Är inte attraherad av min partner längre tror jag

Varför är du inte nöjd då?

Men jag borde ju vara nöjd!! Jag kanske är för bortskämd och tror att livet ska kännas annorlunda?! Vet inte

Skojar du? Ditt problem är ju precis motsatsen - du har fått för dig att det inte finns mer att stå efter i livet än det du har just nu. Du är tankemässigt övertygad om att det är en bra idé att hålla fast vid en partner som du bedrar och som du inte är attraherad av. Men känslomässigt och undermedvetet märker du att det är något som saknas.

Det många i tråden försöker göra är att hjälpa dig inse att det slags förhållande du beskriver med din sambo absolut kommer att innebära att du saknar något (nämligen kärlek), och att du därför borde avsluta förhållandet.

Jag minns inte om du skrivit detta tidigare, men har du nån gång gått i terapi? Det känns verkligen som att du skulle kunna ha stor nytta av en kunnig samtalspartner.

Jo det finns mer i livet än såhär, men att vara 30 år, singel och kvinna är SVÅRT! Inte många killar som tittar efter en då. Har jag haft svårt att hitta en kille som 23-åring lär det vara helt omöjligt nu och vill verkligen inte leva själv resten av livet

Vad ska en samtalskontakt ge?

det går givetvis att träffa någon annan, varför skulle just du inte kunna det? Jag mötte ny partner när jag var 43. 

Oavsett så är det i alla fall taskigt av dig att hålla kvar vid denne kille bara för att du är räddat annars bli ensam

Är du tjej?

Mycket svårt att som oattraktiv kvinna på 30 år hitta någon ny. Men har iofs tänkt att ta till lite operationer och förhoppningsvis bli attraktiv! Då kanske mina chanser att träffa någon ökar

Menar du alltså att alla kvinnor över 30 vars relationer tar slut också får leva ensamma resten av livet? Att ingen nyskild kvinna nånsin träffat en ny partner? Varför vore det så omöjligt för dig?

En samtalskontakt kunde ge dig dels perspektiv på möjligheterna att träffa partners i framtiden (din sambo kan ju faktiskt lämna dig en dag), och dels ge dig perspektiv på din nuvarande situation. Du verkar ju inte få ihop känslorna riktigt. Å ena sidan känner du att något saknas och du har den här oron i dig, å andra sidan avfärdar du attraktion som dumheter och påstår att en klok person borde nöja sig med god vänskap och trygghet. 

En del av dig förstår att du saknar (och behöver!) attraktionen, en annan del av dig försöker vara rationell och avfärdar känslan. Du måste se den sprickan själv.

Är du troll?

Din attraktionskraft hänger inte på ditt utseende utan på ditt uppträdande och din personlighet. En 30-årig kvinna är högvilt på datingmarknaden, det finns massor av separerade killar PLUS ett antal som inte haft någon fast relation och bägge grupperna letar efter någon ny. Så jobba med din attityd, det är billigare än operationer - och mindre smärtsamt...

Min mor avslutade ett kärlekslöst förhållande i 49 års ålder, och det dröjde inte alls länge innan hon fann en ny partner. Jag tror inte chanserna minskar särskilt mycket med åldern! Yngre killar (liksom tjejer) söker mestadels efter kvinnor med ett vackert yttre medan äldre går mer efter andra attribut såsom bra/matchande personlighet m.m.

Tänk efter noga. Hur många i Sverige separerar inte runt 30-40+ och lever som singlar? Därmed är det väl logiskt att det finns en marknad för kvinnor och män över 30 år?

Själv fick vi nytändning i förhållandet när jag testade impotensmedel.
Hade hört av en kompis att det skulle sätta fjong på förhållandet, så sagt och gjort jag testade. Att leka sig till lust, tappa hämningarna lite kan förändra mycket.
Blev tipsad om den här webbsidan (om man nu får skriva det) och hade liksom inget att förlora. Nu för tiden kan vi faktiskt ha maraton sex, mer sex ger mersmak!

Periodvis tar vi det lugnare :) men glöden finns där!

Du bör vara ärlig med detta påståendet för din partner. Han kan ha vissa synpunkter på ditt resonemang.

Usch vad du verkar oärlig!!

Om du nu har tappat lusten till din partner, vilket är helt förståeligt, så måste du ta konsekvenserna av detta. Att du är rädd för att hamna på glasberget då du hunnit bli "gammal" , hela 30 år, får ju inte paralysera dig och ert förhållande.

Förändring är något bra. Både för det nya och för det gamla. Din man kanske kan finna lyckan, i alla fall någon gång. Du kan säkert också göra det, även om du kanske tröttnar och får göra om proceduren. Det blir nog lättare med tiden.

Själv har jag hittat någon som jag är *mycket* intresserad av, och det är ömsesidigt, och jag är drygt dubbelt så gammal som du. Närhet och kroppskontakt och en insikt om att man skall vara glad och tacksam för det fina och VISA det.

Plötsligt så är man tonåring igen. Men man måste släppa alla konstiga krav och bara ta till sig det fina och goda. Det är sen när man skilts åt även om det bara är för en vecka, och man får tänka igenom vad man får helt gratis som man inser att det ENDAST handlar om en själv och ens partner, och att ingenting annat egentligen är vktigt. Glöm glasberget. Sluta att bara försöka "hitta bästa läge" för dig själv.

Livet kan ta en fantastisk vändning, om man bara VÅGAR.

Var ärlig mot andra man framför allt mot dig själv!

Skojar du? Det är inte svårare än när man var 23.

Hej!
Moderna läkemedel kan snabbt och enkelt hitta lösningar på konsekvenserna av problemen i sängen, och nu en hel del tjänster som tillåter dig att göra detta http://bestedeuro.com riktigt attraktiva erbjudanden - http://medsbuyer.net