Såg inget på Vul, orolig!

Nej vad tråkigt!! Tycker nog nu i efterhand att de borde kollat dig lite mer noga när du gjorde ditt vul och du var gravid utan att någon graviditet kunde ses i livmodern. Så att de kanske upptäckt det tidigare, innan äggledaren hann brista och du behövde ha så ont. När jag fick ma så fick jag komma tillbaka och ta blodprov varannan dag och göra flera vul, för att utesluta utomkvedshavandeskap. I mitt fall så syntes inget foster eller hinnsäck i livmodern, men jag hade blött en del, så det hade väl redan kommit ut. Hoppas du mår bättre snart och blir gravid snart igen när din kropp återhämtat sig! Många kramar!

Idag känner jag mig ledsen och arg. Har insett nu att äggledaren kanske kunnat räddats om den första läkaren tagit mig på allvar. Några dagar efter det besöket brast ju äggledaren. Ägget borde ju kunnat upptäckts i tid. Tydligen var jag i ungefär 7:e veckan pga äggets storlek. Jag hade alltså ganska rätt i min beräkning. Kan ju säga som så att den läkaren som avfärdade min oro och sa att smärtan var normal inte kommer nära mig igen :(. Är så besviken... Mycket känslor här. Men alla andra läkare och sköterskor var så proffsiga och kompetenta. Är väl lite jobbigt att förstå att all min smärta hade kunnat undvikas...

Jag tycker du ska skicka in en anmälan. Även om det inte ändrar ditt fall så kanske den kan rädda någon annan. Vad jag förstått så är det normalt med lite molande mensvärk men inte smärtor. Själv har jag mkt mindre ont sen jag blev gravid än jag hade när jag hade mens så jag förstår inte alls att smärtor ska va normalt. En anmälan så att läkaren får sig en tankeställare och skärper sig och gör sitt jobb säger jag. 

Jag förstår att det smärtar dig när du tänker på att du hade kunnat spara den men tyvärr är vi ju beroende av läkarna och deras expertis och här fick du felaktig information och då är det självklart att du inget annat kunde göra. Försök att vända på det och se att du vad ialla fall den som till slut löste situationen efter att ha blivit lurad och räddade ditt egna liv! Kram

Förstår att du är arg och upprörd. Utomkvedshavandeskap är väl kanske inget man själv tänker på i första hand, särskilt om man aldrig haft det tidigare. Men läkarna borde reagerat på smärta + positivt graviditetstest + tomt i livmodern, trots att det borde synas något i vecka 8. Istället för att avfärda det med att det nog var felberäknat bara. Jag tyckte nog det var lite överdrivet när jag fick mitt MA och fick springa till gyn var och varannan dag för blodprover för att kolla hcgvärdet och vul. Men förstår ju nu att det faktum att jag fick positivt graviditetstest, tom livmoder och blödning och smärta , gjorde att de var tvungna att utesluta utomkvedshavandeskap. Jag tycker du ska överväga en anmälan. I ditt fall tog de väl inte ens blodprov för att kolla hcgvärdet?

En anmälan är inskickad så nu blir det spännande att se vad det blir av det här, ifall jag kan få någon ersättning. Känns mycket bra att ha gjort detta i vilket fall, nu har jag gjort vad jag kunnat...

Vad bra att du anmält! Min graviditet gick inte bra heller, MA konstaterade idag.

Jag beklagar så mycket

Vad tråkigt att höra :(, beklagar. Kram

Tack! Det du behövde gå igenom var ju värre, men jag hoppas att vi båda får våra bebisar till slut!

Det tror och hoppas jag också att vi snart kommer få. Hur mår du nu? Har du några barn sedan tidigare? Jag är 35 år så känner att jag vill inte vänta så länge. Men måste först läka, idag har jag rätt ont i magen :/. Styrkekram till oss båda.

Jag har två äldre barn sedan tidigare. Min sambo har inga. Vi började försöka förra sommaren, hade inte varit tillsammans så länge då, men jag blir 37 i år, så vill inte heller vänta för länge... Blev gravid två gånger förra året, men det slutade första gången med MA i vecka 7, och andra gången missfall i vecka 13. Tog sedan 7 mån att bli gravid igen, så vart ju väldigt glad när jag äntligen plussade! Känns förtvivlat jobbigt nu, faktiskt. Jag har blivit hemskickad för att invänta missfall, men om det inte kommer igång av sig själv inom en vecka, blir det att starta missfallet med hjälp av tabletter. Jag har fortfarande graviditetsymptom, och hinnsäcken växer och kroppen tror fortfarande att den är gravid. Men embryot är alldeles, alldeles för litet, och dött sedan flera veckor Vill bara att detta ska vara över!

Stackars dig, vad jobbigt! :(. Förstår att det är väldigt ledsamt och tungt att gå och invänta missfall, och att ni försökt ett bra tag gör det ju ännu tyngre. Hoppas det inte dröjer så länge förrän ni blir gravida igen och att liten stannar i magen då. Lider verkligen med dig :(. Kram