Otrohet via sms/snapchat

Jävligt dålig stil av dina syskon och vänner, tycker du borde låta dem veta vad du tycker om dem, trist med vänner och familj som sviker när man behöver dem som bäst. Å andra sidan vet du var du har dem nu och vad du kan förvänta dig av dem.

Ang magkänslan, LITA PÅ DEN !!!, den har oftast rätt.
Har man väl fått upp spåret så betyder det oftast att något är rejält fel och ledsen att behöva säga dem men tyvärr är det nästan alltid mycket värre än vad man trott.

Oftast när det händer saker i en relation så beror det på bristande uppmärksamhet. Jag har själv varit ute för det. Man kan bara rannsaka sig själv och fundera på vad man kan göra bättre.Ge henne uppskattning och gör något kul. Visa att du är nummer ett. Överraska med fantasi och åk iväg. Förför och älska som bara den. Visa att du är bäst.

Hon har alltså träffat den/dom, dom har skickat nakenfoton till varandra innan dom mötes, så själva förspelet var redan avklarat.
Att dom har legat med varandra tycker jag verkar vara solklart.

Blir mer förbannad på dina släktingar som
inte har sagt något, fattar inte varför dom inte har sagt något.

Vet inte hur gamla barnen är, är dom dina eller kanske någon av hennes "brevkompisar"?

Hoppas att det löser sig så bra som möjligt, som sagt lita på din magkänsla

Som de är nu har jag inte pratat med mina syskon eller mor sen detta hände.

De är mina barn och dom är 4 och 2 år gamla.

Känslan säger att de hänt mer än hon sagt. Men hon förnekar de så fort jag ställer frågor.

Jag ska prata vidare med henne ikväll när barnen lagt sig så får vi se vart de leder.

Har ni nå tips på hur och vad jag ska ställa frågorna?

Jag skulle inte lita ett dugg på henne efter att hon uppvisat ett så bedrägligt beteende. Är du helt säker på att de är dina barn? Hennes ord betyder ingenting i denna fråga, det har hon själv bevisat.

Ni har en tvååring och du berättar att hon skickade och tog emot nakenbilder med en man som hon sedan också träffade för några år sedan. Så han skulle definitiv kunna vara far till det barnet. Och vilka fler har hon träffat som hon inte berättat om? Hade hon någon för 4-5 år sedan också?

Om du inte redan gjort det så tycker jag att du ska göra ett faderskapsprov (DNA-test) på båda barnen. Då kan du i alla fall vara säker på att du och barnen slipper att leva i den största lögnen som finns.

Finns tyvärr inte så mycket man kan göra åt lögner... tyvärr försöker de allra flesta ljuga sig ur knipan, de vet ju liksom vad som står på spel. Inget du säger eller gör kommer förändra det, sanningen brukar man få luska fram på annat sätt.

Det du kan göra är att du kan göra det väldigt klart för henne att ljuga kommer kosta henne mer än att säga sanningen, typ nåt i stil med att om hon säger sanningen så finns det en chans att ni kan rädda situationen men om hon ljuger så är det kört och sanningen kommer du gräva fram på det ena eller andra sättet...men det förutsätter att du faktiskt är beredd att hålla det du säger annars blir det bara tomma ord.. du borde kanske fundera över vad du vill innan du konfronterar?

Sen är det inte helt ovanligt att folk fortsätter ljuga in i det sista, de lägger allt hopp på att lögnerna ska rädda dem ur knipan, vissa kan till och med fortsätta ljuga när man står och viftar med bevisen framför näsan på dem. Om jag vore du skulle jag samla bevis innan du konfronterar, annars har du liksom inget att koma med om hon ljuger, vilket hon antagligen kommer göra.

Om du ändå tänker konfrontera utan några bevis (vilket jag inte rekommenderar)så säg som det är... "jag tror du inte sagt hela sanningen, jag tror det är mycket mer än vd du säger och det kommer jag fortsätta göra till du bevisat för mig att du säger sanningen"...  förklara att det räcker inte med hennes ord längre, den är inte längre värd något längre efter hennes gränslösa beteende, utan hon måste bevisa det hon säger.

Tror faktiskt inte det oftast händer pga bristande uppmärksamhet, det händer av en mängd olika anledningar, många ggr bara för att man kände för det. Och även om det vore så så är det ju enormt idiotiskt och respektlöst att försöka lösa "uppmärksamhetsproblem" genom att gå bakom ryggen på sin partner och absolut inte ett beteende som ska premieras med "uppskattning" och "älska som bara den"... möjligen finns det knutar i deras relation som behöver lösas, men först och främst behöver hon stå för sitt gränslösa beteende... SEN kan de (om de vill fortsätta tillsammans) diskutera eventuella "uppmärksamhetsproblem"

Jag tror du ser det lite bakvänt...
Hon pratar med andra just därför att han inte bekräftar henne. Alla människor behöver kärlek värme och bekräftelse för att må bra.
Det är ju inte hennes pratande med andra som premieras, det hoppas jag du förstår. Hade han vårdat sin relation hade hon inte pratat med andra.

Och jag tror du ser på det väldigt ensidigt, vi pratar om två problem inte ett.
Vi har en möjlig brist på bekräftelse (Obs möjligen, vi vet inte om det är så) och så har vi hur hon valt att hantera problemet.

Möjligen ligger brist på bekräftelse som grund till hennes beteende, men hennes beteende i sig är oacceptabelt, precis som det inte räcker med att ge ett barn som söker bekräftelse genom att bete sig illa bekräftelse utan man måste även markera att det inte är något bra sätt att söka bekräftelse så gäller det även TS partner. Om hon kände sig obekräftad så borde hon ha tagit upp det med TS och INTE sökt det på nätet. Det hon gjorde är inte acceptabelt och bör få konsekvenser så hon fattar att det är oacceptabelt och inte gör om det varje gång hon känner sig obekräftad.

Om man bara ger henne det hon (möjligen) söker men skiter i att markera att hennes beteende inte är ok så har man även lärt henne att det är ok att göra så om man inte är nöjd med något.

Sen har du även missat en ganska viktig poäng, varken du, jag eller TS vet om det är bekräftelse som är problemet i deras förhållande, det kan vara vad som helst. Och enda sättet att ta reda på var skon klämmer är att prata och prata ärligt, att bara sopa allt under mattan och ge henne bekräftelse. Det kan som sagt bara vara att hon gör det för att hon vill det utan några större problem i förhållandet, eller så kan det också vara att hon lider av extremt bekräftelsebehov som TS aldrig kan mätta, då är det ett personligt problem hos henne som hon behöver hantera.

Jag satt i samma sits som dej för ett par år sedan, fast vi hade inga gemensamma barn. Tjejen höll på att chatta och smsa i smyg och när jag fick reda på av kompisar vad som skedde så konfronterade jag henne. Hon grät och lovade då att det aldrig skulle ske igen. Det fortsatte och när jag var borta på arbete träffades de. Detta hade pågått i många år. Lämna och gör ett DNA test. Saknar man respekt går det nog aldrig att ändra på...

Så fantastiskt klarsynt och klok du är. Tack för att du har klargjort det jag missat och fört mig ut i ljuset.

Hur har det gått?

Hej igen!

Har inte kollat forumet nå den senaste tiden.

Vi har pratat en hel del men jag får inte fram om de varit nå mer än de som sagts tidigare.

Jag går 24/7 å tänker på detta å på vad jag kan göra för att få reda på mer.

En sak känns lite bättre iaf och de är att hon smyger inte med sin mobil längre och vinklar inte undan den när hon får mess/snapchat eller nånting.

Frågan är ju vad jag kan göra nu????

Har gått ett par år och det är tveksamt att TS finns kvar.
Om du läser detta så vore det intressant att höra hur det har gått för er/dej