag inte var beredd på kom.

Väl hemma har man sitt levande underbara barn att fokusera och glädjas åt samtidigt som jag inte hade en aning om vad som skulle komma, när skulle det komma, hur ont skulle det göra.

Och så, kommer det Mitt i morgon yran.

Vill precis som du skrev inte att någon skulle märka mitt tillstånd. Det känns privat.

Även, jag vet mycket väl att det är vanligt med missfall och beror på genetiskt fel i fostret som kroppen då stöter bort. ÄNDÅ är det svårt att inte klandra sig själv.

Som jag skrev innan så hoppas jag verkligen inte att detta hindrar mig från nya försök.

Att få missfall var verkligen mycket jobbigare ön vad jag kunnat tro och har absolut nyvunnen respekt för alla kvinnor som fått genomgå missfall!!

Nej,man måste inte alls åka in om man får missfall. Gjort en gång i v.14 och då gjorde de ändå ingenting. Fick inget smärtstillande förrän efter de dragit ut resterna med våld. Behandling krävs bara vid MA som inte kommer ut av sig själv.  Haft ett sånt också och det kom ändå ut hemma och allt gick bra. Efterkontroll är bra i vart fall efter v.8 för att se så allt är ute. Men oftast klarar kroppen missfall väldigt bra själv. Om man blöder extremt mycket länge eller ö.h.t väldigt många veckor kan man söka hjälp eller om man får feber.

Med den minsta lilla medkänsla i kroppen och en förståelse om hur många ser på missfall var det inte ett dugg svårt att förstå hur du tänkte angående pedagogerna.

Du kommer att må dåligt ett tag troligen, det hjälper att prata om det och glöm inte bort att prata med din partner om det. Sen kommer vilja till en ny liten komma igen och du vågar försöka igen. Om det är så att den känslan känns omöjlig att komma över, prata med din BM och be om kuratorkontakt.

Hur gick det? Har du hämtat dina barn i tid? Hur gick det med pedagogerna?