Matematiken och matteboken

Det hänger ihop med att barnens föräldrar inte kan släppa paddan eller mobilen ifrån sig förrän de somnat. De har den i handen när de hämtar på dagis. De har den i handen när de kör därifrån. De har den bredvid sig när de lagar kvällsmat, när de tittar på TV, när de borstar tänderna, när de säger god natt. Klart ungarna inte vill ha en sketen penna i handen. De vill ju vara som mamma och pappa.

Allt i livet är inte jättekul och ibland måste man helt enkelt bara göra saker. Jag tycker att man som förälder måste kunna tala om för barnet att nu är det läxan som gäller. Innan läxan är gjord gör man inget annat roligt, kan vara ett sätt.

Min son gillade inte heller att skriva med penna pga dålig finmotorik.

Men det blir ju inte bättre om man inte tränar.

Att rita är ju ett sätt att träna också.

Han kanske har problem med finmotoriken? Det finns gummipluppar som gör pennan lite bredare, kantigare och skönare att hålla i om det nu är pennan han har hängt upp sig vid.

Gå till bokhandeln och välj ut en fin läxpenna att ha hemma, som bara används till läxor.

Iövrigt tycker nog jag att barnen får en bra matematikundervisning men lite hattig, vetenskaplig forskning inom inlärning har utvecklats på 35 år och allt är inte logiskt för ett stagnerande äldre sinne.

Kämpa på, det löser sig med skrivandet.

Nu till svaret på din fråga.

Vi kämpade i 45 minuter med skrik och utbrott för att sonen sedan skulle göra läxan på ca 5 minuter. Det släppte i 2an ungefär. Känner igen din frustration men det är bara att bita ihop, ta det lugnt och inte ge upp.

Vi körde med fina pennor och vid en tidpunkt på kvällen när allt annat var klart, middagen uppäten, duschen avklarad och ganska avspänt barn. Läxa följt av kvällsmackan och sedan tandborstning och i säng.

Barn är olika, 2an har vi inga problem att motivera att göra läxorna någonsin men vi kör mycket med samma system. Hitta en tidpunkt när barnet är avslappnat och kan koncentrera sig på uppgiften.

Yngsta går i 3an.
Vår läxvecka ser ut så här:
Söndag-match- läsning
Måndag-träning-läsning
Tisdag-matte och läsning
Onsdag-träning-skriva och läsning
Torsdag-inlämning av veckans läxor-inga läxor
Fredag - utdelning av nya veckoläxan-inga läxor
Lördag - match - inga läxor

Läxorna görs alltid på kvällen innan sänggåendet. Tar aldrig mer än 15 minuter.

Har samma erfarenhet. Men i vårt fall beror det på två barn med avvikande kognitiva förmågor. De har båda en begåvning som ligger över snittet för logik, rumsuppfattning, samband mm, medan de båda är under snittet i sina exekutiva funktioner, dvs de ha svårt att utföra uppgifter i flera led, "fastnar" i detaljer mm.
Resultatet har blivit att de jobbar extremt långsamt i skolan, eftersom de hela tiden blir "störda" av olika arbetsmoment eller elever. Vilket av de flesta lärare tolkas som om de har låga kunskaper, vilket återspeglas i ett dåligt självförtroende och massor med läxor för barnen....
Tvärt om har de båda mycket bra kunskaper i de flesta ämnen, och tycker att uppgifterna blir tråkiga, vilket inte hjälper arbetstempot...

Lösningen på problemen kom med ny personal på skolan. De har lagt upp undervisningen mer individuellt, och låter våra barn ta ett "snabbspår" som innebär att de slipper prestera så mycket tal/text/bilder, utan de har istället fokuserat på kunskapsnivån. På köpet har jag fått tillbaks mina glada och lyckliga barn

Högbegåvning + hög arbetsförmåga = högpresterande

Låg begåvning + låg arbetsförmåga = lågpresterande

Hög begåvning+låg arbetsförmåga =???

Tyvärr har det under våra år i skolan visat sig att det är en kombination som ytterst få lärare klarar av att hantera, och resultatet blir att många barn och föräldrar mår väldigt  dåligt

Jag känner igen detta, precis sådan är min son, mycket hög begåvning och omogna exekutiva funktioner.

Jag säger omogna för jag tror de utvecklas med tiden.

Men för att utvecklas behöver de tränas.

Min son går nu på en skola där han förväntas lämna in väldigt mycket arbeten i form av skriven text mm.

Vi har löst det genom att stötta och hjälpa till hemma.

Sonen har på detta sätt utvecklats enormt på ett år, när det gäller planeringsförmåga och övriga exekutiva funktioner.

Jag tror det finns en fara med att förenkla och anpassa för mycket, man behöver också utmaningar för att utvecklas.

Det är inte bara kunskaper som skall inhämtas utan att utveckla de exekutiva funktionerna är minst lika viktigt, anser jag.

Kraven får dock inte vara övermäktiga , då ger det inget.

Ett problem är att många pojkar , de flesta, har omogna exekutiva funktioner jämfört med flickorna, inte så konstigt då deras pubertet ligger flera år senare.