Han hotar mig till abort! 20 år

Kära trådstartare.

Du bäddar själv för missförstånd och syrliga kommentarer eftersom du själv är väldigt nedlåtande i dina svar.

En förutsättning för korrekta råd är att ge rätt bakgrundsinformation . Du har snarare bara svarat svävande och diffust och ibland aggressivt.

Nej vi kan inte veta hur dina förutsättningar för ett barn ser ut eftersom du envist vägrar svara på såna frågor. Då får du svar utifrån gissning , spekulationer samt folks egna erfarenheter. Passar inte de svaren är det knappast vårt fel.

Att föda barn som ung är inget konstigt eller onormalt. Det har vi gjort i tusentals år. Det ska du inte ha dåligt samvete över. Känner du att det är vad du vill, så då är det så.

Däremot, oavsett ålder kan ingen förstagångsförälder veta något om graviditet, förlossningen och tiden med spädbarn.

Hur du tacklar och tar dig igenom detta beror helt och hållet på vilka förutsättningar du har med dig. Antingen går det bra eller så kanske du behöver stöd och hjälp på vissa bitar. Det vet du inte förrän du är där. Och jag utgår ifrån att du tar hjälp om du behöver.

Så. Det var väl inte så svårt?

TS: 

Du tänker behålla barnet och då kan jag bara önska dig lycka till.
Jag hoppas också att din sk pojkvän skärper till sig och växer upp och tar ansvar för det han har varit med om att ställa till.
Barnet behöver sin pappa också.

Men, alla är emot mig? Såklart jag får visa min ilska tillbaks även om jag vet att det inte är så särskilt moget. Klart fan jag blir trött på det. Och ja, jag förstår att de har erfarenheter, har jag någonsin påstått att de inte talat sanning i det? Dom berättar allt på ett negativt sätt, vill dom låta snälla och förstående skulle ju de kunna formulera det på ett annat sätt! Ursäkta mig nu, men jag måste bara säga det här, men jag ser dom som satmaror som ogillar yngre gravida kvinnor. Det är min syn på det hela! Hade jag varit 28, oj oj, då skulle jag verkligen få positiv feedback! Men kolla bara. Om du inte kan se det själv om hur dom skriver till mig så är du lite blind. Jag läser precis allt de skriver, jag tar inte åt mig, men det är jobbigt att dom inte fattar att jag inte gör det!

Tack! Finaste svaret hittills :) sånt ville jag höra.

Ha en trevlig helg <3

Min mamma var 20 när hon fick mig och var en jättebra mamma. En av mina kompisar var 19 när hon fick sin första, och hon var ensamstående (punkare dessutom, hujedamig - det gick superbra för henne också). Jag ville också bli mamma vid 20 eftersom jag tyckte det var roligt att ha en ung mamma, men själv fick jag mina barn mellan 30 och 40.

Tror inte det har med ålder att göra hur bra man är som förälder. Eller eftersom så många har fördomar mot yngre föräldrar tror jag ibland att de yngre blir extra duktiga för att bevisa för sig andra och sig själv att de faktiskt kan. Det behöver du inte göra. Satsa på att bygga en stabil tillvaro för dig och ditt barn nu TS, och som Molly50 sa, hoppas pappan tar sitt förnuft till fånga och tar sitt ansvar.

Angående abort har jag aldrig kunnat se mig själv genomgå en. Det har jag även sagt till pojkvänner genom åren, så att de vet vad som gäller och är delaktiga i ansvaret för att skydda oss. Snacka om avtändande diskussion, men jag såg verkligen inte abort som ett alternativ för mig personligen, eftersom min bedömning var att jag skulle ångra det och tänka på det alldeles för mycket efteråt. Sedan får andra göra det om de vill, det har jag ingen åsikt om.

Tycker man är ute och cyklar om man säger till någon att det bästa för dem är att göra abort mot sin vilja, eller behålla mot sin vilja, för den delen.

Det var så lite.  

Jag hoppas att allt går bra för dig och bebisen.  

Om du ska behålla barnet så är det ännu viktigare att satsa på att försöka ha en riktig permanent bostad från början.
Man er många på fb som söker bostad med barn och det är ingen höjdare att flytta runt i andra hand till  dyr hyra.

Har du inte ens förstått att det inte är din ÅLDER som är vårt "problem"?
Det vi säger är att du har en mindre bra livssituation just nu.
Utan egen bostad, utan inkomst och utan en villig fadersgestalt.

Så - dilemmat är ju varför du tvunget vill ha detta barn just NU, när du kan VÄLJA att vänta, och fixa till situationen FÖRE?
Hur är det moraliskt rätt att sätta barn till världen utan att ens veta hur man ska betala för det? Hur sjutton kan man försvara det? Det är fullkomligt vanvett för mig. Oansvarigt och egoistiskt.

Jag säger inte att abort är lätt, eller nåt man gör i en handvändning, men man får faktiskt försöka se situationen ur ett större perspektiv än du gör. Och att du inte ens kan diskutera detta tyder på omognad och brist på självinsikt.

Vilket inte heller är så goda egenskaper om man ska bli förälder. För det kräver att man sätter någon annan i första rummet, alltid, i flera år framåt. Och av det du visar här, så tycks du ha svårt att inte få som du vill. 

Hon sätter ju visst barnet i första rummet. Det existerar ju redan nu i form av ett foster, det är inget teoretiskt problem utan något som finns och växer för varje dag. Hon väljer att sätta det först bland annat genom att inte lyssna på folk som tycker abort är likvärdigt med att välja att inte bli gravid från första början.

Snacka om moraliskt fel, att pådyvla någon annan sina egna grundvärderingar. Hade du respekterat andra så hade du insett att det är lika lönlöst att få någon att gå emot sina egna värderingar, som att någon skulle försöka få dig att kasta din gamla mor utför ättestupan för det är normen för dem, och din mor har levt så länge att det är "oansvarigt och egoistiskt" (för att använda dina ord) att låta henne leva längre.

Det verkar snarare som att DU tycks ha svårt att inte få som du vill.

Hur har det gått?

Pojkvännen och jag har gått med på att behålla vårt barn. Han erkände att han har varit dum i huvudet och förklarade bara att han var rädd. Iallafall, allt är bra.

Låter bra! Hoppas att han inte får några fler griller i huvudet då.
Och att hans mamma stöttar er istället.

Va glad jag blir! För er skull och barnets! Önskar er all lycka till!

För jag tror att ni inte hade överlevt som par efter en abort.

Vad skönt att höra! Kände nästan på mig det. Lycka till!

Hej. Jag fick samma krav. Jag behöll mitt barn o han bråkade hela tiden o talade om att jag tvingade honom att bli 2 barnspappa o han ville inte ens ha ett barn. Till saken är att jag hade gjort ett flertal aborter då han tvingade till sej sex o våldtog mej flertal gånger. Jag ställde kravet att om han ska ha sex med mej så använd skydd. Han lovade o samma sak igen o igen. Han var oxå ett litet barn o dom blir tyvärr aldrig bättre. Jag slängde ut honom från bostaden o har aldrig mått så här bra som nu. Killar går inte att ändra på men dom mognar på . Dom får ofta panik när de väl gäller en stund. Men endel kan ändras. Följ din magkänsla. Strunta i vad killen säger. Lycka till